Hösten 2006, mitt första officiella uppdrag som ombudsman i Sveriges fartygsbefälsförening. Jag står utanför Sjösjukan i Kalmar och väntar på förstaårs-eleverna på sjöbefälsprogrammet. Efter 30 år till sjöss förväntar jag mig att kunna svara på de flesta frågor och tar därför det hela med ro. Väl uppe på scen, inför 80 studenter, haglar frågorna:
– Finns det bredband ombord? Är det direktkopplat till en server eller kör man Wi-Fi? Kostar det något?
Jag kunde inte svara på en enda fråga.
Idag har cirka 90 procent av svenskarna tillgång till internet, majoriteten bredbandsuppkopplade. Att kunna ta del av utbudet ses som en mänsklig rättighet och den yngre generationen är ständigt uppkopplad via datorer och smarta telefoner mot Facebook, msn, twitter och skype. Det är ett sätt att umgås och hålla kontakt med nära och kära.

Bredbandsuppkoppling högt värderat
Problemet är att långt ifrån alla fartyg är utrustade med uppkoppling i hytten – internet finns visserligen installerat, men ofta endast på datorer på bryggan och kontor. Undersökningar har visat att fri bredbandsuppkoppling är den bekvämlighet som värderas högst av sjömän idag. Shiptalk Recruitment Ltd har kommit fram till att hög lön och internet är det som i första hand motiverar sjömän till att stanna kvar i yrket. Internet är alltså utan tvekan något som rederierna bör locka med för att garantera tillväxten inom yrkeskåren.
Färjorna är vanligtvis redan uppkopplade. Wallenius Marine var dock pionjärer med fritt bredband i utesjöfarten. Det är just i den typen av trad som internet är så oerhört viktigt – att vara isolerad flera veckor i sträck från vänner och familj är helt enkelt inte rimligt. Detta anser jag vara ett arbetsmiljöproblem.
Skicka brev hem? Från Maracaibo? Tjenare! Brevet lär inte komma fram innan du är hemma igen. Oavsett avlösningssystem.
Lennart Johnsson/Ombudsman SFBF