Att välja konstruktioner och material utifrån fartygstyp, trafikområde och tekniken ombord är avgörande för att förtöjningsgodset ska få så lång livslängd som möjligt. Det säger tre experter som San-nytt träffat.
En doft av tjära vilar över repslageriets lokaler strax utanför centrala Norrköping. Företaget har producerat trossar sedan slutet av 1800-talet och är idag Sveriges enda tillverkare av slaget tågvirke i större omfattning. Tore Dahlström har varit i branschen sedan åttiotalet. Affärskollegorna från Certex svenska AB i Göteborg, Mikael Jonsson och Kenneth Johnsson, har hållit på sedan sjuttiotalet. Under årens lopp har de skaffat sig gedigen kunskap och erfarenhet av förtöjningsgods. Förtöjningstrossar finns i en rad olika varianter och egenskaper beroende på konstruktion och typ av fibrer. 
– Det är viktigt för fartyget att veta vad de ska ha när de införskaffar en ny tross, säger Kenneth. Den ska givetvis vara slitstark, men det finns mycket annat att ta hänsyn till. Ska den ha låg vikt? Måste den kunna flyta? Ska den ha töjning eller vara stum? Ska den arbeta på automatspel?
Man behöver veta vad som ska prioriteras, men vi hjälper ofta till för att det ska bli så bra som möjligt för kunden.
– Ja, men många väljer trossar enbart utifrån pris, flikar Tore in. Men det kan bli dyrare i längden.
 På skrivbordet i Westerbergs kontor finns prover på trossar i varierande materiel framlagda. En del är tunga och stela, andra lätta och smidiga. I Skandinavien är sexslagen tross i slitstark polyamidfiber (exempelvis Atlastross) med hög brottlast och elasticitet populär på fartyg med automatspel. Men den goda töjförmågan riskerar också att ge en kraftig rekyl om trossen brister. Andra nackdelar är att densiteten är så hög att den sjunker och att den är känslig för solljus.
 Två vanliga konstruktioner är åttaflätad polypropylentross samt åtta- och tolv-flätade polyofintrossar. Dessa material tål solljus relativt bra, är för- hållandevis slitstarka och flyter.
En produkt som blir allt vanligare på marknaden är trossar tillverkade av HMPE- eller UHMPE-fiber. Den är lätt, mjuk och smidig i handen. Den flyter och suger inte åt sig vatten och töjer betydligt mindre än andra trossar (fem procent jämfört med upp till 25 procent). 
– Den här är stark som en vajer säger Tore och lyfter upp HMPE-trossen. Tidigare var den dyr, men nu är det fler som tillverkar den vilket gör att prisbilden blivit mer moderat.
Det är också viktigt att anpassa val av tross utifrån användningsområde, hantering och teknisk utrustning. I rullklys passar sexslagna eller rundflätade trossar bra. För flätade konstruktioner rekommenderas panamaklys ( placerad mitt i förstäven eller aktern), medan flätade trossar fungerar bäst på winchar med delad trumma. För automatwinchar fungerar sexslagen tross bäst. En rund tross har mindre slityta i klysen och lägger sig också tätare på en winchtrumma, vilket minskar friktionen.
 – Det är mycket viktigt att man har regelbunden kontroll på klysens kondition. Har man tidigare använt stållinor som förtöjning måste man slipa och polera anläggningsytan i klysen annars kan fibertrossar bli förstörda vid första förtöjningen säger Mikael. Brottstyrkan hos en tross är beroende på fiberns styrka och mängden material per meter. Ju hårdare flätning eller slagning desto kompaktare och mer slitstarkt blir det. 
– Materielmängden är avgörande. Detta är anledningen till att trossar ofta säljes med kilopris, säger Tore.
Linda Sundgren