Arbetsmiljö på heltid för huvudskyddsombud

Med täta skyddskommittémöten och utnämnda safetystyrmän har ledningen på Rosella kopplat greppet om arbetsmiljön ombord. Som stöd finns Viking Lines heltidsanställda huvudskyddsombud, Bent Björn-Nielsen.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Med täta skyddskommittémöten och utnämnda safetystyrmän har ledningen på Rosella kopplat greppet om arbetsmiljön ombord. Som stöd finns Viking Lines heltidsanställda huvudskyddsombud, Bent Björn-Nielsen.

Strax efter tolv lämnar Rosella kajen i Kapellskär i Norrtälje. Fartyget är fullbokat och besättningen har ett par hektiska timmar framför sig innan ankomsten i Mariehamn. Men trots stressen som ofta råder här ombord är Bent Björn-Nielsen mycket nöjd med hur arbetsmiljöarbetet bedrivs. En av de åtgärder han uppskattar är att man tilldelat fartygets andrestyrmän särskilt ansvar för arbetsmiljön.
– Det blir tydligare på det här sättet och man vet precis vem man ska gå till med olika frågor. För min del önskar jag att alla båtar hade det här systemet, säger han.

De tre som delar på safetystyrmantjänsten har i sin tur fördelat uppgifterna mellan sig där var och en har ett övergripande ansvar för ett visst område. Johan Backman, som är i tjänst idag, har säkerheten på sin lott.
– Vi har gjort den här uppdelningen för att inget ska falla mellan stolarna och för att andra ska veta vem de ska vända sig till. Har man huvudansvaret för ett område blir man mer kunnig inom det, även om vi naturligtvis har ett gemensamt ansvar för hela arbetsmiljön också, säger han.
Johan ser till att livflottar och livbåtar hålls i gott skick och leder övningar. Men han organiserar också det systematiska arbetsmiljöarbetet.
– Vi har skapat ett system för skyddsronder och upprättat checklistor. Det här uppdraget passar mig bra, jag tycker om när det är ordning och reda, säger han.

Föredömligt engagemang
Förra sommaren skapade Viking Line en tjänst för ett heltidsanställt huvudskyddsombud som ska hjälpa till att samordna arbetsmiljöarbetet och vara ett stöd för besättningarna. Bent Björn-Nielsen ansvarar för Rosella, Cinderella och Xprs. Han är ofta ombord för träffa personalen och Rosella beskriver han som ett föredöme.
– De är jäkligt bra här, säger han. De har mycket egna idéer och de har helt rätt inställning till arbetsmiljö och säkerhet.

En av de starkare drivkrafterna på Rosella är befälhavare Kenneth Eriksson. Han säger att arbetsmiljön är en av hans hjärtefrågor och att ambitionen är att den ska vara en naturlig del i det dagliga arbetet.
– Arbetsmiljö är ingenting man ska hålla på med när man gjort allt det andra, det är där man ska börja. En bra arbetsmiljö är grunden för att få allt det andra att fungera, säger han.

På Rosella handlar mycket av arbetsmiljöarbetet om att skapa fungerande rutiner. Att få en struktur som tydligt talar om vad som ska göras och när. Antalet skyddskommitté­möten har fördubblats och hålls numera varje månad. Under mötena tar man bland annat upp eventuella personolyckor och risker som noterats inom Viking Lines interna avvikelserapporteringsystem. I anslutning till varje möte genomförs också en skyddsrond. Kenneth säger att man kommit en bra bit på väg när det gäller rutiner men att det återstår en del att förbättra.
– Framför allt behöver vi bli bättre på uppföljningar. Vi gör våra skyddsronder och fångar upp problem, men vi måste bli bättre på att kontrollera att det vi beslutar också blir gjort.

Nya riskbedömningar
Ett stort projekt som just nu pågår här på Rosella, liksom på de andra två fartygen som Bent arbetar med, är riskbedömningar. När Bent tillträdde sin tjänst i fjol gick han igenom de riskbedömningar som då var gjorda. Han såg att det fanns en hel del slutsatser i dem som inte verkade realistiska.
– I maskin hade man inte hittat en enda risk medan att jobba i kassan bedömdes som en fyra på en femgradig skala. Det var uppenbart att det inte stämde, säger han.

Istället för att börja korrigera och skriva om de befintliga dokumenten beslutades att det skulle göras helt nya risk­bedömningar på samtliga fartyg. Den här gången är arbetet mer styrt, ombord­personalen har fått tydliga instruktioner om hur bedömningarna ska gå till, vad de ska titta efter och hur riskerna ska kodas. Därefter ska en nybildad arbetsgrupp med representanter för fartygen gå igenom alltihop för att kvalitetssäkra bedömningarna.
– Om något verkar konstigt kommer vi att kontakta avdelningen och fråga hur de tänkt. Till nyår ska det här arbetet vara slutfört, men det är också beslutat att man inför varje om- eller nybyggnad ska göra nya riskbedömningar, säger Bent.

Han är ofta ombord för att träffa besättningarna. Det är då han märker hur folk mår och upptäcker om något inte står rätt till.
– Jag har ägnat en hel del tid åt konflikthantering, berättar han. På en avdelning fungerade inte arbetet och folk mådde dåligt men ingen förstod varför. Det visade sig att cheferna hade samarbetsproblem, men det är löst nu.
På Rosella verkar många trivas bra. Att fartyget är relativt litet gör att de flesta känner varandra och sammanhållningen kompenserar en del för det många gånger ganska påfrestande jobbet. I byssan är det hektiskt, folk småspringer och slamret från disken hörs i hela utrymmet. Johanna Johansson rullar in en vagn med tömda småskålar från buffén.

Sparar på kroppen
– Det är ganska tungt att jobba som nissa, men jag tänker på hur jag bär och lyfter. När jag började här sa folk till mig att akta ryggen och visade hur jag skulle göra och det tog jag till mig, säger hon.
I buffén håller hennes kollega, Jelena Rautjärvi, på att plocka av borden. Efter 15 år i yrket har även hon lärt sig att spara på kroppen.
– Jag bär inte mer än jag orkar, säger hon. Många tar för mycket, särskilt när det blir stressigt, men jag bär aldrig mer än tolv tallrikar åt gången. Det blir ganska tungt ändå med matrester och bestick.

Och det är sådant här som Bent och ­fartygsledningen strävar efter. Att ­personalen ska bry sig om sin egen och kollegornas hälsa och tänka på hur arbetet påverkar dem. Men det krävs också rätt förutsättningar och utrustning för att kunna utföra ett säkert arbete.

I kassan i taxfree-butiken jobbar Marika Holmberg. Hon sitter på en enkel kontorsstol, utan höj- och sänkbar kassa, och hon tycker att det är svårt att hitta en bra arbetsställning.
– Ergonomiskt är det inte alls särskilt bra. Stolarna är svåra att vinkla och det känns i axlar och rygg efter passet. Jag hoppas att vi ska få nya grejer, säger hon.
Bent håller med om att kassaarbete är ett problem. Monotona rörelser sliter på kroppen och utan ställbar utrustning är det nästan omöjligt att få en hälsosam arbetsställning.
– Man har nyligen köpt in nya kassor till Cinderella och de kommer garanterat att ge besvär i axlar och leder framöver. De valde att köpa samma sort som finns på de andra fartygen eftersom de fick ett bra pris, men om man hade tittat på hur de är att jobba med hade man förmodligen valt en annan modell. Folk ser ju så olika ut, säger han.

Anpassade hörselskydd
Ett annat större projekt som pågår på Rosella är att hitta hörselskydd anpassade efter varje avdelning. Personalen i bar och nattklubb har fått formgjutna modeller medan man testar andra varianter för däckspersonalen. I maskin säger man sig vara bra på att använda den skyddsutrustning som finns. Andre fartygsingenjör Niklas Karlsson har jobbat någon vecka i sin nuvarande tjänst.
– Jag är noga med att använda hörselskydd, handskar och glasögon. Och det behövs. Jag har varit med om att en borr gått av och smällt upp i ögat och hade jag inte haft skyddsglas på mig då hade det kunnat gå illa, säger han.

Ett annat område som både Bent och Rosellas fartygsledning arbetar med är att få fler engagerade i arbetsmiljöarbetet ombord. Som så ofta leds det av en klick eldsjälar, men för att nå verkligt resultat behöver fler involveras, menar man. På initiativ av befälhavare Eriksson har det gjorts en inventering av arbetsmiljö­intresserade på varje avdelning för att fånga upp dem som kan tänka sig att jobba mer med de här frågorna. Dessutom sätts protokollen från skyddskommittémötenena inte längre bara upp på anslagstavlorna utan finns även tillgängliga i en plastmapp i dagrummet för folk att låna med till hytterna.
– Det här är en enkel men jäkligt bra idé, säger Bent och håller upp mappen med protokollen. Man måste informera och informera och informera och till slut kanske folk vaknar upp och blir intresserade.

Linda Sundgren

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook