Färre kemiska produkter, ögonduschar, hälsoundersökningar och kurser i härdplasthantering. På Silja Symphony arbetar man för att möta de nya kraven på kemikalier ombord.
Bildäck ligger öde. Passagerarna som ska med på helgens rockkryss dröjer ytterligare några timmar, och stegen ekar tomt mot det grönmålade ståldäcket. Båsen Benny Johansson öppnar en förrådsdörr och kliver in. Han plockar fram ett par pärmar och börjar bläddra mellan flikarna.
– Här sätter vi in varuinformationsbladen, och där står allt du behöver veta om de kemiska produkter vi har. Alla nyanställda får titta i pärmarna, säger han.
Som skyddsombud är Benny ansvarig för kemikaliehanteringen på sin avdelning. En del produkter har tagits bort helt; andra har ersatts av ”snällare” alternativ.
– Vi hade en jäkla massa grejer när jag började här för fyra år sedan. Nu jobbar vi med två tre produkter. När vi gjorde inventeringen frågade vi oss vad vi verkligen behövde. Vi gick igenom innehållsförteckningarna och upptäckte att vissa produkter gjorde mer skada än nytta.
Enligt Benny har det inte varit särskilt svårt att hitta verkningsfulla och mindre hälsovådliga alternativ till de mycket giftiga medel som emellanåt används på däck.
– Ibland måste ett rengöringsmedel ligga på i tio minuter innan det verkar. Förr kunde man oftast börja vaska direkt. Bortsett från det är produkterna vi använder idag lika effektiva som de vi hade förr.
Längs ena förrådsväggen står höga plåtskåp. Benny öppnar en dörr och visar handskar, skyddsglas, visir och annat som ligger på hyllorna.
– Folk är ganska bra på att använda skyddsutrustning, men visst slarvas det en del. Det är svårt att kräva att man alltid ska använda allt som står på burken.
– Man måste använda sunt förnuft. Vaskar man durken kanske det räcker med handskar, ska man tvätta väggar behöver man skyddsglas också.
Förändrad förvaring
Även förvaringen av kemikalier har förändrats. Numera hålls basiska produkter och syraprodukter åtskilda, inlåsta i separata utrymmen.
– Förr hade vi allt på ett ställe, på samma hylla till råga på allt. Blandas basiska och syraprodukter kan det bli riktigt farligt och de ska inte ens stå i samma rum, säger Benny.
Själv har han stor respekt för kemikalier, inte minst sedan han drabbades av en frätskada för många år sedan.
– Jag vaskade med ett alkaliskt rengöringsmedel. Regnstället hade blivit blött rakt igenom och efter en stund började det klia och svida på benen. Medlet hade frätt på skinnet och det såg ut som skrubbsår. Det fick mig verkligen att tänka på vad det är för grejer vi jobbar med.
Till de mest giftiga produkter som används ombord hör härdplaster. För att lära sig att hantera dem på ett säkert sätt ska hela däckspersonalen gå kurs. Befälhavare Ola Bengtsson, som tillsammans med överstyrman, har det övergripande arbetsmiljöansvaret berättar att besättningen också genomgått hälsoundersökningar.
Bara godkända produkter
– Vi har identifierat en person som inte ska hålla på med härdplaster på grund av sin astma. Nya hälsoundersökningar kommer göras var sjätte månad, säger han.
Kemiska produkter köps in via ett centralt system. På inköpslistan finns bara det som besättningen tillsammans med landorganisationen godkänt.
– Det finns en spärr i systemet som gör att vi inte kan köpa in andra produkter än de som finns på listan. På så sätt får vi en bra kontroll över det som används, säger Ola Bengtsson. Den sektion som använder flest kemiska produkter ombord är hotell- och restaurang. Nina Tapani är husfru och ansvarig för de preparat som brukas av städet.
– Vi använder cirka 20 produkter, det är ungefär en femtedel av vad vi hade tidigare. I den dagliga rengöringen behövs i princip bara två olika medel.
Fartyget har bara ett tiotal egna städare och det mesta sköts under kajtiden av landbaserade bolag. Det är dock fartygets produkter och utrustning som används, och för att hålla rent i hytter och kök behövs ibland riktigt kraftfulla preparat.
– För att bli av med exempelvis graffiti krävs starka grejer, och de är inte alltid så miljövänliga. Men vi är tvungna, annars får vi inte bort det, säger Nina.
Om tre timmar öppnar restaurangerna, och i köken har förberedelserna kommit igång. Lådor med öl står uppradade längs en vägg och grytor och kantiner åker fram på bänkarna. Den rostfria inredningen är spegelblank, trots den stora påfrestning den dagligen utsätts för.
Rengöringsstationen finns strax intill. Plastdunkar står i ett hörn på golvet och från dem går slangar till en doseringsbox på väggen.
– Tack vare den här får vi rätt mängd rengöringsmedel, förklarar kökschef Jyrki Tulkki och pekar på boxen. Blandar man själv blir det lätt för starkt och det är varken bra för människor eller miljö.
Ögonduschar på alla avdelningar
På alla avdelningar där kemiska produkter hanteras hänger ögonduschar. I maskin finns dessutom ett par ståhöjdsduschar för att snabbt kunna skölja av sig om olyckan är framme. I det rymliga maskinrummet står motormännen Ulf Holmberg och Roddy Persson och byter bränslefilter. Båda bär handskar och säger att de är noga med att skydda sig.
– Jag blir så himla torr om händerna annars, säger Roddy och drar av en handske och visar sina fnasiga fingrar.
– Förr var man mycket slarvigare, trots att man använde mycket värre grejer då, säger Ulf. På sjuttiotalet råkade jag ut för en kemikalieförgiftning. Jag tvättade maskindelar med rätt starka grejer och drabbades av akut vitaminbrist. Jag blev trött och illamående och det tog något dygn innan jag återhämtade mig. Händerna var söndertvättade lång tid framöver.
I kontrollrummet finns Ulf Nyberg, förste fartygsingenjör. Han berättar att de även i maskin dragit ner på kemikalierna.
– Numera använder vi fem sex olika produkter. Vissa grejer går inte att ha här nere för de luktar för starkt.
Men att byta ut hälsovådliga produkter mot mindre skadliga ämnen är inte alltid möjligt.
– Vissa system kräver en särskild produkt, och då kan man inte använda vad som helst. Vi måste titta på vad som rekommenderas av tillverkarna, förklarar Ulf.
Snart är det dags för Silja Symphonys första arbetsmiljöinspektion. Befälhavare Ola Bengtsson ser fram emot den med tillförsikt.
– Jag tror att vi är ganska väl förberedda. Men vi vill leva upp till arbetsmiljökraven till hundra procent och det finns hela tiden områden att förbättra.
Linda Sundgren