Var noga med att välja rätt tross till ditt fartyg. Det säger Thomas Linkruus som arbetat med trossar i snart 30 år.

Den första frågan man bör ställa sig när det är dags att införskaffa nya förtöjningstrossar är: ”Vad behöver jag till just det här fartyget?” Fartygets storlek, vilken kapacitet pollare och spel har, om man har rullklys eller fasta klys samt hur ofta och i vilka förhållanden man förtöjer är exempel på sådant som behöver vägas in. En annan viktig fråga är valet av material i själva trossen. Vanliga trossar av polyamid (exempelvis Atlastrossen) eller polypropylen är relativt starka och lättarbetade. Men de har också vissa nackdelar, som att de ger en kraftig rekyl om de skulle brista och är grövre och tyngre och än högpresterande alternativ, så kallade dyneematrossar. En ny tross har en viss garanterad brottstyrka. Med tiden sjunker den på grund av fibrernas åldrande och yttre påverkan som slitage, UV-ljus, saltvatten, kyla, målarfärg och kemikalier. Trossar försvagas även genom slitage vid brytpunkter runt pollare, kungar och klys.

– När en tross brister är det oftast på just de ställen där den är som mest sliten, säger Thomas Linkruus.
Han rekommenderar att man regelbundet ser över fartygets trossar, men påpekar att det är skillnad mellan normalt slitage och skador som kan påverka brottstyrkan. En ruggad yta minskar inte trossens kapacitet. Vissa tillverkare har rekommendationer för hur trossen ska hanteras beroende på slitage eller skada. Antingen får man byta ut hela trossen och också laga genom att kapa den skadade biten och splitsa på ett nytt öga. En korrekt åtgärdad tross är lika stark som tidigare och lagningen påverkar inte brottstyrkan säger han.
Hur ofta förtöjningstrossar behöver bytas ut beror på vilket material de är tillverkade i och hur mycket de används. Enligt Thomas Linkruus kan en enklare variant behöva bytas ut varje eller vartannat år medan förtöjningsgods i starkare material kan användas i flera år. Under senare år har förtöjningstrossar i nyare material blivit vanligare på marknaden. Det handlar om trossar tillverkade i fibrer av exempelvis dyneema.
– De väger betydligt mindre än vanliga trossar, men är lika starka som 
en stålvajer. Det gör dem lättare att hantera och de snärtar betydligt mindre än många andra 
trossar. Inköpspriset är högre än för många andra trossar, men de håller samtidigt längre.
– I vissa applikationer och för vissa fartygstyper kan det i längden bli billigare att investera i en dyneematross.

Thomas Linkruus tips för säkrare trossar

• Förvara trossar tort och i skydd från solen när de inte används. Sådant som UV-ljus, havsvatten, salt och kyla kan förkorta trossarnas livslängd.

• Undvik kontakt med kemikalier och målarfärger. Vissa typer av fibrer påverkas kraftigt av den typen av exponering.

• Håll klys, kungar och pollare i gott skick. Rost och andra ojämnheter ökar slitaget på trossarna. Måla klys och andra ytor som trossarna möter i en färg med låg friktion.

• Tänk på materialval när nya trossar ska köpas in.

• Kontrollera regelbundet trossarna ombord för att upptäcka eventuella skador. Var extra uppmärksam
på om ni har trossar med ytterhölje. Höljet kan visserligen ha en viss skyddande effekt, men gör samtidigt inspektionen av kardelerna nästintill omöjligt.

Linda Sundgren, text och bild