Upprop visar behov av förändring

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Från förminskande jargong till anspelningar på sex och regelrätta övergrepp. Den film som kvinnliga sjömän producerat i uppropet #lättaankar vittnar om en gränsöverskridande och kränkande branschkultur i behov av förändring.

En kvinna berättar hur hon som 17-årig elev fick ovälkommet besök i hytten av båsen, en tvåbarnspappa som på fyllan ”bara ville ta lite.” En annan hur rederiets personalchef bara skrattade och sa att han inte trodde henne, när hon ville anmäla en händelse. En tredje om hur kollegorna satte på en porrfilm så snart hon visade sig i den hytt där besättningen umgicks på fritiden.
Den film som initiativtagarna till #lättaankar producerat innehåller ett axplock av alla de händelser som delats inom den slutna facebookgruppen. Den visar tydligt hur tuff fartygsmiljön kan vara, inte minst för kvinnor. Frida Wigur har jobbat som mässjänta och sjökock i flera år och var den som startade uppropet.

Blev provocerad
– När jag läste inläggen blev jag ganska ledsen över att folk burit på så mycket skit så länge utan att berätta, säger hon. Men det är så det fungerar. Man vill inte vara den där tråkiga tjejen som säger ifrån och inte kan ta ett skämt.
Idag pluggar Frida Wigur och jobbar på en restaurang iland varvat med ombordarbete. När höstens metooupprop drog igång trodde hon att det bara var en tidsfråga innan sjöfartens kvinnor skulle träda fram. Men det förblev tyst. Däremot började inlägg från manliga sjömän dyka upp i sociala medier där man raljerade över #metoo och lade ut texter om bordellbesök och liknande.
– Jag blev så jäkla provocerad och när jag försökte bemöta det fick jag massor av kommentarer om att man faktiskt får tåla lite. Då bestämde jag mig för att starta en egen facebookgrupp.
– Jag kontaktade några andra tjejer som jobbar till sjöss och tillsammans bjöd vi in 30 40 stycken till gruppen. På bara några dagar växte det till 300 och idag har vi mer än 1000 medlemmar.
Frida vet av egen erfarenhet hur utsatt man som kvinna kan känna sig på ett fartyg. En av de jobbigaste perioderna var när hon som 18-åring mönstrade på ett containerfartyg som mässjänta. Till skillnad från den föregående båten hon jobbat på var hon den här gången ensam tjej ombord.
– Maskingänget hade en jättemachokultur och en alfa som styrde de andra. Ingen sa ifrån öppet när något hände även fast de märkte att jag kände mig obekväm. Däremot kunde de komma till mig efteråt och fråga hur det var och om de skulle göra något, säger Frida och fortsätter.
– Alla ombord vet när någon är ett drägg och ett svin, men man låter dem hållas med ursäkten att de är som de är. Även killar har svårt att säga ifrån. De vill inte heller riskera att hamna utanför gemenskapen.
Frida berättar att hon under den första tiden till sjöss gjorde vad hon kunde för att visa att hon var ”spantad för traden”.
Bli stämplad som feminist var det sista hon ville. Men ganska snart tänkte hon om och började säga ifrån.
– Men man kan inte gå in i alla diskussioner, det orkar man inte. Du får stå ut med mycket och välja dina strider. Killarna ombord brukar också försvara sig med att kvinnliga sjömän är minst lika grova i munnen som de själva, och det stämmer. Det är naturligtvis inte bra, men för många är det enda sättet att bli accepterad och passa in.
Frida är samtidigt noga med att framhålla att hon trivs väldigt bra till sjöss. Med en pappa som sjökapten och en mamma som sjökock är hon mer eller mindre uppvuxen i branschen.
– Jag älskar sjöfarten och överlag har jag trivts väldigt bra, säger hon. Men den är inte perfekt och det finns sådant som behöver förändras.
Filmen om sjöfartsuppropet premiär-visades på ett möte i Kalmar inför en samlad bransch med företrädare för såväl fackliga organisationer som redare och skolor. Under mötet tog representanter från Wista Sweden (Women’s Internation-al Shipping & Trading Association) initiativet till att gå vidare för att försöka åstadkomma en förändring. Nästa möte är planerat till den 19:e mars och kommer att hållas på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Mötet är öppet för alla som är intresserade.

Linda Sundgren, text och bild

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook