Hygieniska gränsvärden är till för att skydda personal mot ämnen som kan vara skadliga för hälsan. Gränsvärden ses kontinuerligt över och i slutet av 2025 skärptes regleringen för asbest, från 0,1 fiber per kubikcentimeter luft till 0,01 fiber per kubikcentimeter luft. I april införs strängare gränsvärden för ytterligare tre ämnen. Det handlar om bly, diisocyanater och krom VI-föreningar, även kallat sexvärt krom. 

– Idag är ungefär 200 av våra drygt 500 gränsvärden EU-gemensamma och de förändringar som görs har beslutats på EU-nivå, säger Ann-Louise Jonsson, sakkunnig vid Arbetsmiljöverket. Sänkningen av sexvärt krom var vårt eget initiativ så där får vi ett lägre gränsvärde än EU. Vi var inte nöjda med den nivå som EU tillät. 

Regeländringar på EU-nivå innebär att de som jobbar på svenskkontrollerade fartyg under annan europeisk flagg, som exempelvis dansk eller färöisk flagg, också påverkas av förändringarna. De ämnen som nu är aktuella för en hårdare reglering förekommer i olika typer av material och produkter, har olika exponeringsvägar och varierande hälsorisker. Medan diisocyanater ombord i fartyg framför allt förekommer i tvåkomponentsfärg, kan sexvärt krom frigöras i samband med exempelvis svetsning i rostfritt stål. Användningen av bly har minskat generellt i samhället, även om det fortfarande kan förekomma i exempelvis batterier för eldrift och i lysrör. 

Risker kopplade till sådant som svetsök eller ångor, har en tendens att glömmas bort.

– Om man ska säga något generellt om de gränsvärden som nu skärps är det att risker kopplade till sådant som svetsök eller ångor, har en tendens att glömmas bort. Det är inte en produkt som står på hyllan med tillhörande säkerhetsdatablad utan något som kan uppstå vid exempelvis heta arbeten. Det är en kemisk riskkälla man måste vara medveten om, säger Ann-Louise Jonsson.   

Hon poängterar att det nu är viktigt att som arbetsgivare och chef säkerställa att riskbedömningar genomförs utifrån de nya gränsvärdena för att kontrollera om arbetsmiljön uppfyller kraven. 

– Varje arbetsgivare måste göra en riskbedömning. Har vi de här ämnena hos oss? Hur kommer man i kontakt med dem och hur höga halter har vi? Har man inte kapaciteten att göra riskbedömningar på egen hand behöver man anlita extern hjälp, exempelvis företagshälsovården, säger Ann-Louise Jonsson.

För bly sänks den tillåtna halten i både luften och i blodet. Även för diisocyanater sänks det tillåtna gränsvärdet samtidigt som alla tidigare individuella gränsvärden för enskilda diisocyanatvarianter upphör. När det gäller föreningar av sexvärt krom sänks det tillåtna gränsvärdet från 0,005 milligram per kubikmeter luft till 0,001 milligram per kubikmeter luft. 

I Sverige har det funnits hygieniska gränsvärden sedan 1974. De är till för att skydda arbetstagare mot skadlig exponering av kemiska ämnen, men eftersom gränsvärden beslutas med hänsyn till både hälsorisker och samhällsekonomiska effekter, ska ett gränsvärde inte uppfattas som en garant för säker exponering. 

– När gränsvärden beslutas tittar vi på vid vilka nivåer som hälsoproblemen uppstår och så försöker vi föra ihop det med arbetsplatserna och deras möjligheter att efterleva gränsvärden. Hur många företag kommer exempelvis gå i konkurs om vi sätter en viss nivå och hur många kommer att insjukna, säger Ann-Louise Jonsson som deltar i förhandlingar om kemiska gränsvärden på EU-nivå. 

Inom EU finns ett uttalat mål att ständigt sträva efter att sänka exponeringen för kemiska ämnen som kan skada hälsan. Men processen fram till en regelskärpning är ofta lång och kan ta flera år. 

– Många gånger initieras en översyn av nya forskningsrön om hälsorisker kopplade till vissa ämnen. Det första EU gör är att gå igenom litteratur och forskning för att ta reda på vid vilka nivåer problem uppstår. Sedan ska det ställas i relation till företagens förmåga att minska exponeringen och effekterna på samhället i stort, säger Ann-Louise Jonsson och fortsätter. 

– Förutsättningarna att anpassa sig till nya gränsvärden kan skilja sig ganska mycket åt mellan olika länder vilket också leder till en hel del förhandlingar. Det som är relativt enkelt för ett land kan vara en stor utmaning för ett annat. De ämnen som man nu börjat titta på att sänka gränsvärdena för är polyaromatiska kolväten och kobolt.

Fakta: Nya gränsvärden

Gränsvärden för bly, diisocyanater och krom VI-föreningar som träder ikraft den 9 april 2026:

Bly: I luft sänks gränsvärdet från 0,1 milligram per kubikmeter till 0,03 milligram per kubikmeter. Även gränsvärdet för bly i blodet hos arbetstagare sänks något. Den tillåtna mängden varierar beroende på kön och ålder. Den 1 januari 2029 sänks gränsvärdet för bly i blodet ytterligare.

Diisocyanater: Nytt tillåtet värde är 0,006 milligram per kubikmeter luft. Förändringen innebär också att diisocyanater numera ska mätas per isocyanatgrupp (NCO) samtidigt som alla tidigare individuella gränsvärden för enskilda diisocyanater upphör att gälla. 

Krom VI-föreningar: Det tillåtna värdet sänks från 0,005 milligram per kubikmeter luft till 0,001 milligram per kubikmeter luft.

Åtgärdstrappan

Använd åtgärdstrappan (Stop-principen) för att säkerställa att de nya hygieniska gränsvärdena efterlevs. Stop-principen rekommenderas av Arbetsmiljöverket och är en metod för åtgärder som handlar om att minimera risker i arbetsmiljön. Grundprincipen är att eliminera risken så nära utsläppskällan som möjligt.

Börja med en riskbedömning för att bedöma förekomst och exponeringsrisk i förhållande till de nya gränsvärdena. I vilka situationer kan exponering uppstå? Hur sker exponeringen och vem eller vilka riskerar att utsättas? Om det är svårt att på egen hand bedöma om gränsvärden överskrids behöver experthjälp anlitas, till exempel företagshälsovården. Är bedömningen att exponeringen behöver begränsas ska åtgärder vidtas enligt följande steg:

1. Ersätt om möjligt en skadlig produkt eller process med något som är mindre farligt.
2. Vidta tekniska åtgärder, som exempelvis installation av ventilationssystem eller avskärma farliga processer för att minska exponeringen.
3. Se över möjligheten till organisatoriska åtgärder, som att begränsa den tid som personal vistas inom ett riskområde eller genom att anpassa arbetsscheman.
4. Den sista utvägen är att begränsa exponeringen genom personlig skyddsutrustning. Utrustningen ska vara anpassad för användaren och den bedöma risken.
   

Arbetsgivaren är också skyldig att informera personalen om de kemiska risker som finns i arbetsmiljön. Det ska informeras om vilken typ av skada som kan uppstå, vem som riskerar att exponeras, hanterings- och skyddsinstruktioner för arbetet, hur man ska arbeta för att minimera exponeringen samt vad man ska göra om något går fel. Underlaget till informationen ska finnas tillgängligt på arbetsplatsen och arbetsgivaren ska kontrollera att arbetstagarna har förstått det som står.

Källa: Arbetsmiljöverket