Arbetsrättsjurist Maria Steinberg: skyddsombuden och facken bör gå hand i hand

Arbetstagare, chefer, arbetsgivare och samhället – alla vinner på att skyddsombuden får en starkare roll och blir lyssnade till. Det säger juristen och forskaren Maria Steinberg som under San-konferensen bjöd på både historiska tillbaka­blickar och samtidsspaningar av den svenska arbetsmarknaden.
Maria Steinberg

Maria Steinberg är ett välkänt namn inom arbetsmiljö och arbetsrätt och har i över 40 år ägnat sig åt arbetsmarknadens spelregler och deltagande aktörers olika roller. Vad kanske inte lika många känner till är att det var drömmen om ett yrkesliv som sjökapten som fick henne att välja juridiken från första början. 

– Jag fick inte bli sjökapten eftersom jag var flicka, säger Maria Steinberg. Då bestämde jag mig för att utbilda mig till jurist istället och försöka ändra på lagarna.  

Under sitt anförande på San-konferensen beskrev hon hur den svenska modellen vuxit fram, historien bakom Saltsjöbadsavtalet och konsekvenserna av de arbetsrättsliga lagar som kom under sjuttiotalet. Hon berättade också hur man tidigt uppmärksammade vikten av samverkan för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och minska förekomsten av arbetsskador. 

 Jag fick inte bli sjökapten eftersom jag var flicka. Då bestämde jag mig för att utbilda mig till jurist istället och försöka ändra på lagarna.

– På 1880-talet kom industrialiseringen och redan 1912 fick vi skyddsombud. Samverkanstanken inom arbetsmiljöområdet kom med stöd av ILO in i svensk lagstiftning 1931. 

Under en intervju efter konferensen säger Maria Steinberg att åren mellan 1942 och 1991 var goda tider för arbetsmiljön. Stora delar av arbetslivet ingick arbetsmiljöavtal och nya, betydande lagar stiftades. Men i början av nittiotalet skedde förändringar och arbetsmiljöavtalen sades upp. 

– 1991 började parterna inom den offentliga sektorn att slå ihop medbestämmandelagen, MBL, och arbetsmiljölagen i ett och samma avtal. Konsekvensen blev att arbetsmiljöfrågorna nästan dog. Facken var så rädda att förlora förhandlingsrätten i MBL att de valde att sälja ut arbetsmiljön, och man gjorde det jäkligt billigt, säger Maria Steinberg. 

Nu krävs det åtgärder för att återupprätta arbetsmiljöns status, menar hon. Inte minst måste skyddsombuden få en starkare ställning och ett tydligare stöd i sitt uppdrag.  

– En konkret åtgärd är att se över representationen i skyddskommittéerna. Det ska vara minst lika många skyddsombud som representanter för arbetsgivarna och facken. Det står i arbetsmiljölagen att facken bör vara med i skyddskommittéerna medan skyddsombuden ska vara med, säger hon och fortsätter.  

– På en del arbetsplatser löser man detta genom att de fackliga representanterna också blir skyddsombud, men det är inte alltid en bra lösning eftersom facken och skyddsombuden har lite olika roller. Däremot bör de gå hand i hand och stötta varandra. 

Ett förekommande problem bland skyddsombud är att de inte alltid bjuds in till de sammanhang där de har rätt att vara med. Sådana situationer bör i första hand lösas genom dialog, säger Maria Steinberg. Men om det inte fungerar måste man sätta hårt mot hårt, menar hon. 

– Om du som skyddsombud exempelvis inte blir inbjuden på möten inför ett förändringsarbete, kan du vända dig till facket. Facket kan i sin tur begära skadestånd från arbetsgivaren. Det finns rättsfall där skyddsombud och fack fått ända upp till 70 000 kronor om skyddsombud inte varit med i planeringen. Facken måste stå upp för skyddsombuden om de inte blir lyssnade till. I slutändan handlar det om att människor inte ska skada sig i arbetet och bli sjukskrivna, och det vill varken samhället, företagen, cheferna eller arbetstagarna. 

Om allvarliga brister i arbetsmiljön inte åtgärdas finns också möjligheten att vända sig till Transportverket med stöd av 6 kap. 6a paragrafen i arbetsmiljölagen, påminner Maria Steinberg. 

– Skyddsombuden har rätt att stoppa arbetet om de anser att det krävs och tillsynsmyndigheten kan utfärda sanktionsavgifter på upp till en miljon kronor. Men sanktionsavgifter blir det nästan aldrig tal om eftersom de flesta arbetsgivare gör det de måste i ett sådant läge. 

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook