Under 2000-talet ökade antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa kraftigt, framför allt de med koppling till stress. I ett försök att stoppa den negativa utvecklingen införde Arbetsmiljöverket föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) 2016. OSA-föreskrifterna samlar regler om psykisk ohälsa och förtydligar arbetsgivarens ansvar. De visar också sambandet mellan hur arbetet är organiserat och den sociala arbetsmiljön. Men trots insatser har sjukskrivningarna för diagnoser som stress, ångest och depression fortsatt att öka. Under perioden 2019 till 2025 steg de med 11 procent och i september var 92 100 personer sjukskrivna för psykisk ohälsa. Att sjukskrivningarna minskat med tre procent det senaste året, uppfattas inte som något trendbrott.

– Jag instämmer i bilden av att det inte skett någon radikal förbättring på det här området, säger personalvetare Georg Frick på Frick HR-consulting AB. Däremot har medvetenheten om frågorna ökat och man pratar mer om psykisk hälsa idag än tidigare. Sedan kan man fråga sig om ökningen av stressrelaterade sjukskrivningar skulle varit ännu högre utan OSA-föreskrifterna, men den frågan går förstås inte att besvara.

OSA-föreskrifterna omfattar framför allt tre områden: arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling. Det handlar om arbetsgivarens ansvar att skapa balans mellan arbetsuppgifter och resurser, att arbetet ska organiseras på ett bra sätt och att det ska vara tydligt vad som förväntas av en som medarbetare. Chefer och arbetsledare ska ha kunskap om OSA-relaterade frågor och se till att risker undersöks och åtgärdas systematiskt.

– Det systematiska arbetsmiljöarbetet och OSA-föreskrifterna är två grenar på samma stam. I båda fallen handlar det om att arbeta systematiskt och upptäcka risker för att kunna förebygga psykisk ohälsa, men kanske hanteras OSA-frågorna inte på det systematiska sätt som det är tänkt. Då blir det heller inte lika tydligt vad som behöver åtgärdas, säger Georg Frick.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet och OSA-föreskrifterna är två grenar på samma stam.

Pelle Andersson, ombudsman i Seko sjöfolk, ger en liknande bild av hanteringen av OSA-föreskrifterna ombord i fartyg. Medvetenheten om frågorna har ökat samtidigt som man inte lyckas omsätta föreskrifterna i praktiken fullt ut.

– Jag tror att man ofta gör noggranna undersökningar med medarbetarenkäter och så vidare. Däremot brukar det inte bli lika mycket verkstad när det kommer till att åtgärda brister, säger Pelle Andersson.

I studien Sjukt kul jobb från 2017 som leddes av arbetsmiljöforskaren Cecilia Österman, tittade forskarna på långtidssjukskrivningar bland ombordanställda. Resultaten visade att intendenturpersonalen oftare upplevde sig utmattade än andra personalkategorier ombord och att de var överrepresenterade vid sjukskrivningar som pågår i 60 dagar eller längre. Framför allt var det intendenturpersonal på passagerarfartygen som upplevde en hög arbetsbelastning.

– Från storsjöfarten hör vi inte jättemycket, men inom färjetrafiken har det under alla år varit kämpigt med belastningsergonomi och OSA-frågor. Man kan ha hög arbetsbelastning inom andra segment och avdelningar också, men där har man nog ofta lättare att själv prioritera sina arbetsuppgifter än inom intendenturen på färjorna, säger Pelle Andersson.

Möjligheten att själv kunna påverka sitt arbete är något som enligt forskning är viktigt för att öka tillfredsställelsen i arbetet. Att kunna prioritera bland arbetsuppgifter när stressen ökar är också viktigt för mående och välbefinnande.

– I många fall behöver man tänka på hur man planerar arbetet och ha en plan för hur man ska prioritera när det är mycket att göra. Människor tycker om att själva ha kontroll över sitt arbete, det handlar om frihet under ansvar. Där har vi kommit en bit på väg, men det finns mer kvar att göra, säger Pelle Andersson och fortsätter:

– I andra fall är man helt enkelt för kort om folk och då krävs det att man bemannar upp, antingen permanent eller tillfälligt. En annan väg är att utbilda folk på andra arbetsställen ombord för att de ska kunna hjälpa till vid behov, säger Pelle Andersson.

Hög arbetsbelastning, liksom andra typer av arbetsmiljöfaktorer som kan bidra till psykisk ohälsa, ska riskbedömas enligt OSA-föreskrifterna.

– Ser man att det blir en för hög arbetsbelastning hos vissa individer eller att konflikter uppstår måste man vidta åtgärder. Om man vill och vågar är det allra bästa att kontakta arbetsgivaren, men annars kan man vända sig till skyddsombuden. Vi i facket kan också hjälpa till genom att sätta lite press i de här frågorna eller få till en undersökning av arbetsmiljön, säger Pelle Andersson och fortsätter:

– Ibland behövs det också tillsyn av Transportstyrelsen som är ansvarig myndighet för arbetsmiljön på fartyg. Det är inte alltid de tillsynar OSA-frågor när de gör sina inspektioner. De frågorna ligger nog ofta ganska långt ner på deras agenda när de är ombord.

Även om det är tillåtet att jobba i 14 timmar och sedan ha en livbåtsövning efter det, är det inte alltid lämpligt.

En tydlig plan och mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, är också ett krav som förskrifterna ställer.

– Framför allt är det viktigt att ha en plan i organisationer där man är kort om folk i grundbemanningen. Målen ska också dokumenteras skriftligt, säger Pelle Andersson.

Han menar att ett problem i sammanhanget är att man inom sjöfarten tenderar att fokusera på att följa lagen samtidigt som man glömmer bort föreskrifterna.

– Även om det är tillåtet att jobba i 14 timmar och sedan ha en livbåtsövning efter det, är det inte alltid lämpligt. Innan något blir olagligt har vi föreskrifterna som ska ta hänsyn till arbetsbelastningen så att folk inte blir sjuka eller drabbas av ohälsa. Föreskrifterna är staketet innan det stora stängslet tar vid, men det glöms nog lätt bort, säger han.

Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö trädde i kraft 2016 för arbetsplatser iland. 2019 började de gälla även inom sjöfarten.

Friskfaktorer

Friskfaktorer som enligt forskning kan förbättra den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och minska risken för sjukskrivningar:

• Kontroll i arbetet. Arbetstagarens ­möjligheter att påverka hur, när och med vem/vilka arbetet ska utföras.
• Socialt stöd. Emotionell och praktisk hjälp från kollegor och chefer.
• Upplevd rättvisa. Upplevelse av att bli rättvist och schysst behandlad.
• Utvecklingsmöjligheter i arbetet. Att lära sig nya saker på arbetet. Det handlar också om möjligheten till karriärutveckling.
• Måltydlighet. Att det är tydligt vilka resultat som ska uppnås och hur eller på ­vilka sätt som målen ska nås.

Källa: Arbetsmiljöverket