San-konferensen 2022 blev den första på två år som genomfördes i fysiskt format med både föredragshållare och publik på plats. Dagen hölls på Clarion Post hotel i centrala Göteborg och öppnades av San:s nya ordföranden, Annika Nordin, förhandlingschef för sjöfarten hos Sjöfartens arbetsgivareförbund (Sarf). Det var också hon som delade ut årets San-pris som gick till Sandro Chiesi, teknisk chef i Stena Line. 

– Man vill ju göra allt man kan för sina medmänniskor, det är egentligen inte svårare än så, sa Sandro Chiesi i samband med att han tog emot priset. (Läs mer på Sidan 2 och 7)

Efter en förinspelad hälsning av San:s avgående ordföranden, Lars Andersson, var de dags för dagens första talare – juristen och docenten Maria Steinberg. Hon berättade hur den svenska arbetsmarknadsmodellen vuxit fram och vad som behöver göras för att fortsätta värna om samverkan och dialog (läs mer på sidan 3). Därefter var de dags för Jeanette Ganesjö som fram tills i våras arbetade som servitör på Silja Symphony och numera är ombudsmanna-trainee hos Seko Sjöfolk. Hon berättade hur hon som ombordanställd jobbade tillsammans med fartygets befäl för att lösa arbetsmiljöproblem och skapa ett bra samarbetsklimat. Att sträva efter kommunikation och undvika konfrontation, var sådant som fått samverkan att fungera på hennes fartyg.  

Man vill ju göra allt man kan för sina medmänniskor, det är egentligen inte svårare än så

– Om du ska ta upp ett problem, gå då inte in på mötet med inställningen att du ska bråka. För vad händer om du skäller på någon? Kommer den andre att lyssna på dig då? Nej, det fungerar inte. Försök att hålla känslorna utanför och vara saklig och lösningsorienterad, då har du mycket större chans att nå fram med ditt budskap, sa Jeanette Ganesjö. 

Sedan var det dags för Hallands hamnar att inta scenen med Ulf Rosén, miljö- och säkerhetschef, och Thomas Andersson, produktionsledare. De berättade hur de arbetade för att höja säkerheten i den dagliga verksamheten och hur svårt det kan vara att driva igenom nya säkerhetsrutiner och få gehör för dem hos anlöpande fartyg. 

– Vi har till och med infört ett bötesbelopp för de fartyg som inte följer våra säkerhetsregler, sa Ulf Rosén. Det blev ett jäkla liv, men vi var tvungna, annars händer det ingenting. Trots att man skrivit under vår safety check så bryter man mot reglerna. 

Hamnföreträdarna fick en fråga från publiken om huruvida de samverkat sina säkerhetsrutiner med de fartyg som trafikerar deras hamnar. Thomas Andersson svarade att deras möjligheter till samverkan var begränsad. 

– Det är inte alltid möjligt att samverka, sa han. Många fartyg kommer bara till oss någon enstaka gång ibland. Men de rederier som är återkommande för vi en dialog med. 

Under dagen talade också Nobinas säkerhets- och arbetsmiljöchef Peter Boström. Nobina är Nordens största kollektivtrafikföretag med cirka 12 000 medarbetare och i företaget arbetas det aktivt med att höja säkerheten och förbättra arbetsmiljön. 

– Det är arbetsgivaren som äger arbetsmiljö-frågan och ledningen äger ledningsprocessen, sa Peter Boström. Det måste man komma ihåg, annars faller hela arbetsmiljöarbetet (läs mer på sidan 8). 

Rolf Svanström, lots i Stockholm och Lars Axvi, processledare för lotsverksamheten på Sjöfartsverket, berättade om arbetsmiljön för landets lotsar. Inom ramen för projektet Säker bordning arbetar de med olika säkerhetsaspekter kopplade till lotsning. De visade bland annat filmklipp från övningar där utrustning och förmågor testas i hårt väder. 

– Här försöker vi få upp en person som hamnat i vattnet när det går 2,5 meter höga vågor, sa Rolf Svanström och nickade mot filmduken ovanför sig. Vanligtvis övar man i lugnt väder, men för att ta reda på vad som faktiskt fungerar måste vi testa under mer extrema väderförhållanden. 

Projektet hoppas de ska utmynna i såväl utbildningsmaterial, som förbättrade rutiner och kanske också en del ny utrustning. Bland annat diskuteras att lotsar ska bära hjälm och ha tillgång till någon form av överlevnadsdräkt. 

– När man hamnar i vattnet har man ett kort tidsfönster för att få upp personen i fråga levande. Med en överlevnadsdräkt skulle det fönstret kunna utökas från kanske femton minuter till en timme, sa Rolf Svanström. 

Dagen avrundades av arbetsmiljöforskaren Cecilia Österman och Seko sjöfolks ombudsman Pelle Andersson, båda ledamöter i San:s styrelse. Tillsammans sammanfattade de det som kommit fram under konferensen, men lyfte också några ytterligare frågor kopplade till arbetsmiljö och samverkan. 

– Ett problem vi har i dag är att färre vill bli skyddsombud och det behöver vi ändra på, sa Cecilia Österman. För det blir bättre om vi hjälps åt att tänka kring arbetsmiljön – alltså om vi samverkar.