När Malin Persson berättar om sin familj i Helsingborg där hon vuxit upp, ter sig hennes yrkesval som självklart. Med en pappa, en syster, en bror, en farbror, en kusin och en svåger som alla jobbar eller har jobbat inom sjöfarten, låg sjömansyrket nära till hands. 

– Ett tag var vi nästan alla på samma båt och det funkade hur bra som helst, säger Malin Persson. Det blir lite synd om mamma ibland när vi träffas för det blir mycket sjöfartssnack. 

Men medan nästan alla andra i familjen jobbar som manskap eller befäl inom den tekniska avdelningen, valde Malin Persson intendenturen. Hon började inom hotellstädet på en av TT-Lines passagerarfärjor och har sedan jobbat sig igenom en rad olika befattningar. När hon våren 2022 gick iland för att börja som ombudsman i Sjöbefälsföreningen, var hon intendenturbefäl hos Foresea (numera Öresundslinjen) på M/S Aurora. Åren ombord har gett henne förståelse för befälsyrket och hon vet vilka frågor hon vill prioritera i sitt nuvarande arbete, däribland chefers arbetsmiljö. 

 Jag trivdes bättre till sjöss, men jag har stor nytta av att kunna skriva.

– Som intendenturbefäl är man många gånger ganska ensam och du slår nästan knut på dig själv för att försöka fixa allting för manskapet, men glömmer bort att du har en egen arbetsmiljö också. Det tror jag är ganska vanligt bland befäl, oavsett avdelning, säger Malin Persson. 

Den psykosociala arbetsmiljön och frågor som rör sociala och organisatoriska frågor, tycker hon är särskilt intressanta.  

– De senaste 20 åren har det hänt ganska mycket, som att man pratar till varandra på ett helt annat sätt. Förr höjde man inte på ögonbrynen för nästan någonting, men nu sätter man ju kaffet i halsen när folk säger fel saker. Fast så är det nog i hela samhället, inte bara inom sjöfarten. 

Även den fysiska arbetsmiljön ombord i fartyget tycker hon har blivit bättre. 

– Det ser förstås olika ut beroende på var man jobbar, men de sista fartygen jag var på hade en superbra fysisk arbetsmiljö och det du behövde fanns ombord. 

Vad hon däremot tycker är ett bekymmer, är det höga arbetstempot. 

– Som chef för en avdelning ombord har du en chef på fartyget, men sedan finns det kanske tre, fyra chefer på olika avdelningar i land också som vill saker. Hjärntrötthet och utbrändhet är inte helt ovanligt bland intendenturbefäl. 

Malin Persson har tillbringat större delen av sitt yrkesliv ombord, men det fanns en period då hon ville pröva göra något annat. Eftersom hon alltid tyckt om att skriva blev det en tre år lång utbildning till journalist vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Men efter bara en sommar som reporter på Helsingborgs dagblad, återvände hon till sjöfarten. 

– Jag trivdes bättre till sjöss, men jag har stor nytta av att kunna skriva. Som ombudsman blir det mycket skrivande och vi bollar texter mellan varandra, säger hon. 

Malin Persson är också ledamot i Sans styrelse och aktiv i Vågrätt som verkar för jämställdhet inom sjöfarten. Dessutom är hon medlem i Stiftelsen Sveriges Sjömanshus granskningsgrupp som beslutar om vilka arbetsbelöningar som Stiftelsen ska premiera. 

– Jag tycker att arbetsmiljöfrågorna är intressanta och vill gärna vara med och göra skillnad, så finns det en plats i sådana sammanhang tar jag gärna den. 

Malin Persson om jämställdheten ombord:

”Jag tror att branschen i stort är överens om att vi behöver jobba med jämställdheten, men utmaningen är att få ut frågorna till fartygen och inte låta dem stanna på rederikontoret. Det mesta är reglerat i lag, men om de som förväntas implementera det ombord varken har resurser, verktyg eller utbildning blir det väldigt svårt att praktisera i verkligheten. Här har rederierna ett stort ansvar genom att det är de som styr över vilka resurser man har att lägga på arbetsmiljöarbetet ombord”