Nolltolerans är ingen bra metod för att undvika alkoholproblem ombord. Mer framgångsrikt är att ha en öppen dialog om dryckesvanor.
Det säger Charlotte Almgren vid Alna som arbetar förebyggande med alkohol- och drogproblem inom yrkeslivet.

Var tionde svensk har ett riskabelt förhållande till alkohol och av dem har två till tre procent en beroendediagnos. Bara ett fåtal är helt utslagna från det etablerade samhället och de allra flesta med alkoholproblem är yrkesverksamma.
– Antalet med riskabla dryckesvanor ökar och det är den gruppen som skapar problem och kostar arbetsplatserna mest. Det är dem som arbetsgivarna måste vara vaksamma på, säger Charlotte Almgren.
Storkonsumenter finns inom alla åldrar och yrkesgrupper, även om vissa kategorier är mer utsatta än andra. Studier visar på flera arbetsrelaterade faktorer som ökar risken för alkoholproblem; mycket resande, ensamarbete eller arbete i små arbetslag, stress och press samt god tillgång på alkohol hör till dem.
Alkoholförbud ingen mirakelmedicin
– Sjömän är en riskgrupp. Även om man har alkoholförbud ombord betyder inte det att man är av med problemen. Individer med långt gångna alkoholproblem kan ha en konsumtion på sina ledigheter ombord och iland som påverkar tjänstbarheten, säger Charlotte Almgren.
Ett framgångsrikt drog- och alkoholarbete ombord grundar sig på en klar och tydlig policy från rederiets sida. Policyn ska inte bara tala om promillegräns och företagets syn på narkotikamissbruk utan också beskriva varför man valt den hållning man har. Nästa steg är att göra policyn känd bland samtliga ombord och skapa en förståelse och acceptans kring den.
– Som chef kan man lyfta policyn på arbetsplatsträffar och skyddskommittémöten för att skapa en diskussion om vilken alkoholkultur man ska ha ombord. Att man inte ska vara full i tjänst är nog de flesta överens om, men är det exempelvis okej att vara bakis?
Hon poängterar också vikten av att alla känner till vad som gäller om det uppdagas att någon har alkoholproblem.
– Tror man att kollegan kommer att få sparken om man säger något så håller folk tyst. Man vill inte skvallra på sin kompis och ingen vill ha på sitt samvete att kollegan blir av med jobbet. Men arbetsgivaren är skyldig att erbjuda rehabilitering och är alla medvetna om detta så bidrar det till ett öppnare klimat och en möjlighet att våga bry sig om en medarbetare som man misstänker har problem.
Linda Sundgren