Mikael, som egentligen heter något annat, tog sjökaptensexamen vid Sjöfartshögskolan i Kalmar våren 2025. Sedan dess har han arbetat som tredjestyrman på ett norskt tankfartyg som fraktar kemikalier världen över. Att han är homosexuell är något han efter vissa överväganden valt att berätta för de andra i besättningen.

– Det är väldigt skönt att kunna vara öppen med vem man är och än så länge har jag inte stött på några direkta problem på grund av det. Men jag har fått flera frågor om det från mina filippinska kollegor. Andra nationaliteter kan ha en annan syn på hbtq+-frågor än vad vi har i vår del av välden, och det bör man ha i åtanke om man ännu inte berättat om sin läggning, säger Mikael.

När han var ute på den fartygsförlagda delen av sjöbefälsutbildningen undvek han däremot att tala om sitt privatliv. Det för att inte riskera att bli bedömd och dömd utifrån sin sexuella läggning.

– Det är fortfarande relativt farligt att vara hbtq+-person idag, och kanske ännu mer till sjöss där man lätt kan bli isolerad under en längre tid. På vissa båtar berättade jag för några få som jag kände tillit till, men annars avstod jag från att säga något.

Ändå var det inte främst rädslan att bli exkluderad som gjorde honom försiktig, säger han.

– Nej, det handlade mer om att jag inte ville att synen på mig och mitt arbete skulle färgas av min sexuella läggning. Det kändes som att jag skulle blivit tvungen att jobba mycket hårdare för att uppnå respekt om jag hade berättat. Jag vill bli bedömd utifrån mina prestationer, inte efter vem jag är tillsammans med.

När jag sa att jag hade en partner utgick folk från att det var en tjej, och jag lät dem tro det.

Men att undanhålla privatlivet från kollegorna hade ett pris. Mikael berättar hur han hela tiden behövde tänka på hur han uttryckte sig och välja sina ord så att de andra inte skulle förstå att han var ihop med en man.

– Det är som att lägga locket på och leder till att man inte kan vara sig själv fullt ut. När jag sa att jag hade en partner utgick folk från att det var en tjej, och jag lät dem tro det. Men att beskriva sitt förhållande som om det vore med en tjej när det egentligen inte är så är väldigt utmattande. Jag fick vrida och vända på sanningen och tänka på hur jag placerade orden för att inte avslöja mig, säger han och fortsätter.

– På ett sätt kan man säga att det var mitt eget fel eftersom jag valde att inte säga som det var. Men det berodde på den osäkerhet jag kände kring hur det ska tas emot.

Han konstaterar också att han inte är den enda som väljer att tala tyst om sin sexuella läggning i branschen.

– Mig veterligen finns det bara ett befäl som är öppet homosexuell och som försöker påverka för en förändring. Han är befälhavare i ett danskt rederi. Men egentligen gör han inte så mycket mer än att lägga ut sina resor med fartyget i sociala medier.

Mikael säger att sjöfarten generellt är konservativ och ligger efter andra branscher när det kommer till hbtq+–frågor. Det är också något som han märker i stämningen ombord.

– På många båtar finns det fortfarande en jargong där man skämtar på ett sätt som gör att andra riskerar att ta skada. Jag förstår att det här inte är något man kan ändra på bara sådär, men jag tror att man med en ökad medvetenhet om hbtq+-personer skulle kunna komma ganska långt. Bara genom att förstå att man kanske inte känner sina kollegor så bra som man tror, kan leda till ökad inkludering, säger han.

Hur man bör förhålla sig varandras olikheter, handlar mycket om att inte ta saker för givet, menar Mikael. Han säger att han själv inte har något emot frågor om hur han lever, förutsatt att han känner sig trygg och själv har valt att vara öppen med sitt privatliv.

– Jag vill gärna ge mitt perspektiv. Det finns en okunskap om det här som nästan kan skapa rädsla och som riskerar att leda till mörkare saker. Har man frågor tycker jag att det är bra att man ställer dem, men allra helst vill jag fokusera på arbetet. Att göra ett så bra jobb som möjligt är alltid mitt fokus.

Rederier har policys som talar om att diskriminering inte är tillåtet, men det är stor skillnad på att ha en policy och att aktivt arbeta med en fråga.

Mikael säger att han skulle vilja se ett mer aktivt arbete med hbtq+-frågor inom sjöfarten.

– Idag är det mycket fokus på att kvinnor ska inkluderas och det är förstås bra, men det känns som att andra grupper hamnar i skymundan. Rederier har policys som talar om att diskriminering inte är tillåtet, men det är stor skillnad på att ha en policy och att aktivt arbeta med en fråga, säger han.

Han konstaterar att seniorbefälen har ett särskilt ansvar för att skapa en trygg arbetsmiljö och sätta tonen för hur man inom besättningen pratar med varandra.

– Låt befälhavarna få träffa en hbtq+-ambassadör. Kanske kan ett sådant möte så ett frö. Och köp in en prideflagga och ha i flagginventoriet. Den kanske aldrig kommer att användas, men bara att folk vet att den finns kan underlätta för de personer som ännu inte har berättat, säger Mikael.

HBTQ+

Förkortningen HBTQ+ är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner. Mellan två och tre procent av Sveriges befolkning som helhet beräknas vara homo- eller bisexuella, medan det bland yngre är mellan fyra och sex procent. Det enligt siffror från Folkhälsomyndigheten. Hur många som är transpersoner är mer osäkert, men flera studier pekar mot cirka 0,4 procent av befolkningen.