Allt som ska ätas, drickas och handlas på Galaxy kommer ombord via lagret på däck två. Vinterhalvårets stora leveransutmaning är att anpassa beställningarna efter det skiftande passagerarantalet. Högsäsong är den omständliga logistiken ett problem.
De sista nattsuddarna är på väg till sina hytter när lagerarbetarna går på morgonens första vakt. Datorerna öppnas, beställningar gås igenom och gallergrindarna in till för- råden ställs på vid gavel inför bunk- ringen. Fem i sex kommer bogportarna på däck tre att öppnas. Kvart över åtta är det avgång. På den tiden ska fartyget lossas, lastas och sopcontainrar skiftas. Dessutom försöker man alltid få ner hela leveransen till lagret innan fartyget lägger ut. Misslyckas det måste varorna slussas genom hissen eftersom man av säkerhets- skäl inte får ha dörren in till hisshuset och hissluckan öppna samtidigt under gång.

Lagerchef Jan Häggblom kontrollerar att leverans och följesedlar stämmer överens

50-60 pallar
– Då måste vi dra bort rampen och stänga dörren varje gång vi ska köra hissen, säger lagerchef Jan Häggblom. Det är inte särskilt tungt, men det tar tid.
Den här morgonen är det dock inget problem. Bokningarna de närmaste dagarna är relativt få och åtgången i restauranger och butiker blir där med begränsad. Högsäsong, när det brukar vara runt 1 600 passagerare, kan det däremot vara svårt att hinna få ner allt i tid.
– En normal sommardag får vi ombord 50-60 pallar. Upp till 50 pall går bra att få ner om alla gör det de ska, men får vi fler blir det problem, säger Jan.
Portarna går upp och släpper in det skarpa morgonljuset i Åbo hamn. Lång- tradarna rullar av i en strid ström. När däcket är tömt körs linne, proviant och butiksvaror ombord i tre 40-fotscontainrar. Medan hotellavdelningen tar emot linnet sköter lagerpersonalen det övriga. Med en manuell truck flyttas godset fram till bakkanten av containern. En gaffeltruck lyfter ner pallarna på däck. Därifrån kör Risto Helldan in varorna i hissen med en eltruck. För att komma in med ekipaget i hisshuset måste Risto ut och vända i motsatta körfilen.
– Här kan det komma bilar riktigt snabbt och det gäller att akta ryggen när man svänger runt, säger han. Tempot är högt. Arbetet effektivt. Alla vet vad de ska göra. Det enda som sinkar flödet är hissen som bara har plats för två pallar åt gången.
– Det där är ett råtthål, muttrar Kaj Blomster och nickar mot hisshuset. Vi måste vara fem stycken, tre här uppe och två där nere, för att hinna få ner allt i tid och då är det inget normalt arbetstempo. Fastnar man i någonstans tar man i lite extra och det är inte konstigt att folk får ont i rygg och axlar.

Trånga hissar och gångar försvårar arbetet för lagerpersonalen.

Ständig vaksamhet
Arbetet på bildäck kräver ständig vaksamhet. Det är bullrigt. Bilar och lastbilar rullar
ombord i snabb takt. Sommartid är det dessutom mycket passagerare att hålla undan för.
– Många familjer går med ungarna efter sig utan någon ordentlig koll på dem och det känns lite otäckt. När man har 800 kilo på gafflarna är inte det första man tänker på att kolla hur det ser ut bakåt, säger Jan. Stressen och den omständliga lager- logistiken beror, enligt besättningen, på att fartyget inte är byggt för den trad hon nu går. Meningen var att hon skulle trafikera sträckan Helsingfors Tallin och ligga till kaj om dagarna med gott om tid för bunkring. Men så blev det inte.
– Det bästa hade varit om vi hade haft plattformar på bildäck där man kunde köra ner hela containrarna till lagret, säger Kaj. Men det skulle antagligen bli för dyrt att bygga om.
Nere på lagret tas varorna snabbt om hand. Godis, leksaker, parfymer, vin och öl rullas in i respektive förråd. Kartonger öppnas och hyllor fylls på. Provianten lyfts in i kyl- och frysrum. Med de stora mängder som förvaras här måste allt stå på rätt plats för att det ska gå lätt att hitta. Det är också viktigt att de produkter som har kortast datummärkning placeras längst fram så att det inte står och blir gammalt. Medan pallarna plockas av går Jan runt och kontrollerar att det som beställts har kommit och att leveransen stämmer överens med följesedlarna.
– Fick vi inga öltankar, undrar han plötsligt. Någon skakar på huvudet.
– Nehej. Jag ringer och hör efter vad som hänt, säger Jan och försvinner in på kontoret.
Att varor inte dyker upp, i alla fall utan att lagret varskotts, är ovanligt, säger Jan. Men ibland blir det fel.
– Framför allt på sommaren, när skepps- handlarna har vikarier, kan det bli lite tokigt. Skriver vi en etta på beställningen får vi inte alltid en pall utan det kanske kommer en kartong eller en ask med grejer, säger han.
Men ruljansen ombord står inte och faller med en felaktig leverans. Beställning- arna görs med cirka två dagars framför- hållning och förråd och kylar är tillräckligt stora för att rymma ett ordentligt lager. Härifrån går varorna sedan vidare ut till restauranger, caféer, barer och butiker. Vissa, som exempelvis kökspersonalen, kommer själva ner hit och plockar åt sig det de behöver. Till barerna förbereds vagnar som hämtas medan annat körs upp av lagerpersonalen. Godis, chips och öl till taxfreebutiken hör till den sist- nämnda kategorin. Kaj ansvarar för de varorna.
– Nu i maj byter vi årskampanj. Då gäller det att göra slut på fjolårets kampanjvaror så att vi får plats för de nya grejerna, säger han medan han staplar kartonger med Fazer, Marianne och Salmiak på en lagervagn.
Många passagerare vill ha det de alltid köpt när de åker ”Ålandsbåt” och Toblerone, ananaspastiller, gröna marmeladkulor och Marianne brukar gå åt. Samtidigt måste butikerna utveckla sortimentet och fånga upp nyheter. Men att på förhand avgöra vad som kommer att sälja är svårt.
– Till en början får man beställa lite grand och se hur det går. Men tar man hem för lite är risken att det tar slut i butiken så det är hela tiden en avvägning, säger Kaj.

Kökschef Tony Boman ansvarar för beställning av proviant.

Planering
För beställning av proviant ansvarar köks- chef Tony Boman. Han inleder varje dag med att gå igenom kylar och frysar för att se vad som behövs.
– På sommaren är beläggningen hög men konstant och vi vet ungefär hur mycket som kommer att gå åt, säger han.
Nu på våren är det mer svårförutsägbart. Antalet passagerare kan skifta från några hundra till över tusen från en dag till en annan, vilket gör kökschefens uppgift besvärlig. Överbeställningar kan leda till att mat blir gammal och måste slängas medan för lite kan innebära att rätter måste strykas ur menyn. Frysvaror håller bra; mejeriprodukter är känsligare.
– Men allra svårast är sushin som vi har på buffén, säger Tony. Den kommer färdig och håller bara i två dagar.

Kaj Blomster fyller på godis i taxfreebutiken.

Storhelger är särskilt svårplanerade.
– Röda dagar får vi knappt några leve- ranser alls. Jag jobbade påsken och då var jag tvungen att beställa det som skulle komma på tisdagen redan på torsdagen veckan innan, säger Tony.
Fartyget får proviant från ett 20-tal leverantörer i Sverige, Finland och Estland och varje morgon gör Tony en ny beställning. Underlaget lämnar han till Jan som knappar in uppgifterna i datorn och skickar vidare. Under sommaren kan det gå 100 kilo oxfilé och 200 kilo köttbullar om dagen. Till det kommer all dricka, godis och presentartiklar. För att ha kontroll på allt som går in och ut genom lagret görs regelbundna inventeringar.
– Vi följer ett rullande schema och det är nästan alltid en inventering på gång, säger Jan. Det tar visserligen lite tid, men det är bra att göra dem ofta. Blir det fel någonstans upptäcker vi det snabbt och kan rätta till det. På lagerpersonalens lott ligger också sophanteringen. Varje dags klockan tre går man en runda i barer och restauranger och samlar ihop tomkartonger, överbliven plast, flaskor och burkar. Avfallet körs vidare upp till sopcontainrarna på däck tre som töms varannan dag. Förutom sophantering ägnar lagerpersonalen eftermiddagen åt att packa upp och fylla på i hyllorna. Kvart över sex i lägger fartyget till i Värtahamnen i Stockholm. Då väntar nya leveranser att ta om hand.

Linda Sundgren