Matros Vincent Kiessling belönas för manluckslås

– Åren går och ju äldre man blir desto mer uppmärksam blir man på arbetsmiljön ombord. Det säger matros Vincent Kiessling som nyligen belönades av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus för manluckslås som kan förhindra olyckor i slutna utrymmen.
Vincent Kiessling arbetar som matros på ankarhanteringsfartyg i Nordsjön. Foto: Privat

Under de tio åren som passerat sedan Vincent Kiessling lämnade gymnasiet har han hunnit tjänstgöra på färja, kabelfartyg, expeditionsfartyg i Svalbard, isbrytare och båttaxi. Numera är han matros på ett ankarhanteringsfartyg inom den norska offshore-industrin som servar oljeriggar i Nordsjön. 

– På ankarhanterare utför man många otraditionella matrosuppgifter och det har varit rätt mycket att lära sig, säger han. Underhållsarbetet ser också helt annorlunda ut. Det är ingen idé att måla en massa ute på däck eftersom kättingar och vajrar hela tiden skaver mot plåten. Istället ligger fokus på att underhålla verktyg och däckutrustning som används under ankarhanteringen eftersom slitaget vid drift är större än på mer traditionella fartyg. 

I början av karriären var arbetsmiljöfrågor inget som Vincent Kiessling funderade särskilt mycket över, men han säger att medvetenheten vuxit med åren. Så när manluckorna till de slutna tankarna på hans tidigare fartyg, isbrytaren Frej, stöd öppna för att ventileras inför inspektion, reagerade han. 

Visserligen har folk koll, men man läser ju så mycket om olyckor där folk går in i tankar och tuppar av.

– Visserligen har folk koll, men man läser ju så mycket om olyckor där folk går in i tankar och tuppar av. Jag tänkte att det borde finnas något sätt att hindra en människa från att gå in i en tank, men ändå kunna fortsätta ventilera. 

Han kom han fram till två olika lösningar, en för manhål i skott och en för manhålsöppningar i durken. Till de skottmonterade öppningarna svetsade han ett vikbart kryss i järn, som skruvas fast med en tving i mitten, likt ett skruvstäd. Till manhålen i durken tillverkade han luckor i form av galler som tål att gås på samtidigt som de släpper igenom luft. Båda konstruktionerna är låsbara.  

– Mina krav var att det inte skulle behövas några ingrepp i plåten runt manhålet och att de skulle vara enkla att använda. Det fick inte bli för omständligt, då kanske de inte skulle användas, säger Vincent Kiessling.  

Manluckslåsen höjer säkerheten för alla som vistas ombord, men generellt tycker Vincent Kiessling att just matrosers arbetsförhållanden fått för lite uppmärksamhet genom åren. Nu upplever han dock att det håller på att förändras och att intresset för manskapet ökar. 

– Kanske beror det på den akuta bristen av manskap, jag vet inte, men det känns som att man ”ser oss” på ett annat sätt nu. Jag märker att man blir mer hörd och lyssnad till än tidigare. 

Om man inte vet vad man håller på med kan det fort bli farligt.

Han konstaterar att det finns en rad risker i arbetsmiljön för den som jobbar på däck. Som exponering för kemikalier, höghöjdsarbeten, kroniska vibrationsskador eller risken att bli påkörd på roro- eller ropaxfartyg. 

– På ankarhanterare handlar det mer om risken för kläm- och krosskador. Vi håller på med stora, tunga föremål som ska lyftas i sjögång, slår samman kätting med slägga, släpar kätting och vajrar med mera. Om man inte vet vad man håller på med kan det fort bli farligt.

Han trivs hos Viking Supply där han nu arbetar enligt ett 1:1-system med fyraveckorstörnar. Besättningen är ett sammansvetsat gäng, säger han, som jobbar tillsammans för att lösa uppgifterna. 

– Hos oss jobbar vi som ett team. Vi är beroende av varandra och vi har en mycket bra kommunikation mellan däck, brygga och maskin. Vi klarar oss inte utan varandra.

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook