Som dp i ett världsomseglande rederi hanterar Peter Jodin allt från fripassagerare och pirathot till personlig skyddsutrustning. Och besättningarna kan ringa honom sju dagar i veckan, dygnet runt.
Peter Jodin tar emot på Wallenius Marines huvudkontor på söder i Stockholm. Härifrån har han kontakt med rederiets 14 svenskflaggade fartyg och gör vad han kan för att stötta besättningarna som ofta befinner sig på andra sidan jorden.
– I stort sett pratar jag med ett fartyg varje dag. Befinner de sig i piratvatten eller om något hänt har vi tätare kontakt. Oftast är det Peter som ringer till fartygen, men ibland hör dem ombord av sig till honom.
– Det kan vara någon som behöver komma i kontakt med ett fartyg eller något som inte fungerar. Jag är också förste kontaktperson vid krissituationer. Min telefon är alltid på och det kan ringa när som helst på dygnet. Under tsunamin i Thailand stod jag och rörde i julgrytorna med ena handen och pratade i telefon med fartyg i området med den andra.
Det första Peter gör när han kommer till kontoret på morgonen är att plocka fram den webbsida som visar var rederiets fartyg befinner sig. Därefter kontrollerar han om det skett några incidenter i närheten. Utöver det är en arbetsdag sällan den andra lik.
– En morgon för några veckor sedan fick jag veta att ett av våra fartyg fått problem i Australien. Vid lunch åkte jag hem för att hämta en väska och flyga till Melbourne.
Peter har över 20 år till sjöss. Första ombordjobbet fick han som 15-åring. Ändå var det inte sjöman han hade tänkt bli, utan yrkesmilitär.
– Jag skulle bara ta ett sabbatsår efter nian. Pappa var telegrafist och ordnade ett jobb som befälselev åt mig hos Trans på samma fartyg som han arbetade. Det här var 1975 och allt var mycket enklare då. Men jag upptäckte hur bra jag trivdes ute på havet och bestämde mig för att bli sjöbefäl istället.
Han jobbade sig upp genom befordringskedjan, pluggade och bytte rederi några gånger tills han 1990 kom till Wallenius. Här har han stannat, med undantag för ett år som områdesansvarig för skeppsmäklarföretaget GAC i Jeddah, Saudiarabien.
– Jag hade fyllt 40 och börjat fundera över om det var det här jag skulle hålla på med resten av livet. Så fick jag ett erbjudande från GAC. Både jag och min fru tyckte det lät roligt så jag tackade ja.
Efter Saudi återvände han till Wallenius, nu som säkerhetsansvarig och dp. Uppdraget har med tiden utvidgats till att omfatta även kvalitets- och arbetsmiljöansvar, inklusive de riktigt stora, svåra frågorna. Piratplågan utanför Somalia är något Peter levt med sedan 2005. Rederiet har numera tydliga rutiner för passage genom osäkra farvatten med guidelines, täta kontakter med fartygen och beväpnade vakter ombord. Smuggling, flyktingar och fripassagerare tillhör också Peters ansvarsområde.
– Det händer att vi får ombord desperata människor som hoppas komma till något bättre än det de lämnat. Om det visar sig att fartyget inte är på väg dit de hade trott, kan situationen vända och bli hotfull. Det har hänt att besättningen känt sig utsatt, men också att fripassagerare hotat med att skada sig själva.
Men att arbeta i ett rederi där ägarfamiljen sätter stort värde på arbetsmiljö och säkerhet underlättar, säger Peter.
– Vår designavdelning ritar fartygen precis som vi vill ha dem och vi har en egen ergonom som hjälper till att utforma inredningen.
Peter säger att han ibland saknar vissa delar av livet till sjöss. Ändå har han aldrig ångrar att han gick iland.
– Att få följa min sons uppväxt är en ynnest och något som min pappa aldrig fick göra på samma sätt. Men jag har inga dåliga minnen av att han var på sjön, och det var mammas förtjänst. Hon såg alltid till att göra pappa närvarande och pratade mycket om honom och jag och mina systrar var de enda ungarna på gården som hade två jular. Mamma frös alltid in en del av julmaten och så firade vi en gång till när pappa kom hem, med julklappar och allt. Och det spelade ingen roll om det var i februari, vi firade ändå.
Linda Sundgren