När olyckan är framme ställs ledarskapsförmågan på sin spets, men grunden för ett välfungerande chefskap läggs i vardagen. Det säger psykolog Per Calleberg som jobbar med ledarskap och krishantering inom bland annat sjöfarten.
Siste talaren under årets San-konferens var Per Calleberg från konsultbyrån Brolinwestrell. Han är specialiserad inom ledarskap och krishantering liksom medförfattare till boken Krishantering i arbets-livet. Enligt Per Calleberg är det i de riktigt svåra lägena som eventuella brister i chefskapet blir synliga. Är roller och mandat otydliga, om ansvarsfördelningen inte är klar och lojaliteten mot uppdraget saknas, blir det problematiskt.
– I de utredningar vi gjort efter kriser ser vi att om man haft problem att hantera situationen har det nästan alltid brustit inom något av dessa områden. Om befäl duckar inför det som känns svårt kan det leda till konflikter i vardagen. Är man inte tydlig med vem som ska göra vad är risk-en stor att varken krisorganisation eller krishantering kommer att fungera optimalt, säger Per Calleberg.
Markera skifte
Han menar att hierarkiska organisationer, som exempelvis fartyg, generellt har lättare att hantera olyckor och kriser än platta organisationer. Ansvarsfördelningen är tydligare och det finns en vana att följa order. Att man ombord på fartyg lever på en begränsad yta och spenderar både arbete och fritid ihop, behöver inte betyda att rollerna luckras upp, säger Per Calleberg.
– Det är inga problem att sitta och snacka skit och privata grejer för att sedan gå in i yrkesrollen. Att göra både och är en del i det moderna och professionella ledarskapet. Men det kan vara klokt att som befäl markera när man skiftar från det ena till det andra.
Att ledarskapet i händelse av en kris är ytterst viktigt, visar den forskning som gjorts i samband med olyckshändelser. I krislägen reagerar människor olika, men majoriteten (60 procent) slår ifrån sig varningssignalerna och väljer att tro att det inte är någon fara. När krisen väl är ett faktum reagerar endast var fjärde person handlingskraftigt och försöker avvärja faran, fly eller hjälpa andra. Hela 60 procent väntar på att någon annan ska tala om vad som ska göras medan resterande 15 procent blir handlingsförlamade eller få panik.
Skarpt läge
– För att man som befäl ska kunna hantera en sådan situation krävs kunskap och övning. Ju mer man tränar på den här sortens situationer desto mer rationellt kan man agera i ett skarpt läge, säger Per Calleberg.
Linda Sundgren