Risker vid navigering i skärgård med nedsatt sikt

Transportstyrelsen vill presentera två fall av felnavigering i skärgårdstrafik som belyser vikten av att ha god kunskap om den navigationsutrustning som finns ombord, att navigationsutrustningen hålls i gott skick och fungerar som den ska samt att man planerar sin resa noggrant även om besättningen är väl känd med farvattnet och omgivningen.

Fall 1

I det första fallet kom en mindre färja ur kurs och grundstötte i samband med is, mörker och tät dimma. På grund av isförhållanden hade två prickar försvunnit helt, en flyttat sig och en blivit av med sitt ljus. Ombord kunde magnetkompassen inte avläsas från manöverplatsen och det elektroniska sjökortet visade endast kurs över grund. På väg ut i farleden girade befälhavaren åt babord för att gå klart. Därefter upplevde han att han hävde giren och fortsatte på den nya kursen och enligt den information han fick från radarn gick kursen över grund åt rätt håll och headingen stämde väl. En liten stund senare börjar de båda kurserna skilja sig åt. Befälhavaren tittar på GPS:en och som visar en kurs som skiljde sig cirka 35 grader från den förväntade. Befälhavaren drog då ner på farten och såg samtidigt att fartyget fortsatt gira babord ungefär 10 till 15 grader. Befälhavaren lade full back för att få stopp på fartyget. I samma stund börjar trädkronor och en fyr skymta för om fartyget och man grundstöter.

Fall 2

Den tredje navigationshändelsen inträffade ombord på ett mindre handelsfartyg som gick i trånga farvatten en solig vårdag. Fartyget stävade i sydostlig riktning i skärgården och var på väg ut ur ett sund. Ombord fanns ett kombinerat elektroniskt sjökort och radardisplay som användes för navigation. Komplett färdplan saknades dock och när befälhavaren fick solen i ögonen kunde varken han eller utkiken identifiera de prickar och grundet som fanns rakt föröver. Då befälhavaren kände till området slog han efter en stund av på farten och ändrade kurs, men det var försent och fartyget grundstötte. Ytterligare en orsak till att prickarna inte upptäcktes var att sikten genom styrhyttens plastfönster var dålig på grund av skicket på rutorna.

Båda dessa tre olyckor hade kunnat undvikas om den navigationsutrustning som fanns tillgänglig utnyttjats till fullo. En ordentlig färdplan hade troligtvis hjälpt befälhavaren i det sista fallet och tid bör alltid avsättas innan avgång för planering av resa och att fundera på riskerna i de vatten fartyget framförs i. Det är en organisations- och säkerhetskulturfråga som blir allt viktigare att ta hänsyn till då de elektroniska navigationshjälpmedlen blir vanlig-are och mer avancerade. Det gäller också på mindre fartyg där behörighetskrav och utbildningsnivåer ibland inte är lika omfattande som på det större tonnaget.

Drivs av Breakwater Publishing