Ålänningarna är stolta över sina sjömanshustrur som blivit något av en symbol för öarnas kvinnor.
– De har nästan ikonstatus, säger Hanna Hagmark-Cooper, som skrivit en avhandling om sjömanshustrur på Åland och som numera är chef för sjöfartsmuseet i Mariehamn.
På de åländska öarna finns mängder av sjömansfamiljer. Nästan var femte åländsk man i arbetsför ålder jobbar till sjöss vilket innebär att det också finns många kvinnor som lever tillsammans med sjömän. I Hanna Hagmark-Coopers avhandling beskrivs sjömanshustrun som en stark och självständig kvinna, van att fatta beslut på egen hand och som klarar av att sköta både hem, barn och jobb utan en partner till hands.
– Sjömanshustrun tillskrivs en rad egenskaper och identifieras genom sin makes yrke på ett sätt som inga andra kvinnor gör. Till viss del stämmer bilden av henne och sjömanshustruns egenskaper används ofta för att beskriva åländska kvinnor generellt.
Avhandlingen, som heter Women in Maritime Communities och skrevs vid universitetet i brittiska Hull 2003, omfattar intervjuer och enkätsvar med 75 kvinnor födda mellan 1912 och 1969. Deras uppfattning om livet som sjömanshustru är delvis en generationsfråga. De äldre bekymrade sig främst för männens långa frånvaro och det sociala nätverket på hemmaplan var oerhört viktigt.
– Sjömanshustrur umgicks mycket mer med varandra förr och träffades genom Sjömansmissionsföreningen eller rederierna. Det var också lättare att resa med eftersom kvinnorna själva inte jobbade i samma utsträckning som idag, säger Hanna Hagmark-Cooper.
”En enda lång smekmånad”
Men även för dagens sjömanshustrur handlar vardagen om en anpassning till männens yrke. I avhandlingen beskrivs hur tillvaron rullar fram i fyra faser: separation, ensamhet, återförening och samliv.
– En stor del av tiden går åt till att anpassa sig till mannens frånvaro för att sedan ställa om inför hans hemkomst.
Men det här upplevs inte enbart som något negativt. Många uppskattar att få vara ensamma hemma och få tid för sig själva. En av kvinnorna i avhandlingen beskrev äktenskapet som en enda lång smekmånad där hon fick chans att längta efter sin partner.
Linda Sundgren