För att som personalansvarig på ett rederikontor iland kunna uträtta något för besättningarna ombord, måste man skapa personliga relationer och bygga förtroenden. Det säger Elin Stenberg, HR business partner på Wallenius Marine.
Vi går till samma jobb, har samma chef, samma arbetsuppgifter och samma arbetstider. Hur kommer det sig då att vissa mår bra på jobbet och andra inte? Den frågan fick Elin Stenberg sadla om, från barnomsorg och kommunikation till HR-arbete.
– Jag ville ta reda på om det går att göra något för att få folk att må bättre på sina arbetsplatser och se vad man som arbetsgivare kan göra, säger hon.
Efter grundutbildningen till HR-specialist gick Elin Stenberg en påbyggnadskurs i arbetsrätt. Där träffade hon Tallink Siljas dåvarande HR-chef som rekryterade henne till bolaget. Någon tidigare erfarenhet av sjöfarten hade Elin Stenberg inte, men med sjöfolk i släkten var branschen ändå inte helt ny för henne. Hon kom snabbt in i yrkesrollen och såg att det fanns förbättringspotential.
– Försäkringskassan hade ändrat sina regler för rehabiliteringsstöd och rederiet behövde anpassa sitt sätt att arbeta utifrån det. Men nya rutiner ska inte komma som påbud från land ut till båtarna. Förändringar måste göras tillsammans och det gjorde vi.
Elin Stenberg berättar att hon ofta var ute på fartygen och pratade med dem ombord för att försöka hitta rutiner som fungerade.
– Sjukskrivningar är inga pappersprodukter, det är människor det handlar om. Då är det också viktigt att träffa folk och ha personliga kontakter.
Arbetet mynnade ut i nya rutiner och Elin Stenberg berättar hur det i sin tur ledde fram till kortade sjukskrivningar och sänkta sjukkostnader. På köpet hade hon lärt känna besättningarna bättre och skapat värdefulla relationer.
– Att berätta hur man mår kräver att det finns ett förtroende och hela det här arbetet gjorde att folk vågade börja prata. Det kom fram att alla inte mådde så bra och att det fanns ganska stora utmaningar på en del avdelningar.
En enkätundersökning på Silja Symphonys tekniska avdelning avslöjade problem med låg trivsel, kränkningar och trakasserier. Tillsammans med avdelningens tekniska chefer lade Elin Stenberg upp en åtgärdsplan med bland annat stormöten, arbetsgrupper och timslånga enskilda samtal. När en uppföljande enkätundersökning skickades ut året efter visade den att stora förbättringar hade skett på i stort sett alla områden.
– Efter det gick vi vidare och genomförde liknande projekt på andra avdelningar ombord och det fortsatte vi med så länge jag var kvar i rederiet.
I samband med en omorganisering försvann dock tjänsten på Tallink Silja och sedan i maj förra året arbetar Elin Stenberg som HR business partner på Wallenius Marine. Där har hon ställts inför nya utmaningar med fartyg som går world wide och besättningar som är betydligt svårare att träffa än dem som jobbar i färjesjöfarten. Tjänsten är ett vikariat fram till augusti, men Elin Stenberg har ändå hunnit med att sätta igång ett arbetsmiljöprojekt.
– Vi håller på med en utbildningsinsats. Första steget är en anpassad arbetsmiljöutbildning som ska ha sitt huvudfokus i hur vi gör i vardagen för att arbeta strukturerat och medvetet med vårt arbetsmiljöarbete. Först ska arbetsledare som jobbar iland gå den, men jag hoppas att den även ska kunna komma ut till båtarna på något vis. Även fördjupningsutbildningar inom likabehandlingsområdet är på gång under våren. Sen får jag se vad jag hinner med innan jag slutar.
Och den där frågan om varför vissa mår sämre på jobbet än andra, har du fått något svar på den?
– Ja, i viss mån. Jag tror att om man jobbar regelbundet med Osa-föreskriften (organisatoriskt och socialt arbete, red. anm.) blir det bättre för både individen och organisationen. Varje människa behöver bli sedd och lyssnad till på jobbet, och känna sig betydelsefull. Att man ges chansen att vara med och påverka. Många gånger behövs det inte så stora insatser för att göra skillnad.
Elin Stenbergs arbetsmiljötips
Var medveten om det enskilda ansvaret – jag ansvarar för hur mitt beteende bidrar och påverkar stämningen omkring mig och för att påverka arbetsmiljön i positiv riktning.
Linda Sundgren, text