Att kunna hjälpa de som mår dåligt är drivkraften bakom personalhandläggare Monica Öbergs gedigna engagemang. I oktober fick hon ta emot Sans arbetsmiljöpris för sina uppskattade insatser hos Rederi Eckerö Sverige AB.

Som ålänning och med en pappa och bror till sjöss var steget in i sjöfartsbranschen inte långt för ekonomiutbildade Monica Öberg. 1987 började hon som löneräknare i Slite rederi, men det var först när hon kom till Rederi Eckerö Sverige AB och fick ansvar för sjuk- och rehabiliterings-ärenden som hon verkligen hittade hem.

– Jag har alltid tyckt om att hjälpa andra och var sjukvårdsintresserad redan som barn. Jag älskar mitt jobb, säger Monica entusiastiskt.
Hos Rederi Eckerö, som har både färjor och lastfartyg, har hon hand om alla ärenden som rör rehabilitering, arbetsträning och sjukskrivning längre än 14 dagar. Hon säger att ambitionen alltid är att hitta den bästa möjliga lösningen och att det ofta finns mycket man kan göra, bara man tar sig tid.

Regler i olika länder
– Men den kanske allra viktigaste uppgiften jag har är att lyssna. Mår man dåligt har man ofta ett stort behov av att få prata av sig.
Monica har sin arbetsplats på rederikontoret i Mariehamn där hon tar emot besök. Hon brukar också möta personalen ombord i samband med att fartygen ligger till kaj på Åland. I besättningarna finns både ålänningar, finländare och svenskar och Monica måste därför se till att hålla sig uppdaterad inom både svensk och finsk sociallagstiftning.

– Det är väldigt mycket byråkrati, framför allt i Sverige med mängder av blankett-er som ska fyllas i. I Sverige ändrar man också ofta på regelverket och det gäller att hänga med.
Monica berättar att hennes stora förebild i livet varit hennes moster. Mostern lämnade Åland för att jobba inom sjukvården i Sverige och var mycket hängiven sitt arbete.

Tid för återhämtning
– Men även mormor var en sådan som ville hjälpa andra och i hennes trädgård satt alltid folk som var lite speciella och behövde något att äta eller få strumporna lagade. Kanske var det för att hon själv hade haft det tufft i livet som hon hade ett sådant stort hjärta. Hon fick barn tidigt med en rysk soldat och blev lämnad ensam och det var inte lätt på den tiden.
Men även om Monica trivs med sitt jobb säger hon att det också kan vara ganska tungt ibland. Särskilt när det handlar anställda som av hälsoskäl inte längre kan arbeta kvar eller när någon drabbats av en allvarlig sjukdom.

– Ofta går det bra så länge de sitter hos läkare, men när de kommer till mig och ska berätta brister det. Men jag tar sällan med mig arbetet hem. Jag gör allt jag kan för våra anställda på dagarna och försöker hjälpa alla så långt det bara går. Den vetskapen gör att jag också kan släppa tankarna på jobbet när jag går hem.
Tid för återhämtning och rekreation säger Monica att hon får med familjen. Hon tar gärna en promenad med hunden i skogen eller umgås med maken, sina tre barn och barnbarn.
– Familjen har alltid betytt mycket för oss och vi har ofta stora sammankomster.
Linda Sundgren