Håkan Mannbrink, idag befälhavare på Blidösundsbolagets M/S Dalarö, säger att han tydligt minns stunden när han för första gången insåg vidden av det stora säkerhetsansvar som vilar på besättningen på ett passagerarfartyg. Året var 1993 och han hade fått jobb som andrestyrman på passagerarfartyget M/S Thor Heyerdal (tidigare M/S Nord Estonia) som gick i trafik mellan Norge och Danmark för norska Larvik Line.

– En höstkväll gick jag ut på bryggvingen för att förbereda inför avgång. Jag stod där i mörkret och blåsten och tittade på alla passagerare som var på väg över matargången och in i fartyget och då tänkte att de här människorna har vi ansvar för nu, säger Håkan Mannbrink.

Och det tilltalade honom.

– Det kändes härligt att veta att det man gjorde var viktigt på riktigt. Över huvud taget var det väldigt mycket fokus på säkerheten på Thor Heyerdal med introduktion av nyanställda, övningar och allmänna säkerhetsrutiner. Det här var innan ISM-koden och jag uppfattade att det var betydligt mer fokus på säkerheten där än det var på lastfartygen vid den tiden.

Den höga säkerhetsmedvetenheten och flera av de rutiner som tillämpades på Thor Heyerdal tog Håkan Mannbrink med sig när han gick vidare till andra fartyg. Bland annat till bulkartyget M/S Sunnanvik som transporterade cement åt Cementa.

– Jag introducerade en del idéer om hur man jobbar med säkerhet och övningar och fick gehör för vissa nya rutiner. Men när ISM-koden kom fick de flesta fartygen rutiner och procedurer för säkerhetsarbetet ombord, säger han.

Från bryggan har jag sett hur matroserna kämpar med de där jäkla burarna.

Under sina snart 40 år till sjöss har Håkan Mannbrink jobbat på en rad fartyg inom såväl bulk som roro, färjor och passagerarfartyg. År 2000 började han som befälhavare i skärgårdstrafiken, även om han ibland tar tjänstledigt för att jobba som isstyrman på Sjöfartsverkets isbrytare. Det var ombord på Dalarö som han började fundera över en metod för att göra förflyttningen av tomma godsburar enklare.

– Från bryggan har jag sett hur matroserna kämpar med de där jäkla burarna. När man skjuter ihop flera burar blir det många hjul som ska rulla i gruset och över kanten på landgången och det är lätt att de fastnar i och glider i väg. Risken finns också att fingrarna kommer i kläm, säger han och fortsätter:

– Jag tog fram en prototyp på en dragkrok av armeringsjärn som jag bockade till. När rederiet såg att den fungerade fick jag tillåtelse att gå till Stockholms reparationsvarv och be dem tillverka en dragkrok i rostfritt stål.

Sedan dess har rederiet beställt fler krokar som de delat ut till fartygen. Att försöka hitta lösningar för att utveckla arbetsmiljön är något Håkan Mannbrink ägnat sig åt på flera av fartygen han jobbat på, som förbättrad ventilation och enklare procedurer för läktring. På Blidösundsbolaget har han också bidragit till att hans kvinnliga kollegor alltid har tillgång till mensskydd ombord. Distribution sker via ett företag som tillhandahåller mensskydd på arbetsplatser.

Håkan Mannbrink om ­Stiftelsen Sveriges Sjömanshus belöningsverksamhet

”När det handlar om idéer och förbättringsåtgärder kopplade till arbetsmiljö och säkerhet, är Sjömanshusstiftelsens belöningsverksamhet jättebra. Både som uppmuntran till de som belönas, men också för att sprida idéer mellan rederier och fartyg. Folk ute på båtarna kommer på smarta lösningar hela tiden och då är det viktigt att de uppmärksammas så att fler kan inspireras av dem.”