Att skriva många incidentrapporter tyder på engagemang och kvalitetskänsla snarare än på ett illa skött fartyg. Det är kärnbudskapet i den nya informationsfilm, Tack vare den mänskliga faktorn, som ska visas för redare och ombordanställda.
Rapporteringen till incidentdatabasen Insjö är alltför blygsam, anser de inblandade. Enligt en uppskattning som gjordes då databasen startade för tio år sedan skulle varje fartyg leverera ungefär tio rapporter om året med risker, incidenter och olyckor. Men dit är det långt kvar.
– Vi får in cirka 300 rapporter om året och det är vi inte nöjda med, säger Olle Bråfelt vid ICC som administrerar systemet. Förutom handelsfartygen har vi också hela Swerefflottan så det borde komma in betydligt mer.
För att uppmuntra ombordanställda och redare att göra fler anmälningar till Insjö har Sjöfartsverket och Redareföreningen, som tillsammans äger systemet, beställt en informationsfilm om vikten av att rapportera.
– Filmen vänder sig till två målgrupper: sjömän och rederitjänstemän. Rapporterna skrivs på fartygen och går sedan via rederierna vidare till Insjö, men de har en tendens att fastna på rederikontoren, säger Jörgen Zachau vid Sjöfartsverket.
”Tack vare den mänskliga faktorn” är 15 minuter lång och producerad av journalisten Torbjörn Wileen.
Rederiledning bör ta ställning
Titeln speglar filmens fokus; att sjömännen är grunden för säkerhetsarbetet till sjöss.
– Det är folket ombord som vet vilka brister och risker som finns på fartyget. För att bedriva ett effektivt säkerhetsarbete måste deras kunskap tas tillvara, säger Torbjörn Wileen.
Med inslag från allvarliga fartygsolyckor varvat med inblickar i det dagliga ombordarbetet och kommentarer från besättning, redare och myndighet ges en enkel och tydlig bild av säkerheten till sjöss. Och hur man via Insjö kan bidra till att höja den.
– Det viktiga är att se människorna ombord som en resurs, inte en belastning och kostnad. Det behövs också en ”no blame culture” för att fler ska våga och vilja rapportera, säger Torbjörn Wileen.
Det finns en osäkerhet kring hur rapporter uppfattas och man är rädd att framstå som inkompetent och gnällig.
– Men egentligen är det nog snarare tvärt om, att omfattande rapportering är ett tecken på högt säkerhetstänkande. Det är viktigt att rederiledningen tar ställning till incidentrapporteringen och faktiskt kräver att man ska skriva rapporter, säger Olle Bråfelt.
Medan vissa fartyg och rederier är flitiga leverantörer till Insjö är det flera som aldrig skickar in något. Att det inte skulle finnas en enda avvikelse värd att rapportera under ett helt år är inte särskilt troligt, säger Olle Bråfelt.
– Mönstret för rapportskrivandet följer snarare enskilda personer än rederier och fartyg. Om en befälhavare som rapporterat bra byter fartyg kommer det plötsligt flera rapporter från hans nya fartyg och färre från det gamla.
Linda Sundgren