Bristande elevmottagande enligt prisat examensarbete

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Bristande handledning, för lite information och för många arbetstimmar. Det är problem som sjöingenjörsstudenter ofta möter under sina praktiker ombord, visar ett examensarbete vid Sjöbefälsskolan i Kalmar.

Sjöingenjörsstudenterna Johan Granlund och Carl Persson vid Sjöbefälsskolan i Kalmar upplevde båda brister under den fartygsförlagda delen av utbildningen. Informationen från fartyget om vad som gällde under praktiken var begränsad och det fanns sällan någon plan för vad de skulle göra under tiden de var ombord. När det i våras blev dags för examinationsarbete beslutade de därför att undersöka hur andra sjöingenjörsstudenter haft det på sina praktiker. Det resulterade i rapporten: ”Jaha, kommer du i dag?” som också fick pris för bästa examensarbete.

– När vi läste respondenternas svar insåg vi att det inte bara var vi som upplevt de här bristerna, det gäller de flesta, säger Carl Persson som tog examen i juni och nu är arbetssökande.

Långa arbetsdagar
Den som går som elev ombord kan arbeta 20 timmar i veckan, om arbetsgivaren och eleven kommer överens om en anställning mot betalning, och ägna 40 timmar åt elevboken. Av svaren i undersökningen framgår dock att de flesta (15 av 18) arbetat mer än den avtalade tiden. Som mest var det en elev som arbetade 114 dagar i streck, 12 timmar om dagen.

– Som elev jobbar man ofta som den ordinarie besättningen. Vissa gör det för att de vill, andra för att de inte vågar säga ifrån. Man är rädd att det ska påverka betygen eller för att få dåligt rykte i branschen, säger Carl Persson.

En vanlig kommentar bland respondenterna var att de mest fick ägna arbetstiden åt vaskning och enklare uppgifter. Hälften av de svarande tyckte att de kunde fått ut mer av praktikerna om de tilldelats mer anpassade uppgifter.

– Både jag och Johan kände att vi hade kunnat lära oss betydligt mer om det funnits en utvecklingsplan, säger Carl Persson. Man fick uppfattningen att besättningarna såg oss mer som extra arbetskraft än elever som var där för att lära, vilket ju är lite märkligt eftersom vi inte får betalt.

Av respondenterna uppgav 11 av 18 att de inte blivit sämre bemötta på grund av att de var elever. Fem hade varit med om ett sämre bemötande på vissa fartyg där de utsatts för mobbning och utfrysning. En teknisk chef vägrade hälsa på eleverna och en respondent blev aldrig tilltalad med namn utan kallades bara för ”eleven”. Andra fick höra kommentarer som ”Du är bara elev, du kan inte ett piss…vad gör du ens här nere” eller grova skämt som ”det gör väl ingenting om eleven dör, vi får ju ändå en ny om ett par veckor.”

– Varför vissa agerar på det här sättet tror jag hänger ihop med två saker. Dels att man inte har läst tillräckligt om gott sjömansskap under utbildningen. Dels sitter den här typen av beteenden nog i ryggmärgen hos vissa befäl. En del handledare kanske själva blev dåligt behandlade som elever och därför utsätter andra för samma sak, säger Carl Persson.

En majoritet av de svarande tyckte inte att upplevelserna under praktikerna avskräckte dem från en karriär ombord. Vissa hade väntat sig en ännu hårdare jargong på fartygen och blev positivt överraskade. Men endast sex respondenter skulle kunna tänka sig att arbeta på något av de fartyg där de gjort praktik. Fyra respondenter uppgav att de inte längre ville jobba till sjöss på grund av upplevelserna ombord. För egen hoppas både Carl Persson och Johan Granlund på en framtida karriär till sjöss.

– Även om det finns mycket att förbättra under praktikerna har jag trivts ombord och tycker om jobbet till sjöss, säger Carl Persson. På grund av coronan har det nog blivit lite svårare att hitta jobb, men jag hoppas få komma ut på någon båt snart.

Linda Sundgren

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook