Dubbelt belönad för säkerhetshöjande plattformar

Maskinreparatör Peder Eriksson har under många år intresserat sig för arbetsmiljön ombord. I år belönades han av Stiftelsen Sveriges sjömanshus för två innovationer som båda handlar om att göra arbetet ombord säkrare.

På grund av den pågående pandemin ställde Sjömanshusstiftelsen in sin årliga belöningsceremoni som skulle hållits i Stockholm i maj. Men själva belöningarna delades ut som vanligt och en sammanställning av samtliga bidrag finns att läsa på stiftelsens hemsida. En av de som hedrades för sin uppfinningsrikedom var Peder Eriksson, maskinreparatör på Silja Galaxy, som deltog med två bidrag. Dels en upphängningsbar traversplattform för arbeten ovanför huvudmaskin, dels en justerbar plattform som kan användas vid arbeten i trapphus.

– Traversplattformen fick jag idén till när en av elingenjörerna berättade att de sitter på balken i taket och hasar fram när de ska byta lysrör eller batterier i rökdetektorerna, säger han. Jag hörde hur farligt det lät, även om de använde fallina eller sele.

Traversplattformen är försedd med fotplatta och ryggskydd, men ska för säkerhets skull användas tillsammans med fallskyddsselse. Den hakas fast och säkras direkt i traversbalken vilket ger en bra
arbetshöjd.

– Det mesta materialet fanns ombord och det enda jag behövde beställa var några kvadratmeter till själva plattan, säger Peder Eriksson.

Bad om hjälp
Den andra plattformen, avsedd för arbeten i trapphus, tog Peder Eriksson fram efter ett tillbud. En kollega hade stått på en stege i trapphuset för att göra ett jobb i taket när stegen vek sig och han föll.

– Han slog sig förstås och blev nog ganska rädd även om det gick bra. Efteråt kom han till mig och undrade om jag inte kunde hitta på något för att göra arbeten i trapphus säkrare.

Lösningen blev en justerbar plattform som går att vika ihop och är enkel att transportera. Höjden på plattformen går att ställa in efter avståndet mellan trappstegen.

Arbetsmiljö och säkerhet är något som Peder Eriksson intresserat sig för under de 46 år han varit till sjöss. Men när han blickar tillbaka tycker han att mycket ombord i fartygen har försämrats. Förr, säger han, var det enklare att komma åt i maskinrummen och han upplevde att det satsades mer på kvalitét än det gör i dag.

– De båtar som byggdes i Sverige under 70-talet var fantastiskt fina med stora luftiga maskinrum. Det var lätt att komma åt och det fanns bra med lyftanordningar. Man kände att de som byggt båtarna hade tänkt att här ska grabbarna kunna göra ett bra jobb. I dag handlar allting om pengar och maskinrummen har krympt för att maximera lastutrymmena, i alla fall i de fartyg jag varit de senaste åren. Hur det är att jobba i moderna lastbåtar vet jag däremot inte.

Peder Eriksson började sin karriär som 17-åring under tidigt sjuttiotal på Cementas Sunnanvik. Därefter följde en rad fartyg hos Nordström och Thulin, Gotlandsbolaget, Wallenius, Stena och Silja. Men att han gick till sjöss var mer eller mindre än slump.

– Egentligen ville jag läsa till verkstadsmekaniker i land, men betygen räckte inte. Istället kom jag in på Sjömansskolan i Stockholm som då var ettårig. Sedan dess har jag jobbat på sjön med undantag för några ströjobb iland.

När vi pratas vid har han just kommit hem efter två veckors arbete, Nu väntar nästan en månads ledighet i huset på Öland innan det är dags att gå ombord igen.

– Jag jobbar två veckor och är ledig två, sedan två veckor på och fyra veckor hemma. Det är ett bra schema, men det är långa arbetsdagar ombord och när man kommer hem tar det flera dagar innan man vilat upp sig och sovit ikapp.

Nästa gång Peder Eriksson kommer ombord väntar ett arbete med att byta ut trappstegen i en lejdare för att förebygga fallolyckor.

– Aluminium är väldigt halt och det är lätt att foten drar iväg så att man ramlar och slår sig. Gallren kom precis innan jag åkte hem. Får se om någon hinner börja montera dem innan jag är tillbaka.

Linda Sundgren

Drivs av Breakwater Publishing