När coronan bröt ut försvann passagerarna inom loppet av några dagar med inställda avgångar, permitteringar och uppsägningar som följd.
– Jag har gjort mitt bästa för att möta personalens oro och sorg, säger Gretel Aronsson, personalpurser på Silja Symphony och mottagare av årets San-pris.

När Gretel Aronsson gick hem på sin ledighet den 7 mars var allting som vanligt. Ombord fanns nästan 2 000 passagerare, ett stort antal artister och fulltalig besättning. Efter tio dagar var hon tillbaka ombord. Då var allting förändrat.

– Det var en otroligt märklig situation, berättar hon. Alla kryssningspassagerare hade försvunnit. Större delen av besättningen som bor i Finland hade gått hem dagen innan och resterande gick av den 19 mars. Att gå runt på det här ödsliga fartyget som kan ta över 2 800 passagerare var som att befinna sig på ett spökskepp.

Silja Lines andra svenskflaggade passagerarfartyg Galaxy, övergick till enbart godstransport med lastbilschaufförer och arbetspendlare. Symphony lades till kaj i Värtahamnen i Stockholm med ett 20-tal besättningsmedlemmar ombord. Vikarierna, som utgör en betydande del av besättningen, fick sluta medan den fastanställda personalen korttidspermitterades.

– Många av våra vikarier har varit hos oss i flera år och det var otroligt sorgligt när de lämnade oss. Och så kunde man inte ens ge dem en kram. Ändå hade vi hoppet uppe och tänkte att det här kan inte fortsätta särskilt länge. Först trodde vi att trafiken skulle komma i gång till påsken, men så blev det inte. Sedan hoppades vi på Valborg, men det blev ingenting då heller, konstaterar Gretel Aronsson.

Hon berättar att stämningen inom besättningen pendlar mellan hoppfullhet och misströstan. Även om Silja Symphony sedan i somras gjort kryssningar till Visby och Härnösand och Galaxy har ett antal specialkryssningar är osäkerheten hela tiden närvarande. Ingen vet hur det kommer att bli med vare sig med trafiken eller jobben.

– Som personalpurser försöker jag möta personalens oro och svara på deras frågor. Ofta kommer frågorna efter att man varit hemma ett par dagar och man hör av sig och undrar om man får komma tillbaka och hur det blir med löner och ledigheter. Om jag inte kan svara direkt försöker jag ta reda på det och återkomma. Jag vet hur viktigt det är att man blir lyssnad till när man befinner sig i en kris och dörren till mitt kontor står nästan alltid öppen, säger Gretel Aronsson.

Ville se världen
Men även om kryssningsbranschen just nu befinner sig i en djup kris, säger Gretel Aronsson att hon älskar sitt jobb. Det är till sjöss hon vill jobba och hon vill finnas där för personalen, både i med- och motgångar. Men det var långt ifrån självklart att en ung kvinna från Älmhult skulle gå till sjöss i slutet av sjuttiotalet.

– I Älmhult jobbade de flesta på Ikea, men det var inget för mig. Jag var alldeles för nyfiken och ville ut och se världen. En dag fick jag syn på en artikel i Smålandsposten om en tjej som jobbade på båt i Medelhavet och då tänkte jag att det vill jag också göra. Mina föräldrar stöttade mig i min iver att gå till sjöss. Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen för sjöfolk och fick jobb direkt på Svenska Lloyds M/S Saga.

Efter Svenska Lloyds kom hon till Johnson Line och deras fartyg som gick världen över innan hon började i Silja Line. I nästan fyra decennier har Gretel Aronsson jobbat till sjöss.

– Jag har vigt mitt liv till sjöfarten, säger hon. Under några år jobbade jag som arbetsförmedlare på AF Sjöfart i Stockholm, men även om det var en trevlig arbetsplats med underbara arbetskamrater hade jag alltid en längtan tillbaka ut på sjön.

Text och foto Linda Sundgren

Motivering San-priset:
Mottagaren av San-priset 2020 är en person vars långa karriär till sjöss präglats av stor yrkesskicklighet och brett kunnande, men också av en empati och omtanke om sina kollegor som går utöver det vanliga. Under den pågående pandemin har hennes förmåga till medkänsla blivit särskilt tydlig och det är många ombordanställda som funnit stöd och sympati hos vår pristagare. Hon har tagit ett personligt ansvar för drabbade kollegor genom att lyssna, samtala och stötta. Engagemanget går långt utöver det yrkesrollen och övriga uppdrag kräver och hen har ägnat åtskilliga timmar av sin fritid till att hjälpa och stödja sina medmänniskor.