Beatrice Engels läser tredje året på sjökaptensprogrammet vid Sjöfartshögskolan i Kalmar. Hon säger att hon till skillnad från en del av sina klasskamrater haft tur under sina fartygsförlagda praktiker och sluppit de grövsta trakasserierna. Men att vara kvinna och arbeta ombord är ändå tufft, konstaterar hon. Därför tvekade hon inte när erbjudandet om att bli adept i Redo-projektets mentorsprogram kom i höstas. 

– Det är väldigt speciellt att jobba på sjön och dessutom vara tjej, säger Beatrice Engels. Det finns en hel del struggles man måste lära sig att leva med. Jag såg mentorsprogrammet som en möjlighet att bli en del av en community, men också att få tips och råd från någon som varit länge i branschen. 

Hennes mentor arbetar som överstyrman inom tanksjöfarten. De träffas och fikar eller äter sushi tillsammans, och med henne kan Beatrice Engels prata om situationer som hon varit med om under sina fartygsförlagda praktiker. Hon får också ta del av sin mentors erfarenheter. 

Det är väldigt speciellt att jobba på sjön och dessutom vara tjej.

– Hon har gett mig jättemycket kunskap och insikter, men vi har också byggt en stabil relation och blivit vänner. Hon är otroligt stöttande och hjälpsam.   

De följer mentorsprogrammets planering där varje möte har ett specifikt samtalstema. Senast de sågs pratade de om livspusslet och hur man som sjöman kan kombinera långa tider hemifrån med familjeliv och vänner. 

– Vi pratade om hur man vårdar sina relationer och vad man gör om man exempelvis missar en kompis bröllop för att man är ute på jobb. Vi var ärliga med varandra, om vad vi är nöjda med i livet och vad vi skulle vilja förändra. Det blev ett ganska emotionellt möte. 

Något av det svåraste att hantera som sjöbefälselev ombord, säger Beatrice Engels, är när det uppstår obekväma situationer. Det behöver inte nödvändigtvis handla om uppenbara kränkningar eller trakasserier. Många gånger rör det sig om betydligt mer subtila signaler, men som ändå är tydliga och skapar en konstig stämning. 

– Jag har sluppit de grövsta trakasserierna, men mikroaggressioner som gjort mig svinförbannad har jag upplevt flera gånger. Som att någon talar till en med en underliggande, nedlåtande ton. De här situationerna kan vara svårare att hantera än om någon är uppenbart taskig och ibland börjar man nästan undra om det är en själv det är fel på. 

Jag har sluppit de grövsta trakasserierna, men mikroaggressioner som gjort mig svinförbannad har jag upplevt flera gånger.

Att få diskutera sådana här händelser med sin mentor är något Beatrice Engels sätter stort värde på. 

– Hon har gett mig inblick i hur hon har gjort när hon blivit trakasserad eller obekväm och berättat vad hon tycker fungerar. Sådant hon ångrar att hon har gjort eller ångrar att hon inte har gjort. Den typen av tips och råd tar jag med mig. 

Sedan Beatrice Engels påbörjade sjöbefälsutbildningen 2020, är det många av hennes klasskamrater som slutat varav minst fem kvinnor. Hon känner inte till skälen bakom alla avhoppen, men i åtminstone ett fall var sexuella trakasserier den utlösande faktorn. 

– Hon blev rakt upp och ner trakasserad och mådde så dåligt att hon valde att sluta. Sedan hade hon en familjesituation som också bidrog till beslutet. En annan tjej slutade därför att hon tycke att det var för jobbigt att vara ensam tjej ombord.  

Själv är Beatrice Engels övertygad om att hon valt rätt yrke. Men att vara ensam kvinna ombord är påfrestande och hon hoppas att fler tjejer ska vilja söka sig till branschen. 

– Det som nästan är värst är att man känner sig så isolerad som ensam kvinna. Man har inte så mycket gemensamt med medelålders gubbar som bara vill prata fotboll och hur man bygger bästa carporten. Visst kan man låtsas och spela med ett tag, men det ger en ingenting. På min andra praktik var jag ensam tjej i sammanlagt 5 ½ månad, och det var riktigt jobbigt. Men jag älskar att vara på sjön. Att få göra olika grejer och hela tiden vara på väg. Det passar mig.