Efter ett halvår på kontoret känner han sig mer delaktig i rederiet och har större förståelse för hur man arbetar iland. Överstyrman Martin Carlweitz tycker att fler borde pröva på att jobbväxla.

Idag är han tillbaka på roro-fartyget Transpulp. För något han insåg som lastplanerare på rederikontoret var hur bra han trivs till sjöss.
– Det är fantastiskt att vara på sjön. Jobbet är varierande och vi är ett gott gäng ombord. Jag vantrivdes inte iland men jobbar hellre här.
Ändå är han glad att han tog den rederitjänst som utlystes i höstas och som varade fram till i mars i år. Den gav honom en bättre överblick över lastplaneringen på fartyget men också värdefulla personliga kontakter iland.
– Nu vågar jag ringa till kontoret och ställa de där dumma frågorna. Förut drog jag mig lite för det.

Martin Carlweitz har arbetat inom Transatlantic sedan 2000, först som matros och sedan som styrman. Men trots många tjänsteår inom företaget har han inte riktigt känt sig delaktig i rederiets övergripande verksamhet förrän nu.
– Det finns en vi-och-dom-mentalitet som jag till viss del tror hänger samman med informationen ut till oss på båtarna. När man mejlar kontoret och det dröjer jättelänge innan man får svar undrar man vad de sysslar med och det är lätt att känna sig lite bortglömd.

Större förståelse
Även om han fortfarande tycker att responsen från rederiet kan bli bättre har han fått större förståelse för att svar ibland dröjer. Han vet också att det inte behöver bero på vare sig nonchalans eller ointresse.
– Jag vet hur mycket de har att göra på kontoret, det händer saker hela tiden. Och ibland är det någon som jobbar jätte­mycket med ett ärende utan att ha talat om vad som är på gång.

Martin Carlweitz tycker att jobbväxling är ett bra sätt att skapa vi-känsla mellan fartyg och landkontor. Men han upplever att rederiet också gör annat för att minska det mentala avståndet mellan land och sjö.
– Numera bjuder de in alla till gemensam julfest och sådant betyder mycket. De försöker också bli bättre på kommunikationen ut till båtarna. Ombord vill man veta vad som händer i rederiet, inte bara planerna för den egna båten, och får man inte tydlig information blir det lätt ryktesspridning och oro.

Under tiden som lastplanerare, för det egna fartyget plus två systerfartyg, kunde Martin bidra med en hel del kunskap tack vare att han hade jobbat ombord. På samma sätt kan han idag dra nytta av halvåret iland.
– Alla vi som höll på med lastplanering hade jobbat till sjöss, men eftersom jag hade varit på just de fartygen som jag ansvarade för blev det lite enklare. Jag ­visste precis hur det såg ut ombord och vilka speciallösningar som var möjliga.
– Jag vet hur hela förarbetet till en lastplanering ser ut och vad jag kan göra själv utan att ställa till det. Även en lastplanerare kan ha en dålig dag och missa saker, och numera kan jag göra en förändring utan att känna att jag riskerar att trampa någon på tårna.

Linda Sundgren