Välfungerande samarbete på Fox Sunrise

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

0Fartyget är byggt med hänsyn till dem som ska arbeta ombord och i besättningen är inställningen att alla hjälps åt. Det skapar en bra arbetsmiljö på BRP:s bunkerfartyg Fox Sunrise, trots tvåvaktssystem och periodvis högt tempo.

Mörkret har sänkt sig över Trelleborgs hamn. Enstaka måsar blänker vita mot den svarta kvällshimlen och det småduggar. Matros Jimmy Åfeldt beger sig till däckshuset för att förbereda bunkringen. Han gör en leveransnotering på whiteboardtavlan, ECA 140 kubikmeter, och plockar fram provflaskor.

– Vi tar prov på oljan medan vi pumpar över den, kunden får två flaskor och vi behåller två. Blir det diskussioner i efterhand måste vi kunna bevisa att vi levererat den produkt som de beställt, säger han.

Fox Sunrise backar upp längs sidan på Tysklandsfärjan Stena Sassnitz. Överstyrman Henrik Benderius kommer ut på däck och det går undan när de lägger fast förtöjningstrossar i för och akter.

Galvaniserat skrov

– Vi är bara två här ute när vi bunkrar och då gäller det att man vet vad som ska göras, säger Henrik medan han kör akterspelet. Det finns inte tid att gå och hålla folk i handen något längre tag och därför blir det rätt tungt när det kommer nya.

1

Jimmy lyfter den 50 kilo tunga kopplingen över relingen som på färjan tas emot i bunkerluckan av hans tyska kollegor. När alla papper är ifyllda och påskrivna ger han klartecken i radion till Henrik som återvänt till lastdatorn på bryggan. Den grova slangen som ringlar över däck, räckverk och reling tjocknar när bränslet börjar flöda och räkneverket tickar igång. Nu väntar någon timme av övervakning innan arbetstempot åter skruvas upp.

– Det här är nog en av de bästa båtar jag varit på, svarar Jimmy på frågan om han trivs. Det är bra folk ombord och ganska lättjobbat och det märks att de tänkt till när båten byggdes.

Och det är flera i den sju man starka besättningen, liksom befälseleven, som håller med om det. Jonas Kristensson är inne på sitt tionde år som matros, varav de tre senaste hos BRP. Till en början hade han bara tänkt gå som matros något år för att sedan läsa vidare till befäl. Men planerna förändrades, berättar han när vi tidigare under dagen går genom Öresunds vältrafikerade farvatten.

– Så länge jag trivs känner jag inte att det finns någon anledning att läsa vidare. Ett tag, när vi gick mycket på Nordsjön med dåligt väder och utan täckning, blev jag rätt less men på denna trad är det betydligt bättre, säger han.

1_4 1_3

  Att fartygsskrovet är galvaniserat har lett till minimalt behov av rostknackning, säger han, och det är först under de senaste åren som nålpistolen behövt användas lite mer.  Väderdäck är nästan helt slätt och fritt från rördragningar eftersom det mesta är nedlagt i det dubbla däcket. Samtliga trossar ligger på vinschar och på styrbord sida av väderdäck har en flera centimeter tjock gummimatta legat för att minska risken för skador och slitage. Nu, elva år efter fartyget byggdes, har dock mattan gjort sitt och man har börjat skrapa bort den. Förutom att fartyget är relativt lättarbetat uppskattar Jonas även den platta organisationen ombord.

Obemannat maskinrum

– Det finns ingen rangordning här. Självklart vet man vem som har ansvaret för vad och respekterar varandras yrkesroller, men här är även överstyrman ute och målar, precis som en annan, säger han.

Vi sneddar över däcket och bort till förrådet under backen. Här förvaras skyddsutrustning och material för oljesanering i händelse av ett spill. På andra sidan skottet är färgshappet inhyst med burkar och penslar på rad.

– Allt utomhus målar vi med tvåkomponentsfärg, men vi använder skyddsutrustning och det mesta av färgen blandar vi här ute på däck. Oftast är det ju fint väder när man ska måla och då kan man lika gärna hålla på ute, men det finns ventilation där inne också.

Fox Sunrise drivs med fem dieselelektriska motorer med en samlad effekt på 1500 kilowatt. Den relativt låga motorstyrkan gör att det inte krävs någon kontinuerlig bemanning i maskinrummet, vilket fartygets tekniske chef, Axel Magnusson, är glad för.   

– På min förra båt fick jag problem med sömnen, inte ombord men när jag kom hem. Här jobbar jag dagtid och behöver bara gå upp för larm på natten en till två gånger i veckan och det fungerar mycket bättre.

Maskinrummet är ljust med högt i tak. Luften känns ovanligt frisk och bullernivån är förhållandevis låg. Axel pekar på de vita kåpor och grå plåtsidor som omsluter maskineriet.

– De där stänger inne mycket av den smuts och partiklar som annars brukar finnas i luften i maskinrum, säger han med hög röst för att höras genom öronpropparna. Visserligen är de lite i vägen när man ska göra underhåll men jag föredrar ändå detta och det här är nog det bästa maskinrum jag jobbat i.

Hur många av maskinerna som används beror på den effekt som tillfället kräver, men normalt växlar fartyget mellan två och tre motorer. Därmed blir driften inte bara energisnål, den ger också Axel möjlighet att utföra arbeten på motorerna under gång. 

– Jag kan göra jobb i stort sett när som helst och brukar vara här nere tre fyra timmar om dagen. Jag ansvarar för all teknik och elektronik ombord och när det behövs hjälper jag även till ute på däck.

Vid tio på förmiddagen samlas besättningen i hörnsoffan på bryggan. Kaj Lagerros, kock ombord, kommer upp med ett fat nybakade kanelbullar.

– Vid tio och tre samlas vi här uppe och fikar, säger befälhavare Emil Wijk. Det är väldigt roligt att folk tycker om att umgås och vi tar tillvara på de tillfällen som ges.

Bryggan är försedd med många trädetaljer och Emil tycker att instrumenten är bra placerade. I taket ovanför förarstolen finns sådant som VHF, snabbtelefon, AIS, logg och gyro.  Vid sidan av stolen är styrreglage och knappsatser monterade.

– Jag gillar att knapparna lyser när de är intryckta, säger Emil. Då behöver man aldrig fundera över om en funktion är på eller inte, det syns tydligt även i mörker. En del som är kortare i rocken än mig kan tycka att instrumenten i taket sitter lite högt upp, men det är inte värre än att man kan ställa sig på fotplattan för att nå.

Fox Sunrise var ett av de första svenska fartygen att utrustas med dubbla elektroniska sjökort, vilket innebär att man kör utan papperssjökort. Rättning av sjökort är annars en tidskrävande uppgift för andrestyrmän.

– Jag har bara jobbat på det här fartyget så jag har inte så mycket att jämföra med, säger andrestyrman Johannes Lantz. Men visst är det smidigt med ecdis och på den trad vi går nu hade papperskorten förmodligen snart blivit ganska utslitna av allt suddande.1_2

Nybakat frukostbröd

Kaj Lagerros står är nere i byssan och förbereder lördagsmiddagen som enligt menyn på väggen ska bestå av fläskfilé med currysås och diverse tillbehör. Till efterrätt blir det kladdig kaka med jordgubbssås.

– Det vi gör här i byssan påverkar hela båten och jag har alltid färskt bröd till frukost och något till fikat. Provianterar gör vi själva på Coop i Sisjön när vi ligger i Göteborg. Det är kanske inte en optimal lösning, men det fungerar.

Med närmare 40 år i olika fartygskök har Kaj en hel del att jämföra med och han är mycket nöjd med sin nuvarande arbetsplats.

– Det här är en av de bästa byssor jag arbetat i, säger han. Stor bänkyta är bra när man bakar och man behöver inte springa runt och leta efter grejer.

Även befälselev Emelie Lundberg har funnit sig tillrätta. Hon läser tredje året på sjökaptensprogrammet i Kalmar och har hunnit med flera olika fartyg under sina praktiker.

– Det här är nog det bästa fartyg jag varit på, säger hon. Jag gillar att jobba på tank och trivs när det är lite mindre folk ombord.

Men även om stämningen är bra och fartyget i långa stycken är anpassat efter det arbete som ska utföras, är arbetsbelastningen hög. Styrmän och matroser går sex om sex (jobbar sex timmar och är lediga sex) och vid dåligt väder och täta bunkringar blir det tungt.

– Om det verkligen krisar och man blir riktigt sliten kan man säga till Emil så kan han köra en stund, säger Henrik. Men visst är det slitigt det är bra att vi inte gör mer än två veckor, mer orkar man nästan inte.   

Strax före elva på lördagskvällen visar mätaren i däckshuset att överföringen till Stena Sassnitz snart är slutförd. Jimmy står i däckshuset och räknar ner i radion till Henrik uppe på bryggan. När mätaren visar 140 kubikmeter stängs pumparna av. Henrik drar på sig jackan och kliver i arbetsskorna för att hjälpa till att få tillbaka slangkopplingen och lägga loss. Först efter halv tolv på natten är Fox Sunrise åter förtöjd vid kajen i Trelleborg. Nu väntar några timmars sömn innan det vid åtta på söndagsmorgonen är dags för nästa bunkring.

– Den här traden är ganska lugn, men ibland ligger vi i blåsten utanför Skagen och har upp till åtta bunkringar per dygn, säger Jimmy. Då blir det stressigt.

Linda Sundgren

Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook