Efter studenten på sjömansgymnasiet i Skärhamn började John Lund 2008 till sjöss. Han var hos ACL och på isbrytarna, men har också jobbat som fartygs-reparatör och svetsförman inom varvsindustrin. Att det fanns skadliga ämnen i hans arbets-miljö var han medveten om. Därför beslöt han för några år sedan att be befälhavaren på den is-brytare där han då jobbade att skicka honom på en hälsoundersökning av lungorna. 

– De som gör svetsjobb på varv och andra företag i land har rutinkontroller av lungorna vartannat år, men det gör man inte inom sjöfarten. Fast det borde man göra för att få veta hur man mår här och nu, säger John Lund.  

Även om han åtminstone delvis var medveten om att han utsattes för hälsorisker i arbetet, blev han förvånad när företagshälsovården misstänkte att han hade astma. Några direkta hälsoproblem hade han dittills inte upplevt men snart började han inse hur dåligt han egentligen mådde. Han fick astmamedicin som han tog regelbundet, men när han efter två år fortfarande inte var helt bra remitterades han till KOL-centrum på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. En grundlig utredning visade att han drabbats av kronisk astma och lungkapaciteten var nedsatt med 30 procent. Beskedet kom som en total överraskning för John Lund som då bara var 30 år. 

– Jag tänkte väl ’vad fan är detta’ och trodde att det skulle gå över. Det är väl bara att ta medicinen så blir det bättre. Det här går att ordna. Men det gick ju inte, sa John Lund i en intervju med tidningen Sjömannen som var först att rapportera om hans hälsoproblem. 

Exponeringen för farliga ämnen har inte alltid varit så lätt att skydda sig mot.

John Lunds tillstånd har blivit klassat som en yrkesskada och det slogs fast att det var exponeringen för isocyanater som orsakat hans lungproblem. Isocyanater finns i bland annat färger, lim och tätningsmaterial och exponering kan ske i samband med exempelvis målning med tvåkomponentsfärg. Skadliga ämnen kan även frigöras vid heta arbeten, som svetsning, där man riskerar att andas in hälsovådliga partiklar. John Lund berättar att han under hela sin tid inom sjöfarten till och från vistats i miljöer där isocyanater förekommer. 

– De tre första åren efter sjömansgymnasiet jobbade jag som matros och målade en del. Svetsat har jag gjort både när jag jobbade inom varvsindustrin och som reparatör ombord. 

Exponeringen för skadliga ämnen har inte alltid varit så lätt att skydda sig mot, konsta-terar han. 

– När vi var på varv med ett fartyg för ett antal år sedan var jag i maskin och gjorde jobb på huvudmaskin. Samtidigt stod de och sprutmålade utanför, precis vid luftintaget, så ångan gick direkt ner till oss. Jag gick och sa till tekniske chefen som direkt stängde igen spjällen. Då fick vi stå i värmen och jobba istället, men det var ändå bättre än att andas in färgångorna. 

De sista åren ombord, efter undersökningen av lungorna, utvecklade John Lund en överkänslighet mot hälsoskadliga ämnen. Han berättar hur han fick känningar när arbeten med isocyanater pågick och att han gjorde sitt bästa för att undvika kontakt med de skadliga kemikalierna. 

– Någon gång när jag var på Atle spacklade de i maskin när jag kom ner. Jag kände av det direkt och fick något köruppdrag på stan istället tills de var klara. Likadant var det om någon målade med tvåkomponentsfärg. Då fick jag svårt att andas och var tvungen att gå därifrån. 

Under sina första år ombord upplevde John Lund att folk generellt var ganska slarviga med skyddsutrustningen och att tillgången på personlig skyddsutrustning var begränsad. Med tiden blev det bättre. 

– När jag började till sjöss var det jävligt dåligt med skyddsutrustning, och det fanns en machokultur som gjorde att alla inte ville använda de grejer som fanns. 2015 kom jag till isbrytarna och där var det jämförelsevis ganska bra, men några svetsskärmar med fläkt fanns det inte så det fick jag ordna med själv. I somras var jag tillbaka och vickade som reparatör på isbrytarna och då hade det blivit mycket bättre. Alla som svetsade hade masker och var noggranna med att skydda sig. 

När det är kallt ute måste jag passa mig för att dra ner kalluft i lungorna.

Exponering för isocyanater kan ge en rad symptom som nästäppa, rinnsnuva, rethosta, ögonirritation och huvudvärk, men också bestående hälsoproblem som dem John Lund drabbats av. Och numera är det inte bara isocyanater som får hans kropp att reagera. Även andra ämnen kan framkalla besvär hos honom. 

– Om jag går in i en dammig miljö utan andningsskydd blir jag tät i näsan och det blir trögt att andas. Jag ska inte vara i skitiga miljöer, helt enkelt. När det är kallt ute måste jag passa mig för att dra ner kalluft i lungorna eftersom det försämrar lungkapaciteten, säger han. 

Lungproblemen har gjort att han inte kan arbeta kvar som reparatör ombord. Istället håller han på att skola om sig till maskin-ingenjör. 

– Jag försöker följa läkarnas råd, men det är jävligt trist att inte kunna jobba som reparatör längre. Jag saknar att vara till sjöss, eller rättare sagt, jag är trött på att vara hemma hela tiden. Men man kan inte gå runt och hänga läpp för det. Jag försöker att gilla läget, säger John Lund. 

Något som får honom att må bättre är motion och det försöker han ägna sig åt regelbundet. 

– Jag måste se till att konditionsträna resten av livet, vilket i och för sig är bra och jag mår jävligt mycket bättre när jag rör på mig. Man har ju jobbat med sådana som inte varit så fräscha när de gått i pension, och så vill man ju inte att det ska bli. Men det går trögt. Man springer inga maratonlopp direkt.

Arbetsmiljöorganisationen Prevent har gett ut foldern Arbeta säkert med isocyanater. I den rekommenderas följande åtgärder för att minska risken för exponering för de hälsovådliga kemikalierna:

1. Byt till produkt som inte innehåller isocyanater, om det är möjligt. 

2. Är isocyanaterna lättflyktiga? Byt om möjligt till produkter med svårflyktiga isocyanater. 

3. Se till att isocyanater inte sprids via luften, till exempel med hjälp av punktutsug. 

4. Förhindra att isocyanater sprids till verktyg, ytor och kläder genom att ha bra ordning och genomtänkta städrutiner. 

5. Använd personlig skyddsutrustning. 

Det förebyggande arbetet underlättas om isocyanaterna i en produkt som används är svårflyktiga och därmed inte sprids i luften så enkelt, som prepolymeriserade isocyanater. Vid riskbedömning är det viktigt att utgå från den klassificering som finns för den produkt som används. Om produkten är klassificerad som allergiframkallande (H317 eller H334) gäller särskilda krav. Mer att läsa om hur dessa produkter ska hanteras finns i Arbetsmiljöverkets vägledning till kemireglerna: Allergiframkallande ämnen samt AFS 2014:43 37 a–g §§ med kommentarer. Vid risk för exponering för isocyanater via luften är det viktigt med bra allmänventilation. Det förebyggande arbetet bör även fokusera på inkapsling, punktutsug och personlig skyddsutrustning. Verktyg, skyddsutrustning och annat som kan förorenas av iso-cyanater – till exempel vid sprutmålning – måste också hanteras på ett säkert sätt. Dessutom behövs rutiner för rengöring och hygien. När isocyanaterna inte sprids i luften handlar det förebyggande arbetsmiljöarbetet till stor del om att förhindra förorening på ytor, redskap och liknande.