Med bra struktur, tydliga rutiner och noggranna skyddsronder är skadorna bland kockarna i byssan på Viking Cinderella relativt få, trots högt tempo. Men fartygskock är ett tungt arbete som med åren kan leda till muskelvärk och förslitningsskador.
Stekfräs, diskslammer och musik blandas med det dova brummandet från ventilationen. På stationen närmast a´ la carten lägger Kent Carlsson en kvist grönt på de svamppanerade hälleflundrorna innan de skickas ut till gästerna i Seaview Dining.

– Den första sittningen är avklarad. Nu är det bara ströbeställningar innan nästa omgång startar klockan nio, säger Kent Carlsson. Under kryssningen mellan Stockholm och Mariehamn har fartygets 14 kockar fem matserveringar att betjäna plus personalmässen. De varma anrättningarna tillagas i ett och samma kök uppdelat på stationer efter den restaurang de tillhör. Tempot är ofta högt och med stressen ökar risken för konflikter. Niklas Stenberg är souschef ombord. Som arbetsledare ansvarar han för att maten som skickas ut till gästerna håller en jämn och hög kvalitet, men också för att samarbetet i byssan fungerar.
– När det är stressigt och man kanske har ett par sjukfall är det inte alltid så enkelt att hålla en bra stämning. Det blir lätt lite hetsigt och ibland smäller det till. Men även om folk kan bli förbannade på varandra brukar det gå över rätt snabbt, säger han.
En station som nästan alltid har fullt upp är buffén. Den här kvällen är det Joakim Andersson som står där och steker köttbullar.
– Vi steker 140 kilo köttbullar om dagen, säger han medan han vänder runt de fräsande bullarna på stekbordet.
När köttbullarna fått en fin stekyta spadar han över dem i en djup kantin och hänger upp på en stålvagn.

Enorma mängder mat
– Det blir ganska mycket lyft på den här stationen, men jag har aldrig haft några problem med värk under de åtta år jag arbetat ombord. Fast jag vet att det är många som har det även om vi försöker hjälpas åt när det är riktigt tunga grejer som ska lyftas, säger Joakim Andersson. Kockarna på Cinderella hanterar enorma mängder mat. I fjol tog man bland annat hand om 350 000 kilo potatis, 208 000 kilo lax och 62 000 kilo prinskorv och tunga lyft är svåra att undvika. Kökschef Kim Birk håller med om att kockyrket är slitsamt och att många med åren får problem med axlar och rygg.
– Ska man vara ärlig är det här egentligen ett jobb för yngre personer och kanske inget man bör hålla på med fram till pension. Om någon inte kan jobba kvar i köket försöker vi omplacera till andra avdelningar, men det är svårt att hitta arbetsuppgifter ombord som inte är tunga, säger han.

Får förståelse
För att minska förekomsten av ensidiga rörelser under längre perioder är de 10,5 timmar som kockarna gör per dygn förlagda med kortare och längre pauser emellan. Man växlar också mellan arbetsstationerna, vilket både ökar variationen och gör köket mindre känsligt för sjukskrivningar och vakanser.
– Men största fördelen med att rotera är att man får förståelse för vad de andra gör, säger Kent Carlsson. Jag har jobbat på olika fartyg i 16 år, men det är första gången jag är på en båt med ett sådant här system och det fungerar väldigt bra.
Mitt i varmköket ligger stationen där maten till personalmässen lagas. Robin Ramberg skär squash och röd paprika till morgondagens ratatouille. Det här är hans första ombordjobb. Han började för bara två månader sedan, men säger att han trivs väldigt bra.
– Jämfört med restaurangkök iland är det gott om utrymme här och det finns mycket ugnar och redskap. Och så är det väldigt rent och fräscht. Varje måndag storstädar vi och då rengör vi verkligen allt, från golv till tak.
Köket är bemannat dygnet runt, förutom en timme på natten. Redan vid fyratiden på morgonen anländer frukostkocken och därefter fylls det på med allt fler kockar ju längre fram på dagen man kommer. Den här morgonen är det Victor Malmgren som har frukosttjänsten. När klockan närmar sig halv elva på förmiddagen och han snart får gå av passet börjar han bli ganska trött.
– Risken att man råkar skada sig är större när man är trött, men det händer väldigt sällan olyckor. Fast i onsdags brände jag mig, säger han och håller upp högerarmen. På undersidan syns röda fläckar.
– Det stänkte fett när jag stekte äggröra, men det är ingen fara. Jag lade på lite salva och sen var det bra.
På köttstationen, som är inhyst på däck ett, står Markus Grau. Här förbereds allt kött innan det körs upp till varmköket för tillagning. Markus rör ihop en marinad av olja, timjan och persilja. Sedan putsar han flankstek och lägger ner i oljeblandningen. Med snabba, vana rörelser för han kniven över köttet.
– Visst händer det att man skär sig, men nu var det flera pass sedan det inträffade, säger han.
Såväl kockarna som kökschefen säger att det sker ovanligt lite olyckor här för att vara ett restaurangkök. Bra struktur och tydliga rutiner tror man bidrar till det och man har sällan problem med sjögång. Kim Birk tror att även avlösningssystemet bidrar.
– Misstag kommer när folk är trötta och stressade, men jobbar man inte mer än tio dagar i sträck hinner man inte bli så trött. Till skillnad mot dem som jobbar iland har kockarna här heller inte den vardagsstress som man har hemma. Det är inga barn som ska hämtas eller andra saker som man måste göra, säger han.

Stor arbetsmiljörond
Köksbiträde Tenja Wirtanen är skydds-ombud för byssan. Hon håller med om att arbetsmiljön här är bra.
– En gång i månaden har vi en stor arbetsmiljörond där befälhavaren, kökschefen, skyddsombud och flera andra är med. Det brukar vara runt 20 personer som går runt och tittar om det är något som behöver åtgärdas, säger hon och fortsätter.
– Tack vare att befälhavarna är med på ronderna åtgärdas brister nästan omgående. För ett tag sedan upptäckte man att mattan i buffén hade spruckit upp och den byttes ut nästan direkt.
Ett knappt dygn efter att fartyget lämnade Stockholm är hon tillbaka i huvudstaden. Medan gästerna köar vid utgångarna pågår förberedelserna i byssan inför nästa resa.

Linda Sundgren