Johan Högdén är Bohuskillen som drömde om att bli politiker men istället gick till sjöss. Idag arbetar han med arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor hos Transatlantic och han ångrar inte sitt yrkesval.

Den som träffat Johan Högdén, DP (designated person) på Transatlantic glömmer honom inte i första taget. Kunnigt, engagerande och med en ständig glimt i ögat delar han gärna med sig av sin syn på allt från den blågula flaggens framtid till arbetsmiljö och säkerhet ombord.
– Jag är obotlig optimist och tror på svensk sjöfart, säger han på bred Skärhamnsdialekt. Vi kan det här med arbetsmiljö och säkerhet, men vi kanske behöver vässa armbågarna lite till och bli bättre på att visa vår omvärld vilken hög kvalitet vi faktiskt har.
Johan tycker att mycket redan är bra ombord, men tillägger att allt kan bli bättre. Hans framgångsrecept är dialog och samarbete; att ta tillvara den kunskap som finns, både ombord och på rederikontoren, och tillsammans hitta lösningar som fack och redare kan enas kring.
– Vi försöker uppfinna hjulet så många gånger, men vi har redan mycket lärdomar och kunskaper, det är inte där det brister. Det vi måste göra nu är att komma till ett samförstånd mellan redarna, befälen och manskapet om vilka åtgärder vi ska sätta in.
– Men det behöver inte vara några konstigheter, fortsätter han. Det kan räcka med sådant som att Redareföreningen får en timme att berätta om sina grejer när Seko sjöfolk håller kurser för skyddsombud och att Seko bjuds in när Redareföreningen har sina möten. Det viktiga är att man inte stänger konferensdörrarna utan att man välkomnar varandra.

Blev tidigt arbetsmiljöintresserad
Sina åsikter om sjöfarten och tillvaron ombord grundar han på många års erfarenhet och studier. 16 år gammal gick Johan till sjöss som mässkalle. Siktet var inställt på politiken och sjöfarten skulle bara vara ett kliv i den riktningen.
Även om Johan senare blev både ordförande i ett lokalt ungdomsförbund och fick andra politiska uppdrag trivdes han alldeles för bra för att lämna branschen. Men redan som nymönstrad jungman fick han upp ögonen för arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor.
– Rune Ljungström var världens snällaste bås. Han tryckte ner ett par hörselskydd över öronen på mig och sa att ”Du ska inte göra samma misstag som mig”. Rune var stor och stark och snäll som en björn och honom sa man inte gärna emot. Men så funkar det idag med. De yngre lyssnar till de mer erfarna och om de äldre är lite smarta kan de ha stor inverkan på de nya som kommer ut på båtarna; det gäller både elever och nyanställda.
Båsens inställning och att Johan blev vittne till ett par allvarliga olyckor gjorde att han blev noggrannare med skyddsutrustning.
– I början undrade folk vad jag var för ufo som sprang omkring utklädd på däck. Men sen kom de också på att det kanske var bra att skydda sig och det blev nästan en tävling om vem som kunde ta på sig mest och bäst grejer, berättar han.

Ofta till sjöss
Sedan fyra år jobbar han med arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor på rederikontoret. Men de nästan 20 år som han var på sjön är ovärderliga i den nuvarande tjänsten, säger han och tillägger att han ofta är ute på fartygen och pratar med besättningarna.
– På en och en halv vecka har jag besökt två fartyg och för en ilandfluten sjöman som mig är det de besöken som sätter guldkant på tillvaron. Det gör också att jag inte drunknar i dokument och formulär och att jag hänger med i det som händer ombord, säger han.
De brister och klagomål som kommer fram vid fartygsbesöken tar han med tillbaka till kontoret och försöker lösa.
– Sjömän är ofta bra på att förklara varför de har den ena eller andra åsikten och är det något jag gillar är det konstruktiv kritik.
Linda Sundgren