Trots riskbedömningar, checklistor, övningar och säkerhetssystem inträffar ibland olyckor. En del allvarliga med stora förluster, andra smärre och mer lätthanterade. Men oavsett händelse är god beredskap och stabilt agerande bästa sättet att mildra effekterna. Det menar befälhavare, utbildare och författare Tobias Magnusson.
Olyckor till sjöss har en extra besvärlig dimension jämfört med sådant som inträffar iland. Räddningstjänsten är mer begränsad och att få hjälp utifrån kan ta tid, särskilt om vädret är dåligt och fartyget befinner sig långt utanför kusten. Under senare decennier har insikten om betydelsen av förebyggande arbete rönt allt större intresse. Kanske har det bidragit till att antalet olyckor minskat. Enligt Transporstyrelsen senaste statistiksammanställning inträffade 99 olyckor och tillbud 2011 på svenskregistrerade fartyg (varav sju fiskebåtar). Året innan var motsvarande siffra 123. Minskningen står sig även i en procentuell jämförelse. Men fortfarande sker såväl allvarligare olyckor liksom mindre tillbud och incidenter. Bland fjolårets händelser återfinns allt från grundstötningar och kollisioner till maskinhaverier och läckage.
Tobias Magnusson är till vardags befälhavare på Silja Symphony, men undervisar också sjöbefälsstudenter och externa kursdeltagare på Chalmers i crowd and crisis management. I våras släppte han även boken Krisledarskap som han skrivit tillsammans med sjökapten Ian Lewenhaupt. Noggranna förberedelser är enligt Tobias det bästa sättet att rusta sig själv och besättningen för en olycka.
–När något händer behöver du ofta agera snabbt och effektivt, det finns inte alltid tid att tänka efter. Börjar det brinna i en fritös eller gryta ska man direkt veta vad man ska göra. Ju bättre förberedd du är desto större är dina chanser att du kommer att agera på ett bra sätt och att du inte blir paniskt rädd.
Den ena olyckan är sällan den andra lik och det finns en mängd olika scenarier som kan uppstå. Att träna för alla event-ualiteter går inte, konstaterar Tobias, men tillägger att ju mer allsidigt besättningen övar desto större chanser har man att hantera ett skarpt läge på ett effektivt sätt.

Påhittiga styrmän
– På Silja Symphony har vi påhittiga säkerhetsstyrmän som på olika sätt ut-manar besättningen när vi övar. Plötsligt är det en brandslang som inte fungerar, en nödutgång som inte kan användas eller så får man inte tag i närmaste chef. Då inser man vikten av att ha en reservplan, säger Tobias.
Av de olyckor som skedde på svensk-registrerade fartyg 2011, inträffade fler än hälften (55 stycken) på passagerarfartyg. Inom färjetrafiken riskerar också effekterna av en olycka att bli mer omfattande än på lastbåtar, eftersom det är betydligt mer folk ombord (både passagerare och besättning). Det innebär också en betydlig större säkerhetsorganisation att koordinera.
– På Symphony är vi cirka 220 man i besättningen. I stort sett alla ingår i säkerhetsbesättningen och har en specifik uppgift att sköta om vi drabbas av en olycka, säger Tobias.
Besättningen är uppdelad i grupper med olika ansvarsområden.
– Vi försöker göra varje grupp så självgående som möjligt. När en olycka inträffar är det inte säkert att det finns befäl tillgängliga hela tiden, säger Tobias.
Övning ger praktisk färdighet men också en trygghet och säkerhet som kan underlätta i kontakten med passagerare. Att förse dem ombord med information om vad som händer är en viktig uppgift för befälhavaren.
– Information skapar trygghet. Även när man inte har något att berätta är det ändå viktigt att meddela sig och tala om att ”De senaste tio minuterarna har ingenting hänt, men vi återkommer med mer information så snart vi vet något”. För passagerarna är det skönt att höra att det finns någon i andra änden av linan och att besättningen jobbar för att lösa situationen.
Linda Sundgren