Modernare sjösäkerhet 20 år efter Estonia

Väldigt mycket bättre, men fortfarande en hel del kvar att göra. Så sammanfattar Chalmersprofessorn och sjösäkerhetsexperten Olle Rutgersson säkerheten till sjöss 20 år efter Estoniakatastrofen.

Natten den 28 september 1994 förliste passagerarfartyget Estonia i Östersjön på en resa mellan Tallin och Stockholm. 852 människor miste livet, varav 501 svenskar. Endast 137 överlevde. Olyckan är den i fredstid mest omfattande i nordiska farvatten någonsin. Att tragedin skulle kunna återupprepas i vårt närområde tror Olle Rutgersson inte.

– Vi har fått en modernare sjösäkerhet sedan Estonia och stabiliteten är avsevärt mycket bättre än den var då. Idag ska en färja kunna hålla sig upprätt med en halvmeter vatten på däck. På Estonias tid kunde en del fartyg inte ens klara en decimeter vatten, säger han.

Ändå anser Olle Rutgersson att stabilitetskraven är långt ifrån tillräckliga, framför allt på kryssningssidan.

– Ökad stabilitet är det i särklass bästa sättet att höja säkerheten. Jag har även hört andra experter som räknat på det här säga att den inte är tillräckligt bra. Passagerarfartygen tål inte särskilt stora skador innan de får slagsida och havererar, säger han.

Även livräddningsutrustningen har förbättrats sedan Estonia. Livvästar ska vara försedda med lampor, livbåtar har täckts och det finns krav på snabbgående räddningsbåtar som ska kunna sjösättas för att plocka upp nödställda ur vattnet. Men att få upp människor ur livbåtar eller från vattnet är fortfarande en stor utmaning, särskilt om det inträffar ett större haveri med flera tusen människor.

– De snabba räddningsbåtarna vi fått ska klara tre meters vågor. När Estonia förliste var våghöjden fyra meter och det är tveksamt om någon hade vågat sjösätta en räddningsbåt i det läget, säger Olle Rutgersson.

Linda Sundgren 

Drivs av Breakwater Publishing