Våga vara ledare. Det var temat för årets San-konferens som gick av stapeln i Göteborg i oktober. Men dagen inleddes med en genomgång av superkonventionen för sjömän som sannolikt kommer att träda i kraft 2012.

Att man som ombordbefäl kan ställas inför en rad olika utmaningar framgick under Sans arbetsmiljökonferens 2010. Nationellt mixade besättningar, svåra samtal, sexuella trakasserier, säkerhet och hierarkier var ämnen som belystes. Men först ut var Andrea Ahlberg, Transportstyrelsens representant i Genève. Hon berättade om hur arbetet med den nya superkonventionen för sjömän, maritime labour convention (MLC), fortskrider. Beskedet var att den sannolikt kommer träda i kraft som planerat 2012 och att Sverige förmodligen ratificerar konventionen nästa år.
– Sverige lever till stor del redan upp till innehållet, men en del nyheter kommer det att bli, sa Andrea Ahlberg.

Arbetsförhållanden certifieras
Bland annat införs en certifiering av arbetsförhållandena ombord. Läkarintyget för syn och hörsel för sjöfolk ska förnyas vartannat år istället för var fjärde, kollektivavtalen ska översättas till engelska, nya byggnadsstandarder införs och det blir krav på utbildade sjökockar på fartyg med över tio mans besättning. På fartyg med färre ombord ska samtliga som hanterar mat ha utbildning i livsmedel och hygien.
– Fartyg under flagg som inte ratificerat konventionen och som kommer till EU måste ändå uppfylla kraven. Det är många delar i MLC:n som gör den speciell, sa Andrea Ahlberg.
Resten av dagen ägnades åt temat ledarskap. Anki Udd från Ledarna tog upp ämnet svåra samtal, eller ovana samtal, som hon föredrog att kalla det. Att prata med en medarbetare som man misstänker har alkoholproblem, mobbar eller av annan anledning inte fungerar som den ska, är något många känner obehag inför.
– Ofta handlar det om att man är rädd för hur den andre ska reagera, sa Anki Udd. Man vill inte såra eller så befarar man att den andre ska bli arg.
Sans förre ordföranden och numera sjöpersonalchef vid Wallenius, Pieter Sprangers, pratade om hur landkontoret kan stötta befälen ombord. Han berättade hur man inom Wallenius håller regelbundna medarbetarsamtal med alla tekniska chefer och befälhavare. Varje samtal tar cirka fyra timmar och pågår löpande under en tvåårsperiod för att sedan börja om igen.
– Det ger oss ett unikt tillfälle att dryfta sådant som händer ombord. Vi är en stödfunktion för befälen samtidigt som de informerar oss om sina behov. Vid varje avmönstring fångar vi också upp eventuella problem och synpunkter; efter tio veckor finns det ofta ett behov av att diskutera saker, sa han.

Säkrare med platt organisation
Kari Larjo, expert vid den finska haverikommissionen, berättade om hur hierarkierna ombord hade byggts upp under århundradena. Han sa att sjöfarten skulle bli säkrare med en plattare organisation och rådde till att ha två nautiker med samma prestanda på bryggan.
– Det är vi sjömän som skapat den här hierarkin och det är vi som håller den vid liv. Men ju fortare den försvinner desto säkrare kommer navigationen att bli.
Om befälskapets betydelse för den personliga säkerheten, pratade Fredrik Warrebäck, överstyrman inom Broströms. Han konstaterade att rutiner och gott föredöme är grundstenar i det arbetet.
– Jag går aldrig ut på däck utan hjälm och overall. Om jag inte följer säkerhetsreglerna kommer ingen annan att göra det heller.
Han berättade också om utvecklingen av Broströms interna incidentrapporteringssystem, Diamond, där man räknar med att få in cirka 700 rapporter innan årets slut.
– Alla elva fartyg har tillgång till det och när en båt skickar in en rapport får vi andra direkt tillgång till den. Så fort det har hänt något som berör oss på ett annat fartyg informerar jag besättningen om det, sa han.
Erik Hemming från högskolan på Åland pratade om vikten av att forma en gemensam kultur ombord och hur vi kommunicerar med varandra.
Han konstaterade att det ställs särskilt stora krav på befäl på fartyg med nationellt mixade besättningar för att skapa en känsla av samhörighet. Men med ganska enkla insatser kan man komma en bra bit på väg, sa Erik Hemming.
– Bara att lära sig enstaka ord på tagalog eller det språk som era utländska besättningsmedlemmar pratar kan öppna en massa dörrar. Pröva ska ni få se, de kommer att bli jätteglada.

”Skammen var värst”
Dagens mest berörande anförande hölls av Emilia Åhfelt Dimitriadis från EMJA Hälsopedagog. Hon berättade sakligt och avskalat om hur hon som soldat under en mission i Kosovo 2003 utsattes för grova sexuella trakasserier av sina närmaste kollegor.
– Skammen för att andra skulle se att jag inte tillhörde gruppen var nästan det värsta. Att stå där i matsalen och inte veta vart jag skulle ta vägen med min bricka var fruktansvärt jobbigt, sa hon.
Emilia Åhfelt Dimitriadis förklarade att sexuella trakasserier egentligen inte handlar om sex utan om makt.
– Även män utsätts för detta på kvinnodominerade arbetsplatser, konstaterade hon.

Linda Sundgren

Hur arbetar ni med ledarskap?

Jan-Eric Alcén, överstyrman Stena Line– Jag jobbar mycket med delegerat ledarskap och att leda utan att synas. För att det ska fungera behövs forum där alla får komma till tals. Vi träffas varje fredag förmiddag för att diskutera vad som händer ombord. Alla som kan är med, samtliga synpunkter beaktas och vi sitter sällan mindre än en timme. Det gör att folk känner sig delaktiga och blir mer engagerade i sitt arbete.

Hans-Dieter Grahl, vd Fartygsbefälsföreningen
– Vi är ett litet gäng som jobbat länge tillsammans och där alla funnit sina roller. En liten organisation blir nog ofta plattare än en större och alla vet vad de ska göra. Jag blev nyligen vd efter många år som ombudsman, men det känns som ett naturligt steg i utvecklingen och det har inte varit några problem att axla den rollen.

Elin Cidh, sjöingenjörs-student Chalmers
– Vi har alldeles för lite ledarskap på skolan. Vissa lärare pratar om det eftersom de förstår hur viktigt det är, men det gör de på eget initiativ. Att få läsa ett par tre poäng ledarskap hade varit guld värt. Framför allt som ung tjej känner man sig lite som ett blåbär i chefsrollen. Men det gäller att vara ödmjuk när man kommer ut och säga till folk att ”Jag vet att du kan mer än mig men det är vissa saker jag måste ta tag i”.

Anne Ask, Norbulk shipping
– Vi har ett skotskt moderbolag med sjuttio åttio anställda och på kontoret här i Sverige är vi bara fyra stycken. Det är stora skillnader i ledarskapet mellan oss. De tycker att vi är lite lustiga som kan säga till vår chef om han gör något som vi inte tycker är så bra. Att ifrågasätta chefen skulle de aldrig göra. Våra olika ledarstilar speglar också av sig på båtarna och våra svenska besättningar är mycket mer självständiga är deras.