Att höja statusen på arbetsmiljö­frågor ser Transportstyrelsens Tove Jangland som en av sina främsta uppgifter.
– Ibland finns det ett motstånd mot att ta itu med arbetsmiljön. Och visst kan det kosta lite, men gör man inget blir det ännu dyrare i slutändan.

Som arbetsmiljöhandläggare vid Transportstyrelsen sköter Tove Jangland en mängd olika uppgifter. Hon följer med ut på inspektioner, deltar i inflaggnings­möten, godkänner ansökningar om undantag och upprättar föreskrifter om arbetsmiljö.
– Jag tycker att det här jobbet är roligt. Att hjälpa folk att trivas och se till att de kan utföra sitt arbete på ett säkert sätt känns väldigt viktigt.

Tove Jangland hade bara jobbat ombord i ett och ett halvt år när hon började på Sjöfartsverket. Men för henne var steget till myndigheten inget svårt val. Redan under utbildningen visste hon att det var till administrationen hon ville.
– Mina klasskamrater i Kalmar brukade skämta om att jag skulle till myndigheten, och det var dit jag ville hela tiden. Jag har alltid varit mer teoretiker än praktiker och tycker om att läsa, analysera och lösa problem.

Man måste ha egen erfarenhet
Men praktikerna under studietiden och hennes jobb som befälhavare inom Färjerederiet utgör en nödvändig bas för hennes nuvarande arbetsuppgifter.
– Det är en fördel att ha erfarenhet från sjön och ibland blir jag inte tagen på allvar förrän jag berättar att jag är utbildad sjökapten. Arbetsmiljön till sjöss är så olik den iland att man nog behöver ha jobbat där själv för att förstå hur det fungerar.

Nivån på arbetsmiljöarbetet ombord beror till stor del på landorganisationens inställning, har Tove Jangland upptäckt. Är rederiledningen engagerad så händer det saker ombord, inte minst när det handlar om det systematiska arbetsmiljö­arbetet.
– Birka Paradise, exempelvis, har en jätte­engagerad DP [designated person] och hos dem fungerar det väldigt bra på fartygen. DP:n driver på arbetsmiljöarbetet och ringer oss och ber om hjälp. Om det däremot inte finns något ordentligt stöd iland är det svårt för besättningarna att få till ett bra arbetsmiljöarbete.

Ibland tycker hon att hon arbetar i motvind. Att arbetsmiljöfrågor fortfarande står en bit ner på många prioriteringslistor är uppenbart, och hon säger att det på exempelvis inflaggningsmöten märks tydligt att hennes frågor är de mest kontroversiella.
– Ibland hör man folk säga att ”De här reglerna är ju inte skrivna för små båtar”. Nej, svarar jag då, de är skrivna för människor. Bara för att man jobbar på ett litet fartyg betyder ju inte det att man inte har rätt till en bra arbetsmiljö.
Men även bland ombordanställda skiftar intresset för miljön.
– En del ringer oss och vill att vi ska komma ombord och hjälpa dem. Men det märks också att många tycker att arbetsmiljö inte är särskilt spännande även om de borde vara intresserade. Det handlar ju om deras egen vardag och trivsel.

Superkonventionen ger tyngd
De svåraste frågorna att få gehör för och reda ut är de psykosociala, menar Tove Jangland. Sådant som har med allmänt välbefinnande, relationer och känslor att göra är betydligt besvärligare att hantera än tekniska och mer handgripliga problem.
– Ibland upplever redarna att personalen ombord klagar på alla möjliga smågrejer, trots att det inte är något egentligt fel. Men det är ofta ett tecken på ett allmänt missnöje och att folk inte riktigt trivs, så oavsett vad klagomålen beror på har man som arbetsgivare ett problem att ta tag i.
De psykosociala frågorna kan också vara svåra att följa upp.
– En trappa som ska breddas kan vi komma tillbaka och mäta om. Men att kontrollera hur folk mår och känna av stämningen ombord är betydligt svårare.

Tove Jangland ser fram emot att ILO:s maritima superkonvention, Maritime labour convention, ska träda i kraft. Hon tror att den kommer att lyfta arbetsmiljön ett snäpp och ge henne och de andra handläggarna större tyngd i sina argument.
– Den kommer att ställa tydligare krav vilket jag tror blir en fördel för oss. Det är också bra att arbetsmiljökraven höjs internationellt. Då kan vi säga att det här inte är svenska särkrav utan något som gäller alla.

Linda Sundgren