Fartyget var under natten på väg mot hamn efter ett par dagars fiske. Besättningsmannen som hade vakten somnade i den relativt bekväma stol som fanns på bryggan trots att han egentligen inte hade arbetat mer än tillåtet. Han vaknade inte förrän grundstötningen var ett faktum.

Under bärgningsförsöken anlitades ett bärgningsföretag, och man fick dessutom viss hjälp av Kustbevakningen. Bärgningsförsöken, som misslyckades, fick avbrytas följande kväll på grund av hårt väder.

Dagen därefter upptäckte man att fartyget drivit i väg och åter grundstött en knapp distansminut åt nordväst. Det bärgades först ytterligare en dag senare men bedömdes av försäkringsbolaget som totalförlust. De största skadorna berodde på vatteninträngning via en lossad kylvattenanslutning.

Enligt utredningen har besättningsmannen fått den vilotid som föreskrivs. Inte desto mindre varnas sjöfarare i allmänhet för risken att drabbas av trötthet. I IMO:s Riktlinjer för att minska och hantera uttröttning ges en del praktiska tips om hur man kan göra för att undvika trötthet. Skriften kan beställas från Sjöfartsinspektionen.

Händelsen visar också att det är oerhört noga med att skrovgenomföringar som kylvattenintag och liknande är ordentligt monterade. De egentliga skadorna uppkom i detta fall inte av grundstötningen utan av det inträngande vattnet. Dessutom är det troligt att en utkik, som man ska ha förutom navigatören, hade kunnat förebygga olyckan. Vidare hade risken att somna varit mindre om man hade använt sig av larm i någon av apparaterna på bryggan, som därmed hade kunnat tala om då fartyget passerade den inprogrammerade waypointen.

Iu dnr 080201-07-17428