När San-konferensen äntligen var tillbaka på plats i Göteborg var det på temat samverkan. Vid en första anblick kan ämnet öppna för en dag av självklarheter och skott i öppet mål för en konferens som arrangeras av sjöfartens partssammansatta arbetsmiljönämnd (San), dessutom på skyddsombudens dag. Det är 110 år sedan Sverige fick sina första skyddsombud och 80 år sedan de första arbetsmiljöavtalen tecknades mellan arbetsmarknadens parter, så det här med samverkan i arbetsmiljöarbetet måste väl ändå vara gårdagens nyheter. Eller? Diskussionerna som fördes under dagen visade att det är ett område som vi behöver fortsätta jobba med för att få det att fungera i praktiken.  

Vi behöver tillit och respekt för varandras uppdrag och professionella kompetenser.

Först och främst: samverkan mellan arbets-givare och arbetstagare är ett lagkrav. Det är en form av systematiskt samarbete som vi måste skapa forum och former för. Men samverkan är framför allt något som vi verkligen vill få att fungera på arbetsplatsen. Även om chefer, skyddsombud och medarbetare inte alltid är överens om alla detaljer i arbetsmiljöarbetet, så grundas ändå samverkan i ett gemensamt intresse för allas rätt till en god arbetsmiljö där ingen gör illa sig och ingen blir sjuk på grund av jobbet. Som så mycket annat kommer det inte att hända av sig själv. Ledningen behöver skapa struktur och samsyn kring hur samverkan ska gå till i olika frågor och klargöra vem som ska samverka om vad, vilka kontaktvägar som finns och när i tid det ska ske. 

Jag får ofta frågan från chefer som undrar hur tidigt de ”måste” involvera skyddsombud i frågor om förändringar som rör arbets-miljön? Så tidigt som möjligt är svaret, för då är möjligheterna som bäst att ta hand om viktiga synpunkter. Samverkan kan beskrivas som ett organisatoriskt sätt att utveckla verksamheten och lösa problem med bättre resultat än att försöka på egen hand. Chefen är fortfarande den som bestämmer och som leder och fördelar arbetet. Skyddsombudets roll är att dela med sig av egna och sina kollegors kunskap och erfarenheter så att besluten som fattas kan genomföras på ett klokt sätt. Det förutsätter en tydlighet så att inte orimliga förväntningar om vad som går att påverka leder till missnöje. Men vi behöver också tillit och respekt för varandras uppdrag och professionella kompetenser. Det blir så gott som alltid bättre när vi hjälps åt att tänka. 

Ett avslutande råd från Nalle Puh: ’Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tål-modig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.’