Att alkohol är tabu ombord är bra. Säkerheten tryggas, man slipper diskussioner om hur mycket man kan dricka och kollegor med problem slipper utsättas för frestelser. Så resonerar besättningen på Sirius Olympus.
Juldagen 2009. Blöta flingor yr över den oroliga sjön i oljehamnen i Berga strax utanför centrala Stockholm. Ute på däck arbetar matros Alfredo Carpadosa med lossningen. För honom, liksom den övriga besättningen, har det varit en vit jul – i dubbel bemärkelse.
– Jag dricker inte så mycket annars heller så för min del gör det inget att man inte får dricka ombord, säger han. Vi arbetar mycket och på fritiden kan man surfa på nätet och mejla. Alkohol är ingenting jag saknar.
Oxfilé och vatten
I byssan förbereder kocken Katarina Björklund trefikat. På en rostfri bänk står en kantin med tjocka revbensspjäll från gårdagens julbord och i mässen finns både lussebullar och alkoholfri glögg. Att både julmaten liksom den planerade nyårsmenyn med hummer och oxfilé får avnjutas med vatten är inget problem, tycker hon.
– Kroppen mår bra av det. Dessutom finns det en del som inte kan hantera alkohol och genom att ha nolltolerans slipper de bli frestade.
Katarina, som tidigare jobbat som kock iland, är van vid att hennes gäster väljer starkare drycker till maten. Men här ombord är det inget hon saknar.
– Ibland skämtar vi om att det vore gott med ett glas rött till middan på lördagskvällen och det hade det kanske varit. Men vi arbetar ju dygnet runt och en del äter på tio minuter och går och jobbar igen och då är det ändå inte upplagt för att dricka vin.
Omtanke om nästan
Enligt oljebolaget som Olympus kör för tillåts besättningen att dricka, om än måttligt. På frivakten är promillegränsen 0,4 och i tjänst 0,2. På Olympus har dock kapten i samråd med besättningen beslutat om nolltolerans. Ingvar Edvardsson, teknisk chef, stödjer helhjärtat dryckesförbudet. För honom är det främst en fråga om säkerhet.
– Vi är så få ombord och skulle det hända något måste alla klara av att sköta sina uppgifter. Men det är också av omtanke om nästan. Den som har alkoholproblem klarar inte av att ta en öl till maten och stoppa där.
Tankfartyget Olympus har elva man i besättningen och många känner varandra väl. Men att det kan leda till att man skulle frestas att ”skydda” en kollega med alkoholproblem, tror Ingvar Edvardsson inte. Att nolltolerans inte nödvändigtvis betyder att båten är helt vit, är han dock medveten om. Det är fullt möjligt att köpa flaskor i land och sitta i hytten och dricka.
– Visst kan man smyga med det, men jag tror inte att någon gör det, inte av oss som är ombord nu i alla fall. Det kan kanske vara ett problem för vissa, framför allt för de äldre som är vana vid att få dricka ombord. Men de senaste tio tjugo åren har det skett en stor attitydförändring. Förr fyllde båsen väskan med verktyg och fyra öl när han skulle ut och fixa något. Sådant förekommer inte idag.
Ingen fritid
På bryggan sitter andrestyrman Christoffer Guldbrand framför lastkontrollen och sköter lossningen. Han har varit i rederiet sedan 2004 och att nollgräns råder, även på fritiden, har han inget emot.
– Vi har egentligen ingen fritid när vi är ombord. Alla ingår i säkerhetsbesättningen och det kan hända grejer precis när som helst. Alla vet vad som gäller och jag tror inte att den som är alkoholist tar jobb på en vit båt.
Att hålla sig inom specifika promillegränser, tror han är svårt.
– På färjor får man ha 0,4, men hur mycket är det egentligen? Kan man dricka en, två eller tre öl innan man går över gränsen? När det inte är tillåtet att dricka alls så slipper man de här diskussionerna.
Nere i dagrummet ligger överstyrman Bengt Fahlander i soffan och tittar på film. Även han uppskattar fartygets tydliga alkoholpolicy.
– Här vet man vad som gäller och jag tror att man sköter sig också. Vi är få ombord och har så korta resor att det skulle märkas om någon missskötte sig.
Linda Sundgren