Under sommaren har vi nåtts av två rapporter om att alkohol varit inblandat vid två grundstötningar. Även Haverikommissionens rapport om Atlantics grundstötning förra året, pekar i samma riktning. I Atlanticrapporten uppmärksammades även ett annat stort problem, sömnbrist. Alkohol och att föra fram fartyg hör inte ihop, där är vi alla överens. I Sverige finns sedan ett antal år en policy som i princip reglerar nolltolerans i samtliga svenskflaggade fartyg. Vid sommar-ens grundstötningar handlade det om bekvämlighetsflaggade torrlastfartyg med icke skandinaver ombord.
Efter olyckorna bjöd infrastrukturminister Tomas Eneroth in branschen för att diskutera hur vi kan öka säkerheten inom sjöfarten och komma åt problemet med onykterheten. Mötet konstaterade ganska snart att problemet inte är svenskt utan internationellt och att arbetet måste drivas på flera plan. Det konstaterades också att parterna måste samverka på ett betydligt effektivare sätt.
Dessutom får ett kommande arbete inte enbart fokusera på alkohol, det är en säkerhetskultur som internationellt behöver höjas vari bland annat trötthet/fatigue måste ingå. Det var också konsensus kring att undersöka hela transportkedjan, inte enbart gods till sjöss.
Men om vi isolerar problemet till sjöfarten är det främst mindre torrlastfartyg med i huvudsak östeuropeiska besättningar där säkerhetskulturen behöver lyftas. Alkohol var länge ett naturligt inslag ombord, speciellt i de nordiska länderna och Östeuropa. Inom tank- och passagerartrafiken har branschen självsanerat genom att införa nolltolerans. För torrlastfartygen saknas motsvarande reglering, framförallt i de östeuropeiska länderna. Ytterligare en förklaring till det inträffade är att kombinationen bekvämlighetsflagg och östeuropeisk besättning är mycket vanlig på fartyg i Östersjön. Med den trafikintensitet som finns i Östersjön är det ändå förvånansvärt få incidenter som inträffar. En faktor som tidigare inte diskuterats särskilt mycket i sammanhanget är trötthet/fatigue. Vi är därför glada att både mötet med infrastrukturministern och Haverikommissionen uppmärksammat detta. Det är ett stort problem i dagens fartyg med mycket små besättningar, något som i princip gäller samtliga flaggländer och alla nationaliteter av sjömän. Här talar vi enbart ekonomi och konkurrens. Att inte få tillräcklig vila ger samma effekter som intag av alkohol. Det finns internationella bestämmelser som reglerar vila, men efterlevnaden kan diskuteras. Och vem tar ansvaret då en incident eller olycka sker därför att besättningen inte fått tillräckligt med sömn? Jag anser att det är redaren, befraktaren, flaggstaten och tillsynsmyndigheten som bär det egentliga ansvaret. Ändå hamnar skulden i slutändan på den enskilde sjömannen.

Mikael Huss, VD Sjöbefälsföreningen