Vi är bekymrade över hur den ekonomiska nedgång vi ser kommer att drabba sjöfarten. Redarna måste spara och risken är stor att det kommer att ske på bekostnad av säkerhet och miljö. Vi har redan sett exempel på detta. Ett rederi, vad vi känner till, har övergått till billigare bunker med högre svavelhalt (visserligen inom de gränsvärden som gäller men trots detta en försämring för miljön) och fler lär följa efter.

Även ombord märks att budgeten för driften blir stramare och besparingar krävs. Det innebär att förbättringar i arbetsmiljön ombord kan komma att skjutas på framtiden, personalsituationen kan drabbas med ökad stress etc. Det är många frågor som vi som arbetar inom San är djupt oroade för, men vi får hoppas att våra farhågor är grundlösa.
Självklart är det tufft för rederierna och de har svåra övervägningar att göra. Men i dåliga tider är de väl snabba att stänga dörren för personalsatsningar, men den dörren borde egentligen stängas sist av alla. Människorna ombord är deras viktigaste resurs som de måste värna i alla lägen.

Enligt en rapport från Lloyd’s List kommer cirka 1500 fartyg att läggas upp world wide under 2009 – det motsvarar ungefär hela den norska flottan. Även om uppläggningen av fartyg är ett stort problem för våra sjömän så kommer förmodligen inte mängden gods som skall transporteras på haven att minska i det globala perspektivet.
Jag skulle tro att det är bättre att lägga upp ett eller ett par fartyg och behålla standarden på de man fortsätter att segla med istället för att använda osthyveln och försöka dra ner överallt. Annars ökar man bara pressen och stressen hos de ombordanställda och därmed olycksrisken.

Tomas Sjöstedt
ombudsman, SFBF