Arbetsmiljöansvarig på Seko sjöfolk – Efterlyser mer utbildning

Den fysiska arbetsmiljön är ofta ganska bra på svenska fartyg. Däre-mot krävs mer engagemang i de psykosociala frågorna. Det säger Pelle Andersson, arbetsmiljöansvarig på Seko sjöfolk.

För ungefär ett år sedan tog han över uppdraget som arbetsmiljöansvarig på Seko sjöfolk. Visserligen var frågorna redan välbekanta efter åren som matros och skyddsombud i skärgårdsflottan, men han konstaterar att arbetsmiljö är ett brett område i ständig förändring och det har varit mycket att sätta sig in i.
– Regelverket är ganska omfattande och komplicerat och vi har både svensk och internationell lagstiftning att förhålla oss till. När det gäller arbetsmiljölagstiftningen så kommer det ständigt ny forskning och uppdateringar.

Inflaggningar
Som arbetsmiljöansvarig har Pelle Andersson en mängd uppgifter att omhänderta. Som att författa remissvar, hålla utbildningar och stötta skyddsombuden ute på fartygen. Han blir också inkopplad när fartyg ska flaggas in för att säkerställa att arbetsmiljön ombord uppfyller rådande bestämmelser.
– För det mesta har rederierna själva gans-ka bra koll på vad som gäller, men ibland uppdagas brister som måste åtgärdas innan fartyget kan få svensk flagg. Många gånger går det att lösa, men inte alltid.
Brister som kan vara svåra att åtgärda eller där en insats skulle vara allt för omfattande, kan exempelvis vara att ändra storleken på utrymmen inne i fartygen, flytta förtöjnings ut-rustning eller ändra lutningen på lejdare.
– Som allra sista utväg kan vi medge att tillsynsmyndigheten utfärdar en dispens och att man istället försöker hitta nya rutiner. Men när det handlar om MLC:n ger den väldigt lite utrymme för avsteg. Det regelverket ligger redan på en miniminivå som inte ska underskridas och det är ingenting vi kan styra över, säger Pelle Andersson.
Han konstaterar att mycket i hans uppdrag handlar om samverkan med arbetsgivarsidan; att genom diskussioner och förhandlingar sträva efter att skapa så bra förhållanden som möjligt för besättningarna.
– Samarbetet fungerar ofta bra, framför allt i kontakten med de större rederierna i utesjöfarten och färjerederier. I den nation-ella farten har man inte alltid samma kunskap och vana att jobba med de här frågorna och det märks. Det händer att de beställer nya fartyg utan att prata med oss och då kan det bli problem i efterhand när fartygen inte uppfyller kraven.
Något som däremot är ett generellt bekymmer i branschen, enligt Pelle Andersson, är den psykosociala arbetsmiljön.
– Hela metoo-rörels-en visar att vi behöver jobba mer med sådant som jargong och den sociala samvaron ombord. Det behöver också göras mer för att komma tillrätta med de höga sjukskrivningstalen inom intendenturen och den stress som många upplever.
För att komma vidare i arbetsmiljöar-betet behövs mer kunskap och utbildning, menar Pelle Andersson. Och det gäller alla nivåer.
– Våra arbetsmiljöutbildningar vänder sig i första hand till skyddsombuden, men de är öppna för alla. En och annan styrman brukar vara med, och en del sjuksköterskor och HR-folk. Men det är sällan vi ser några intendenturbefäl, vilket är lite synd. Mer kunskap i de här frågorna behövs på alla avdelningar.

Pelle Andersson
Ålder: 38
Familj: Fru och två barn.
Bor: I Gustavsberg, Värmdö.
Aktuell: Ett år som arbetsmiljöansvarig på Seko sjöfolk.
Bakgrund: Drift och underhåll på gymnasiet, FB VII utbildning i kalmar, värnplikten som båtchef i marinen, matros i Thunbolaget, Bylock och Nordsjöfrakt samt Utö rederi där han också var skyddsombud. Regionalt skyddsombud för nationell sjöfart 2012.
Arbetsmiljötips: Ha en bra handlingsplan för utredning av kränkande särbehandling. Personerna ska höras var för sig och båda parter har rätt till stöd. Viktigt är också att rederiet har ett riktigt bra policydokument, då blir det betydligt enklare när man ska utreda vad som hänt.

Linda Sundgren, text och bild

Drivs av Breakwater Publishing