Christer Lindvall: Jag har aldrig tvivlat

ISM-koden, STCW-konventionen och nu trötthetsproblematiken. Fartygsbefälsföreningens vd har som få andra svenskar drivit arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor i internationella sjöfartssammanhang.

”Ni som jobbar med sjösäkerhet och arbetsmiljö, ge inte upp. Spottar man tillräckligt många gånger på den heta stenen så svalnar den.”
Den uppmaningen kom från årets mottagare av SAN:s arbetsmiljöpris då han hedrades med utmärkelsen på nämndens konferens i Göteborg i oktober.

Christer Lindvall

Ålder: 65
Bor: Radhus i Åkersberga nordost om Stockholm
Familj: Fru, fyra döttrar och sex barnbarn.
Bakgrund: Sjökaptensexamen 1966. Arbetade i Broströms och Svea (senare Silja Line) fram till 1978. 1979–1980 ombudsman i SFBF. 1981 befälhavare och delägare i partrederiet Ro-Ro Tank. Verksam i SFBF sedan 1982, vd från 1986. President i IFSMA (International Federation of Shipmasters’ Association) sedan 1998 och ordförande i ITF:s (International Transport Workers Federation) sjösäkerhetskommitté sedan 1997.
Aktuell: Mottagare av SAN:s arbetsmiljöpris 2008 för att under många år och med stor framgång ha drivit frågor om arbetsmiljö och säkerhet till sjöss i såväl Sverige som internationellt.
Bra arbetsmiljö är viktig därför att: i första hand skydda besättning och passagerare och undvika att olyckor inträffar. Men det är också viktigt för att skapa en bättre image för sjöfarten och visa att vi är en bransch där vi jobbar med de här frågorna.

I mer än 30 år har Christer Lindvall engagerat sig i frågor som rör arbetsmiljö och säkerhet till sjöss. Inte minst i IMO (International Maritime Organization) och ILO (International Labour Organization) han har fortsatt att driva dem, trots ett stundtals massivt motstånd.

– Förr hände det att man blev lite marginaliserad när man tog upp sådant som folk inte tyckte hörde hemma i IMO och i början var man mer känslig för vad andra tyckte. Men jag har alltid haft en stark inre övertygelse och aldrig tvivlat på det jag trott på, säger han då vi ses en gråmulen förmiddag hemma i hans radhus i Åkersberga nordost om Stockholm.

Gränslösa frågor
Christer Lindvall insåg tidigt att frågor som rör en sådan gränslös näring som sjöfarten måste drivas i internationella forum för att få genomslag.
– Arbetsmiljö får aldrig bli en konkurrensfråga. Ingen ska kunna dra ekonomiska fördelar av att ha en dålig arbetsmiljö.

Hans engagemang har medfört ett högt arbetstempo och han har nästan lika många resdagar per år som om han hade jobbat kvar till sjöss. I eftermiddag bär det av igen, den här gången till Filippinerna. I köket står en färgsprakande tygväska med 20 kilo barnkläder i som släkten samlat ihop och som ska delas ut under resan. På Filippinerna ska han hålla föredrag om säkerhetskultur och trötthetsproblem för politiker, redare, myndigheter, fackliga företrädare och ombordanställda.

Trötta befäl
Slutkörda befäl som somnar på bryggan på grund av hög arbetsbelastning är en fråga han drivit sedan början av 1980-talet. Den är också en av anledningarna till att han väljer att fortsätta arbeta ytterligare några år, trots att han fyllde 65 i somras.
– Jag vill ju inte släppa det här nu när vi är så nära en förändring, säger han.

Han syftar på den revidering av STCW-konventionen som pågår. STCW är det regelverk som bestämmer den grundläggande utbildningsnivån för sjöfolk men som även reglerar sådant som bemanningsstorlek och vakthållning. Christer Lindvalls förhoppning är att det ska bli förbjudet att driva fartyg i internationell fart med bara två nautiker ombord.

– Men i början av 1980-talet ansåg många att IMO inte skulle ägna sig åt bemanningsfrågor alls. Jag glömmer aldrig när jag för många år sedan tog upp det här med arbetstider i IMO och Cyperns representant blev så himla arg. Han ställde sig upp och skällde ut mig och sa att sådant inte hade någon plats i IMO.

Vill exportera skyddsombud
Men andra uppskattade hans strävan att föra in de ombordanställdas villkor i organisationen och numera är bemanning en självklar angelägenhet för IMO. Nu tar Christer Lindvall nästa kliv och försöker att föra in det svenska systemet med skyddsombud internationellt.
– Det förslaget tog tvärstopp därför att man trodde att skyddsombudet skulle konkurrera ut befälhavaren. Men vi fortsätter att jobba med det.

Stor insats med ISM-koden
Men den av hans insatser som sannolikt gjort störst avtryck i världshandelsflottan är hans arbete med ISM-koden. Efter katastrofen med passagerarfärjan Herald of Free Enterprise då 187 människor miste livet tillsatte IMO en arbetsgrupp för att komma med förslag till säkerhetshöjande åtgärder.

– Jag och Ulf Hallström på vårt kansli arbetade fram ett förslag som vi skickade till Sjöfartsverket. De tyckte det var bra och skickade det i sin tur vidare till Norge som var ordförande i korrespondensgruppen. Även norrmännen gillade det vi hade skrivit och det blev slutligen vårt förslag som hamnade i IMO och senare antogs efter vissa mindre ändringar.

Till en början var ISM:en bara en rekommendation. Men efter ytterligare en tragisk olycka, branden ombord på Scandinavian Star 1990, blev den bindande.

Linda Sundgren

Drivs av Breakwater Publishing