På Stena Nautica är det systematiska arbetsmiljöarbetet (sam) i full gång. Ett stort antal riskbedömningar har gjorts och flera brister är redan åtgärdade.
– Det här är inga som helst problem när man väl kommer igång, säger befälhavare Jan Hellroth.

En regntung himmel vilar över hamnen i Grenå. Skummande vågor slår in över den långa, öde strandremsan en bit bort och passagerarna är relativt få. Ett 20-tal av färjans befäl och arbetsledare har haft utbildning i systematiskt arbetsmiljöarbete under överresan från Varberg men har nu paus för ankomst och lunch. För flera i besättningen är kursen mest repetition. Sedan förra hösten arbetar man aktivt med sam och man har börjat förstå principerna och fått insikt i regelverket.

En som har goda kunskaper i arbetsmiljölagen är Lennart Andersson (bilden), bås och huvudskyddsombud. Han leder sam-arbetet bland däckspersonalen och de har genomfört en till två riskbedömningar i veckan.
– Vi pratar om de risker som ett arbete medför och vad man kan göra för att minska dem. Sedan skriver vi ner slutsatserna. Vi började med de vanligaste arbetsmomenten, sådant vi gör dagligen eller flera gånger i veckan.

Riskerna bedöms enligt ett siffer- och färgkodschema som en teknisk chef inom rederiet har utvecklat. Grönt kräver ingen åtgärd, gult betyder åtgärd senare medan det som hamnar i det röda fältet måste hanteras omgående. Alla relevanta synpunkter och slutsatser dokumenteras.
– Färgkoderna gör resultaten tydliga och är ett ganska bra system att jobba efter. Ibland kan allvarliga risker avhjälpas relativt enkelt.

Några timmars arbete
Lennart Andersson reser sig ur den mörkgrå skinnsoffan som är placerad på styrbords bryggvinge och går fram till ventilerna. Han pekar ner på backen där två matroser håller på att förtöja.
– Ser du den där svarta järnbygeln som sitter över spelet? Den gör att vajern inte kan hoppa över och hamna fel. Det är en sådan sak som vi noterade under en riskbedömning och sedan åtgärdade. Den tog inte mer än några timmar att svetsa ihop.
– Så ska vi bygga upp en skärmvägg vid spelen där borta för att skydda folk från att skadas om en vajer skulle gå av, fortsätter han. En tross skulle lätt kunna slå av benen på den som står i vägen.

Att ett område är riskbedömt och dokumenterat betyder inte nödvändigtvis att det är avslutat. Ibland dyker ny information upp som kräver förändring och uppdatering. Det kunde Lennart Andersson konstatera så sent som under morgonens skyddskommittémöte. Då diskuterades problemet med att nattarbetande personal ibland störs då däckspersonalen startar nålpistolerna på förmiddagen.
– Att någon skulle bli väckt när vi knackar rost hade jag inte tänkt på, men det är något vi får lägga till i riskbedömningen. Det svåra med riskbedömningar är att få med alla tänkbara aspekter och vinklar på ett problem, konstaterar han.

Får bättre gehör efter lagändring
Lennart Andersson har arbetat inom Stena Line i 20 år och har länge varit engagerad i arbetsmiljöfrågor. Han märker stor skillnad sedan arbetsmiljölagen trädde i kraft till sjöss 2003.

– Nu när rederierna är tvungna att rätta sig efter lagar och regler har det blivit mycket bättre och man får gehör för arbetsmiljöfrågor på ett helt annat sätt. Det märks också ett större intresse för arbetsmiljön här ombord.
Även maskinavdelningen har kommit långt med riskbedömningarna. Ronny Larsson är teknisk chef. Han kliver fram till datorn i kontrollrummet och klickar upp dokumenten med riskbedömningar. Totalt 49 avklarade områden, räknar han till.
– När vi började hade vi fem sex områden i veckan som vi riskbedömde, men nu har det lugnat ner sig lite. I maskin finns oändligt många risker och det är inte rimligt att vi ska bedöma precis allt, säger han.

Ronny Larsson berättar att de i maskin började med att dokumentera de mest uppenbara riskerna. Diskussionerna visade att de flesta redan var väl medvetna om farorna i arbetet, men han tycker ändå att dokumentationen fyller en viktig funktion.
– För oss äldre är det här inga nyheter, men de nyanställda kommer att ha stor nytta av den här informationen, säger han.
Under återresan fortsätter sam-kursen och den avslutas först ett par timmar före ankomst i Varberg. Då får många bråttom tillbaka för att jobba undan de ordinarie arbetsuppgifterna.

Jan-Erik Erixon sätter sig framför datorn på sitt kontor på passagerardäck. Han började sin tjänst som assisterande servicechef inom butik, restaurang och hotell för ett drygt halvår sedan och har ännu inte fått någon systematik i arbetsmiljöarbetet.
– Jag har aldrig jobbat med det här förut, det är helt nytt för mig. Jag har tjuvkikat lite på hur driften har gjort men inte riktigt kommit igång. Men utbildningen i dag var suverän och nu förstår jag mycket bättre vad jag ska göra.
Han säger att det största hindret för honom har varit tidsbrist. Som ny på tjänsten har annat fått gå före.
– Dygnet har ju bara tjugofyra timmar och det har varit svårt att få tiden att räcka till. Men nu ska jag prioritera det här.

Engagerade skyddsombud
Befälhavare Jan Hellroth slår sig ner med en kopp kaffe i befälsmässen efter middagen. Han är nöjd med besättningens insatser och tycker att det blivit mer struktur på arbetsmiljöområdet sedan sam infördes.
– Vi har alltid pratat om risker men aldrig skrivit ner dem tidigare, konstaterar han.

Stena Line tillhör de rederier som kommit längst med införandet av sam på sina fartyg och de satsar en hel del på att förbättra förhållandena ombord. Men på Nautica inväntade man inte landorganisationens riktlinjer utan påbörjade arbetet på egen hand.
– På Sjöfartsverket sa de att vi kunde sätta igång själva. Vi hade en utbildningsdag och sedan började vi och det gick förvånansvärt lätt. Att arbetet går så lätt beror till stor del på att våra skyddsombud är så engagerade. Vi prioriterar säkerhet här ombord och arbetsmiljö handlar i allra högsta grad om säkerhet, säger Jan Hellroth.

Linda Sundgren