Helena Ljungqvist och hennes sambo Niklas Gustafsson träffades ombord. Hon var då överstyrman och han teknisk chef. När Helena blev gravid beslutade de att han skulle ta ett landjobb medan hon stannade kvar ombord. 

– Jag hade bara tre månader kvar till kaptensbrevet och det kändes dumt att gå iland då, säger hon. Niklas hade redan sina papper. 

Inledningsvis berättade hon inte om graviditeten på jobbet eftersom hon inte ville bli särbehandlad. Men hon hade inga problem att klara av sitt arbete, säger hon. 

– Jag skötte mina arbetsuppgifter utan problem och det var ingen som märkte att jag blev gravid. När jag var i femte månade berättade jag för rederiet för att ge dem tid att hitta en ersättare. Efter det blev jag avstängd från jobbet med graviditetsersättning från Försäkringskassan, säger Helena Ljungkvist. 

När dottern Vera var 13 månader gav Helena sig ut på sin första törn som förälder. Att lämna familjen var inte riktigt så tufft som hon hade föreställt sig, även om det var kämpigt.  

– Såklart är det jobbigt att åka ut och jag saknar Niklas och Vera när jag är borta. Men jag upplever att det är jobbigast för den som är hemma. Jag hör ju inte när Vera skriker efter mig när hon ska lägga sig, det får Niklas ta. När jag är hemma försöker jag kompensera genom att handla all mat, besiktiga bilen och allt sådant, men Niklas tycker att det är jobbigt när jag är borta och att vi inte får något riktigt familjeliv. 

 Jag upplever att det är jobbigast för den som är hemma.

Helena stannade inom tank ytterligare en tid efter att hon fått barn, men de oregelbundna av- och påmönstringarna blev för omständliga. Sedan i våras är hon överstyrman i det nystartade lastrederiet Lakeway Link med tre veckor långa törnar och fasta avlösningsdagar.  

– Det fungerar mycket bättre. Niklas jobbar som fleetmanager på ett rederi i Stockholm och han måste ju veta om han kan ta det där mötet på torsdag eller inte.  

Arbetsmiljömässigt tycker Helena att det fungerar att kombinera jobb ombord med barn och sambo, men hon säger att hon är ganska sliten de första dagarna efter hemkomst. Dotterns förskola i Solna utanför Stockholm där familjen bor, låter Vera vara hos dem även när Helena är hemma vilket ger henne tid till återhämtning. Men att få använda barnens dagisplats när föräldrar är hemma på vederlag är ingen självklarhet och reglerna skiljer sig åt mellan olika kommuner och förskolor. 

– Jag har kompisar som jobbar till sjöss vars förskolor inte låter barnen vara där när de är hemma. Självklart vill man vara med sina barn, men man behöver också få återhämta sig. Det vore bra med samma regler överallt. Nu blir det godtyckligt utifrån vart man bor.  

Rent generellt tror hon att mer skulle behöva göras för att underlätta för sjöanställda som har familj. 

– Det pratas mycket om att man vill ha fler kvinnor i sjöfarten, men det känns inte som att den här branschen är riktigt anpassad för det. Och det gäller inte bara tjejer. Även killar vill ju vara hemma med sina barn. Sedan har jag full förståelse för att allt inte går att ändra på och jag har själv valt det här yrket och trivs väldigt bra med det.