Ergonomi i fokus på M/S Eckerö

De hårda golven i byssan har ersatts med mjukare varianter, på lagret pågår försök med rullhyllor och kaféet har utrustats med rymligare arbets-ytor. På passagerarfärjan M/S Eckerö är ergonomin i fokus.

Den gnistrande vårsolen står redan högt när Eckerö lägger ut från Grisslehamn i norra Roslagen och sätter kurs mot Åland. Drygt 600 passagerare har checkat in och trots att det bara motsvarar en tredjedel av fartygets totala kapacitet är det gott om folk i butiker, restauranger och passager. För besättningen innebär det åtskilliga timmar av gående och stående, vilket får många att bli trötta i kroppen. En av dem är kocken Ralf Reinlund som står i byssan och delar paprikor.
– På mig sätter det sig i nedre delen av ryggen, säger han och lägger ena handen i svanken. Jag går regelbundet på massage och har geléinlägg i skorna. Det hjälper, men inte helt och hållet.
Ändå tycker han att det har blivit bättre sedan det gamla, hårda golvet byttes ut mot en mjukare variant vid senaste varvsbesöket i januari.

”Rent himmelskt”
– När det här var nytt var det rent himmelskt att gå på, det var som ett löpband, säger han och sviktar lite med knäna. Nu har det härdat och blivit lite hårdare, men jämfört med det gamla är det ändå otroligt mycket skönare.
I det anslutande kaféet fick man inte bara nytt golv under dockningen utan också en helt ny planlösning. Madelen Norberg är föreståndare och den som tog initiativet till förändringen. Det är också hon, som tillsammans med en kollega, stått för designen.
– Den stora fördelen är att vi fått ordentliga arbetsytor, säger hon och nickar mot de båda bänkarna som installerats mitt i utrymmet.
Madelen hade försökt att få till stånd en ombyggnationen tidigare, men då fick hon avslag. Den här gången sa rederiet ja direkt. Kanske berodde det på att man ändå skulle riva ut inredningen för att lägga om golvet och byta vissa inventarier, gissar hon.
– Det blev precis som vi ville ha det och alla är jättenöjda. Vi har också bytt ut de tunga latteglasen mot de här, säger Madelen och räcker över ett nätt litet glas. Det gjorde att vi mer än halverade vikten på glasbackarna, från tretton till sex kilo.

Lyfta med benen
Den avdelning som kanske har flest tunga lyft ombord är lagret. Lokalen är inhyst i ena änden av taxfreebutiken och här är det gott om lådpallar och fulla hyllrader. Mellan hyllorna är det trångt och det går inte att komma fram med vagnar eller truckar överallt. För att underlätta arbetet har man på prov installerat rullande hyllplan som gör det enklare att dra fram de tunga lådorna. Risto Teerikoski har sin tjänst i taxfreebutiken, men är ofta på lagret för att hämta varor.
– De här hyllorna är verkligen jättebra, säger han och demonstrerar hur han med en krokad stav drar fram en låda som står längst in på den djupa hyllan.
Han rätar på ryggen och vänder sig om. Där står ännu fler kartonger.
– Jobbigast att hantera är de här, säger han och pekar med foten på en låda med likör som står på golvet. När man ska ha upp dem måste man tänka på att lyfta med benen och inte med ryggen.

Släta durkar i maskinrummet
På parfymavdelningen är tunga lyft inte det främsta ergonomiska problemet, utan belysningen. Det säger butiksföreståndare, Susanna Raitio, när hon får en lucka mellan två kunder.
– De gula lamporna gör att det blir mörkt här inne och färgåtergivningen försämras, man blir ganska trött av det. Vi skulle behöva mer dagsljuslampor, som dem vi har här, säger hon och går fram till ena långväggen som försetts med både nya hyllor och ny belysning. Vi har tagit upp det med fartygsledningen, men det är tydligen för dyrt att byta ut allihop.
Nere i maskinavdelningen är det där-emot oväntat ljust och luftigt. Johan Bäckström är andre fartygsingenjör ombord. Han säger att det är förhållandevis lätt att komma åt och sköta underhållet här nere.
– Den här båten är jäkligt genomtänkt och bra planerad för att vara så gammal. Många nya båtar är betydligt sämre. Vi går mellan sektionerna på släta durkar, fria från höga trösklar.
– Det gör att vi kan dra kärror genom hela maskinrummet och ända in i
verkstaden, säger Johan med hög röst för att höras genom hörselkåporna. Sedan är temperaturen ganska bra också eftersom vi kör på marin diesel och inte tjockolja som måste hettas upp. I verkstaden, där det varma sommar-dagar kan bli riktigt hett, har en klimat-anläggning installerats.
– Nu får vi ner temperaturen till i alla fall 30 grader på sommaren, säger reparatör Lasse Larsson med ett snett leende. Men här nere kan man stå och svettas, det är ingen som ser en. Det enda jag tycker är jobbigt är det ständiga bakgrundsljudet och vibrationerna, det kan bli ganska påfrestande. Även om de som jobbar ombord har olika ergonomiska utmaningar beroende på vilken avdelning de arbetar, finns det en sak som alla tycks ha gemensamt: man trivs väldigt bra. Kommentarer som ”vi bryr oss om varandra”, ”här hjälps man åt” och ”otroligt bra stämning” kommer från alla avdelningar, inklusive maskin.
– Det här är min sjunde båt och den i särklass bästa jag varit på, säger Johan. Jag tror det påverkar hur man mår fysiskt också. Trivs man känner man kanske inte efter lika mycket.

Förtöjning från land
Efter två timmars båtfärd lägger vi till i Berghamnen på Eckerö. Matros Jörgen Hellquist och hans kollegor står på poppen, några med en kaffekopp i handen, medan förtöjningstrossarna ligger orörda på däck.
– De förtöjer från hamnen, vilket spar många ryggar för vår del, säger Jörgen och pekar ner på kajen. Det är bara efter sista kvällsturen som vi knyter fast själva.
Nu har man en halvtimme på sig att tömma fartyget, lasta och bunkra innan det är dags att lägga ut för återresan.

Linda Sundgren

Drivs av Breakwater Publishing