Den utsatte avgör vad som är kränkande

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

1_1Vägen till välfungerande fartyg med sunda relationer går via befälen. Men när kränkningar sker är det också viktigt att den som blir utsatt tydligt säger ifrån. Det menar arbetsrättsjurist Naiti del Sante.

I de grövsta fallen av sexuella trakasserier, som när någon tafsar eller använder könsord, råder ingen tvekan om vad som sker. Men många gånger handlar det om betydligt mer subtila signaler som blickar eller oönskade komplimanger och kommentarer som balanserar på gränsen.

– Jag hade exempelvis ett fall där en man hela tiden skojade om bananer och sa saker i stil med ”ska du inte ta en till” och ”mmm, visst är det gott”, med ett insinuant tonfall. Då är det inte lika uppenbart, säger Naiti del Sante.
– I ett annat aktuellt fall var det äldre män i en kommun som hade en tradition att ge unga kvinnliga, medarbetare komplimanger. De tyckte inte att de gjorde något fel, men det var inte så trevligt för kvinnorna när de för tionde gången fick kommentarer om utseende och klädsel.

1_3Vid mer oklara fall är det den utsattes egna upplevelser som avgör om agerandet är att betrakta som sexuella trakasserier eller inte. Men för att det ska kunna bli ett ärende att gå vidare med måste personen som kränker upplysas om hur dennes beteende uppfattas.
– Det kan mycket väl vara så att den som kränker inte själv är medveten om det. Kanske är det en del av jargongen på arbetsplatsen eller så förstår man inte att beteendet är ovälkommet. Därför måste den som känner sig utsatt säga ifrån, säger Naiti del Sante.

”Tuff situation”
Men det kan vara lättare sagt än gjort. Särskilt i de fall där det är en chef som gör sig skyldig till kränkningarna eller om den som utsätts har en underordnad ställning.

– Visst är det många gånger en tuff situation som den utsatte ställs inför, men att säga ifrån är nödvändigt för att få stopp på det. Det bästa är att försöka agera så tidigt som möjligt och inte gå och vänta på att det ska ta slut av sig självt, säger Naiti del Sante.
Men hon poängterar att det finns olika sätt att säga ifrån. Den utsatte kan vända sig till exempelvis ett skyddsombud, facket eller en chef som man har förtroende för.
– Man kan också skriva ett mejl eller ett brev till den som kränker. Det viktiga är att den som trakasserar förstår hur beteendet uppfattas, säger hon.

1_2När en chef får kännedom om att sexuella trakasserier förekommer har denne långtgående skyldighet att agera för att sätta stopp för det. Om samtal och varningar inte hjälper kan det i slutändan bli ett rättsfall med skadeståndsansvar för arbetsgivaren. Naiti del Sante har hjälpt många arbetsplatser till sundare relationer. Enligt henne är en bra chef nyckeln till framgång i de här fallen. Chefen måste vara väl insatt i vad lagen säger, snabbt kunna fånga upp signaler och vara tydlig med vilken samtalston som är acceptabel.

– Arbetsgivaren bör redan vid rekrytering ställa frågor om vilka arbetsmiljökunskaper den blivande chefen har. Arbetsmiljön är en mycket viktig del i alla chefers arbete och brister det kan man som arbetsgivare i värsta fall bli skadeståndsskyldig, säger hon.
Linda Sundgren

 

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook