Ett stort containerfartyg var på väg västerut i Engelska kanalen i storm. Farten reducerades inte då fartyget bedömdes att tåla sjön. Strax efter att fartyget mött ett flertal större sjöar hördes ett våldsamt knakande ljud. Flera länslarm i maskinrummet gick. Vakthavande ingenjör fann att huvudkylvattenröret från sjövattenpumpen gått rakt av och att vatten flödade in. Denne stängde anslutande ventiler och fick stopp på flödet. På väg tillbaka till kontrollrummet tycktes tanktoppen för om huvudmaskinen öppna sig och ”en vägg av oljigt vatten” sköljde upp. Ingenjören återvände hastigt till kontrollrummet. Tekniske chefen kom ner och upptäckte vad som tycktes vara sprickor i tanktoppen. Han uppfattade också en stor spricka på styrbordssidan, nära sjökistan. Maskinrummet evakuerades.
Från bryggan såg befälhavaren att fartygssidan buktade ut under bryggvingarna och att det fanns sprickor i skrovet på båda sidor under vattenlinjen. Man beslöt att överge fartyget.
Alla kom utan problem ner med babords täckta livbåt. Besättningen om 26 personer var iklädda överlevnadsdräkter och hade med dricksvatten i flaskor. Fånglinan gick inte att lossa eftersom det var så trångt och den fick skäras av från utsidan med en kniv som chiefen hade med sig.
Trots att livbåten skulle rymma 32 personer var det väldigt trångt, varmt och obehagligt för de 26 ombord. Överlevnadsdräkterna var klumpiga och de fastsydda handskarna gjorde det mycket svårt att använda händerna. Dessutom blev samtliga sjösjuka. Till slut skars handskarna av. Därefter kunde man använda händerna lättare och dricka av det medhavda vattnet.
Efter en halvtimme räddades besättningen med helikoptrar. Fartyget sattes på grund och klövs slutligen i två delar.
Ett antal faktorer ledde till att fartyget sprack. Några av dem beskrivs kortfattat här.
• Skrovet var inte tillräckligt starkt i höjd med maskinrummet.
• Då fartyget byggdes fanns inte tillräckliga regler för delar av skrovet.
• Säkerhetsmarginalen mellan lastkapacitet och fartygets styrka var inte tillräckligt stor.
• Fartygets fart reducerades inte tillräckligt i det förhållandevis hårda vädret.
Undersökningar av ett mycket stort antal liknande fartyg visade att minst ett tjugotal hade liknande brister som fordrade åtgärd. Utredningen kritiserar också tempot i samband med lasthantering, bristen på korrekta uppgifter om containrarnas innehåll och vikt. Inte ens placeringen av containrarna stämde överens med lastplanen.
MAIB 9/2008