Ett svenskt fartyg i barlast var på väg till en hamn i S:t Lawrence-floden och tog lots i Escoumin. Två lotsar embarkerade och turades om att lotsa fartyget till kaj. Under den senare delen av resan höll fartyget låg fart. Fartyget framfördes i en enslinje som bestod av ett upplyst kajhörn och ett starkt lyse i land bakom kajhörnet. Enslinjen var en av lotsen egenkonstruerad enslinje som inte fanns utmärkt i sjökortet. När fartyget befann sig cirka 740 meter från kaj stoppade det upp mjukt. På bryggan uppfattades detta bero på rådande isförhållanden, men snart insåg man att fartyget hade grundstött.

Utredningen visar på vikten av att fartygens befäl under lotsning alltid håller noggrann kontroll på fartygets position och rörelser. Vid den aktuella händelsen förlitade sig befälhavaren på lotsens lokalkännedom. Sannolikt var han koncentrerad på den kommande manövreringen till kaj vilket medverkade till att han inte var tillräckligt uppmärksam på navigeringen. Lotsen använde sig mestadels av visuella observationer och en egenkonstruerad enslinje som inte fanns markerad i sjökortet.

Kommunikation mellan befäl och lotsar sker vanligtvis på engelska medan det förefaller vara vanligt att lotsarna använder det lokala språket mellan varandra och vid kontakter utanför fartyget. Det är då risk att befälhavare och styrmän går miste om viktig information. Önskvärt är att all kommunikation sker på det engelska språket.

Iu dnr 080201-08-20627