Önskas: flexibelt ledarskap

Att bra chefer är viktigt för såväl trivsel som arbete ombord håller många med om. Men vad är egentligen bra ledarskap, hur vill man att chefen ska vara och hur ser befälen själva på sina uppgifter? I somras besökte San-nytt bulkfartyget Östanvik för att prata om ledarskap.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Att bra chefer är viktigt för såväl trivsel som arbete ombord håller många med om. Men vad är egentligen bra ledarskap, hur vill man att chefen ska vara och hur ser befälen själva på sina uppgifter? I somras besökte San-nytt bulkfartyget Östanvik för att prata om ledarskap. Fartyget har elva man i besättningen, sex svenskar och resten filippiner.

Mika Jokinen, matros

Mika har jobbat till sjöss sedan 1994. Han hamnade i branschen av en slump, trivdes och blev kvar. Överstyrman är hans närmaste chef och att ha en bra relation till honom är a och o, säger Mika.

– Det som framför allt underlättar mitt arbete är att det finns grejer på plats när man ska göra jobb. En bra överstyrman lyssnar och gör beställningar i god tid så att man får det man behöver. Men allt hänger förstås inte på befälen, det gäller att rederiet skickar ut det båten beställer också.

Arbetsordningen på Östanvik präglas till stor del av litenheten. Här arbetar man nära varandra och försöker lösa uppgifter så smidigt som möjligt, utan att låta formaliteter krångla till det.

– Vi är väldigt flexibla. Ska vi göra något måste vi inte gå via överstyrman utan kan ta saker och ting direkt med dem det gäller, exempelvis maskin.

Kommunikationen ombord tycker Mika fungerar bra. De gemensamma vakterna gör att de lär känna varandra bättre vilket underlättar i jobbet.

– När man sitter på bryggan på kvällarna och pratar om all bråte där hemma får man reda på en hel del om varandra. Jag tror att man har lättare att diskutera med cheferna här än på många landjobb där man inte träffas på samma sätt.

 

Björn Forsby, befälhavare

Björn har jobbat till sjöss sedan 1985 och har arbetat på fartyg inom olika segment. Han upplever att ledarstilen skiljer sig en del beroende på fartygstyp.

– På färjor med stora besättningar har skepparen större distans till besättningen. Här arbetar vi nära varandra i team.

Björn anser att en av hans viktigaste uppgifter är att bidra till en bra stämning och se till att folk trivs. Vardagen på Östanvik består till stor del av att jobba och sova, men Björn försöker bryta rutinerna och göra något extra när tillfälle ges. Han vet att det uppskattas och märker hur det lättar upp samvaron.

– Har vi överliggare en lördag kan vi ordna en pingis-
turnering eller karaokekväll, det blir inte jätteofta men det händer. Det märks direkt när vi gjort något sådant och folk får något annat än jobbet att prata om. För våra filippinare som är ombord ett halvår i sträck är det extra viktigt att göra lite roliga saker ibland. Man märker när de blir låga och då får man försöka muntra upp dem.

Men, säger Björn, det är också viktigt att de som nyanställs passar in med övriga besättningen, är kompetenta och fungerar socialt.

– Vår förre ägare bestämde vilka som skulle anställas med hjälp av managementbolaget samtidigt som vi fick säga vår åsikt. Det var ett bra system.

Att föregå med gott exempel är något Björn säger att han vinnlägger sig om liksom att visa ödmjukhet och respekt. Han vet att hans eget agerande påverkar de andra ombord.

– Skulle man brusa upp någon gång får man krypa till korset sedan och förklara att man hade en dålig dag.

 

Lars Stenström, kock

Lars har varit till sjöss sedan 1964, de första tre åren som mässkalle och därefter som kock. Befälhavaren är hans närmaste chef och han är klar över hur han tycker att en bra sådan ska vara.

– Det är en som inte lägger sig i och låter mig sköta mitt. Ju mer frihet man har desto bättre.

Under sina många år till sjöss har han sett hur attityder och ledarstil förändrats. Cheferna ombord har framför allt blivit mer tillgängliga.

– Förr såg man aldrig skepparen och man pratade inte så mycket med befälen över huvud taget, inte som kock i alla fall. Idag är det skillnad. Här har vi dessutom gemensam mäss och det är bra. Man umgås bättre om man äter ihop, det blir inte lika uppdelat då.

 

Ines Roy, motorman

Ines bor i Manilla på Filippinerna och har jobbat till sjöss sedan 1994. Han brukar vara ombord ett halvår för att sedan vara hemma ett par månader innan det är dags att åka ut igen. Ines tycker att en bra ledare är någon som föregår med gott exempel.

– Befäl ska inte vara för strikta. De ska vara vänliga, lätta att prata med och vara goda förebilder. En dålig ledare är en sådan som inför regler som han själv inte följer.

Ines har jobbat under olika europeiska flaggor. Med tiden har han börjat förstå sig på det västerländska ledarskapet men han säger att han fortfarande reagerar på de stora kulturskillnaderna.

– Europeiska befäl kan säga sådant som ”What the hell” eller ”What the fuck”. Första gången jag hörde det kändes det konstigt, vi är inte vana vid att man använder fula ord på det sättet. Nu förstår man att det inte är illa ment, även om det inte låter särskilt trevligt.

Ines föredrar att arbeta i grupp och jobbar så gott som alltid ihop med förste fartygsingenjören. Och det trivs han med.

– Två huvuden tänker bättre än ett, och jag arbetar aldrig ensam.

 

Sten Wahlin, överstyrman

Sten tog sjökaptensexamen år 2000 och har arbetat på Slitefartygen sedan dess. Han hade ingen chefserfarenhet innan han blev sjöbefäl, men säger att besättningen är så självgående att det inte varit några problem att axla ledarrollen.

– Jag tror att chefskapet är tuffare på utebåtar och färjor med större besättningar. Här går mycket på rutin och man behöver inte be folk att göra det de ska. Det är snarare de som kommer till mig och talar om vad de tänker göra.

Konflikter ombord är sällsynta, säger Sten, men när något händer är det viktigt att ta tag i det innan det växer till något större.

– Är det mindre grejer är det bäst att låta dem det gäller lösa det själva. Men går det för långt måste man rycka in, det får inte gå ut över jobbet. Att folk inte kommer överens är ovanligt, men när det händer märks det väldigt tydligt på en sådan här liten båt.

En annan aspekt som hänger samman med att vara en liten besättning är risken att människor kommer varandra för nära. Om distansen minskar och gränserna mellan yrkesrollerna luckras upp, kan det bli besvärligt när det uppstår situationer som kräver tydlig ledning.

– Jag har sett sådant hända. För egen del har jag inga problem med det. Jag är inte en sådan som söker sociala kontakter på fritiden och sitter sällan och ser på film eller babblar i dagrummet på frivakterna. Men jag har ett bra förhållande till besättningen, jag är inte den som står och skriker och kör med pekpinnar. Jag tror att folk trivs och gör ett bättre jobb om de får ta eget ansvar.

Linda Sundgren


Dela artikel:
Mail
Twitter
Facebook